Med bebis 0-3 månader, anser du att du gärna åker och hälsar på folk eller att folk kommer hem till er och hälsar på er?

Har inga barn ännu men tänkte ändå bidra med lite tankar. Vad jobbigt för dig att du känner press att åka och hälsa på! När jag läser dit inlägg så tänker jag spontant att dina svärföräldrar verkar ju rätt fåniga som tycker att det är "jobbigt" att åka tio minuter för att hälsa på sitt barnbarn. Jag förstår, och håller med dig, om att det självklart är enklare och tryggare om de kommer över till er nu när bebis är så liten! Och självklart, i detta dagsläge, vill man ju inte uppehålla sig på stan längre än nödvändigt, särskilt med en liten!! 

Tycker att du ska prata med din sambo/man om det här och be honom förklara  (om inte du känner att du kan göra det själv förstås) läget, men säga att de självklart är välkomna hem till er. 

För övrigt så är en gång i veckan sedan bebis kom väldigt mycket ändå, och jag skulle nog inte själv göra det till mer än det så där i början när man fortfarande håller på att komma in i föräldrarollen.

Lycka till med svärisarna!

Jag förstår inte hur folk inte kan fatta att deras umgänge kanske inte alltid är prioritet nummer ett, med ett nyfött barn! Jag valde alternativ 2, att det såklart är enklare att dom kommer till er, men vill också säga att ni ses ju alldeles tillräckligt mycket, för mig hade det där varit FÖR mycket! 

Om din partner inte klarar av att säga det själv till sina föräldrar, så hoppas jag iaf att det är han som står för att fixa fika, och "underhålla" sina egna föräldrar, så du bara kan ta det lugnt med bebisen? 

En gång i veckan är jätteofta! Ni bestämmer, och som du säger är ju första tiden rätt intensiv. Om svärmor kan gå på stan med lite äldre barnbarn har inget med saken att göra. Det kanske blir så med ert barn senare men just nu får hon nog ändå inse att det inte är läge. 

Hur känner din man? Det är han som i första hand får reda upp detta med sina föräldrar. 

Ni har en 2-månaders bebis mitt under en pandemi och dom klagar över att ni inte hälsar på när ni ändå faktiskt träffats en gång i veckan?

Jag blir helt mindblown ärligt talat.

Skit i dom säger jag.

De låter hysteriska. Skit i hur andra gör, gör det som passar er.

Hela första året var det så att den som ville träffa oss fick komma hem till oss om det inte handlade om ett par timmar bara på stan. För vi ska inte behöva forsla med oss ett halvt bohag och ombyten och nappar och flaskor och snuttar och vagnar, och vi var inte intresserade av att rubba bebisens rutiner när det väl började komma lite sådana.

Sover barnet så sover barnet, du får träffa hen när hen är vaken.

Just nu hade jag dessutom inte hälsat på någon med ett så litet barn, då det är pandemi om de har missat det.

De ska komma till er om de vill ses. Ni ska dessutom inte behöva fixa något alls, snarare borde svärföräldrarna erbjuda sig att ta med fika/mat, städa hos er eller tvätta så ni slipper och kan fokusera på bebis. Säg det nästa gång, ja ni får jättegärna komma hit, vi behöver hjälp att dammsuga.

En gång i veckan är svinmycket, hade aldrig pallat ha folk hemma eller gå på besök så ofta när bebis var så liten. TS, säg nej! Skit i om de blir sura. Den här tiden med bebis kommer aldrig igen, ni får göra exakt som ni behagar.

Inget av det. Med ett så litet barn skulle jag helst avstå besök. Näst bästa är väl att besökarna kommer till oss isf.

Nej nej. Såna energitjuvar får man hålla undan. Våra föräldrar och svärföräldrar har kommit och tagit med mat och fika och hjälpt till att fixa och ordna och tagit hand om bebisen en stund så jag får sova osv. Då får de gärna komma. Hade vi behövt städa och fixa och anstränga oss en massa så hade de absolut inte fått komma ofta.

Nej, med nyfödd baby har jag helst hållit mig hemma. Jag har däremot gärna tagit emot besök, men då fanns inte Corona. Skulle jag haft en liten baby nu, så hade jag bara tagit emot besök av mor- och farföräldrar till babyn och väntat med andra besökare tills babyn var större och starkare.

1 gång/vecka känns väl inte som lite.

Sen tycker jag att de gott kan ta med fika när de kommer.

Det gjorde mina svärföräldrar och alla vänner som själva har barn också. Säg det nästa gång nån vill ses, vi kan vara hos oss men du/ni får gärna fixa fika.

En gång i veckan anser jag är mycket! Var vi ses hade dock inte spelat någon roll.

10 minuter med bil eller per promenad?

Om ni ändå är ute och går (som du skriver) så tycker jag absolut att man kan gå 10 minuter hem till farmor någon gång, om det skulle göra henne glad. Skulle nog också bli lite ledsen och känna mig bortvald om en nära släkting valde att promenera rakt åt andra hållet istället för förbi, om det var lika nära. 

Men förstår absolut att dagarna bara rinner iväg! Tänker dock att farmor tjatar för att hon är så lycklig över barnbarnet, hon vill träffas och kanske skämma bort med lite fika hemma hos sig? Kanske du kan föreslå att lämna några blöjor och ett ombyte hemma hos dem, så du inte behöver planera så mycket utan bara kan kika förbi om du ändå är ute och går?

Hur ofta träffar du dina egna föräldrar?