Lös hud - gå ner i vikt

Jag har lös hud efter stor viktnedgång, inte jättemycket eftersom jag gick ner ganska långsamt men ändå en del. Mest på magen och på överarmarna. Jag är inte intresserad av att lägga mig under kniven i onödan eftersom jag redan genomgått andra medicinska operationer och tycker inte risken är värt det, vill liksom viga min operations-pott till livsnödvändiga ting. Sen sparar jag hellre pengarna till något annat. En kompis opererade bort lös hud på överarmarna efter gbp och betalade 35.000 för det.
Störs inte så mycket av huden om jag ska vara ärlig, har typ aldrig i mitt liv haft platt mage så att vara smal med lite lös bull-hud på magen är helt klart överkomligt. I min värld alltså. 

Det känns ganska svårt att svara på utan att veta hur du ser ut, hur fort du kommer gå ner i vikt, vad du äter, hur och vad du kommer träna osv osv osv. Sen gissar jag bara men det finns säkert genetik som påverkar också. Men det är bara en gissning.

Exakt hur lös hud du får och var på kroppen ser du nog först efter att du gått ner. Så du får väl väga för och nackdelar. Fortsätta vara tjock med fast hud. Eller gå ner i vikt med eventuellt lös hud som bieffekt. 

Jag försöker ha inställningen att kroppen förändras genom livet. Försöker man hålla fast vid en kropp man en gång haft eller en idealbild av hur en kropp bör se ut så blir livet en enda lång besvikelse. 

Fast viktnedgången är ju inte förgäves bara för att man får lös hud? Man har ju vunnit andra kroppsliga fördelar som antagligen slår lös hud med hästlängder. Så sorgligt är väl kanske fel ordval. 

För mig var det snarare ett trauma att gå från tjock (jag tyckte om mig själv även när jag var tjock) i princip hela mitt liv till att bli pinnsmal för då insåg jag hur det känns att bli behandlad "normalt" i samhället. Märktes särskilt inom vården, plötsligt fick jag hjälp för en massa grejer direkt, tidigare fick jag bara höra "du måste gå ner i vikt" oavsett om jag hade eksem eller ont i magen. Insåg även hur fettfobiska dom flesta är, nu när man är smal tar sig folk friheten att säga sanningen om en t.ex. "NU är du ju snygg!" eller "äntligen har du tagit tag i dig själv" vilket säger vad dom tyckte om mig när jag inte var smal. Plötsligt var man en människa, en individ, och inte en tjockis. DET tyckte jag var sorgligt. Typ beviset för allt man redan visste som tjockis men som alla bara säger sitter i ens eget huvud. Tills man blir smal. Och är på andra sidan.