Snälla hjälp, otrogen sambo.

Jag vet vem kollegan är, detta kanske inte hör till och jag kanske skriver detta för att skydda mig själv lite men. Han ser inte bra ut alls, jag känner att jag är med mycket marginal snyggare än honom. Självklart betyder det inget i sig, han kan ha charmat henne och han kan ha fallit för hans personlighet. Jag vet inte, mitt i allt detta händer det som man inte kunde föreställa sig. All min manlighet försvinner. Jag är inte rädd att prata med han men, skulle han säga att dem har haft fysisk kontakt vet jag inte om jag skulle kunna hålla mig från att använda våld. Jag är absolut ingen våldsam person och senaste jag slogs med någon var en 10år sedan. 

Det nya sexuella säger hon har kommit för att hon inte tidigare vågat göra vissa saker och rädslan att förlora mig har bidragit till en större lust och med det vågar hon nu. 

Det är mycket som jag velat testa innan och nu känns det helt naturligt. Vi har riktigt bra sex nu men det är som jag sa innan. När som helst och under sexet kan det komma hjärnspöken som bara sätter stop för det som händer.

Du har helt rätt i din analys. Jag har varit otrogen i nästan alla mina relationer, av olika anledningar och i olika perioder av livet.

När jag var yngre för att jag inte brydde mig särskilt mycket, min moraliska kompass gav inget utslag och jag ville inte avstå från min egen njutning. Ofta har jag varit otrogen när jag har gett upp om förhållandet jag levde i. Du vet när man kommer till insikt om att man inte kommer att vilja dela resten av livet med den här personen, man börjar reta sig på honom eller bara har tröttnat, kärlekskänslorna är borta. Då har otroheten varit ett sätt att avsluta mentalt för mig själv.

När jag var i en lång relation med mitt barns pappa blev jag förälskad i en klasskamrat och vi hade en romans under ett års tid tills älskaren dumpade mig.

En gång hade jag hämndsex för att min pojkvän hade varit elak mot mig. Ibland har jag bara blivit enormt attraherad av någon. Osv.

Men jag har aldrig någonsin berättat om otroheten och om killen har börjat misstänka något eller ställer jobbiga frågor, har jag ljugit mig blå för att slippa bli upptäckt.

Varför? För att jag trots allt skäms och det skulle vara så väldigt pinsamt och jobbigt att erkänna. Jag vill inte sabba min självbild och jag vill inte att min partner ska veta det om mig. Och jag vill inte riskera att han berättar för våra gemensamma vänner och därmed solkar ner deras bild av mig. Jag vill ju gärna se mig själv som en god människa - jag är en god människa och ofta (men inte alltid) har jag haft ett giltigt skäl till att vara otrogen. Fast jag kan ha ångrat mig efteråt och jag kan ha varit väldigt kär i min pojkvän också.

Och jag har också ofta haft hämningslöst sex med min partner efter otroheten. Svårt att förklara men jag får som en kick av det, det blir som att alla känslor blir så levande, skuldkänslor blandas med kåthet och kanske lättnad och triumf över att jag lyckats lura honom och avleda hans misstankar. I outsmarted him, vad skönt!

Och jo jag har varit väldigt nära att bli avslöjad och då erkänner jag bara så lite som möjligt och skademinimerar genom att blåljuga, eller ljuga ihop en mildare historia som jag kan komma undan med. Ungefär som TS fru, som erkänner en kindpuss (fast så naiv har inte ens jag trott min partner var, jag har åtminstone erkänt en riktig kyss men inget mer, fast vi har knullat vilt i verkligheten) fniss, så dum är jag inte.

Jag har gjort det delvis för att inte såra min partner som du säger, men det har bara varit ett skäl, inte det viktigaste men klart att det är ett argument också för att inte berätta. Varför såra honom i onödan, det man inte vet har man inte ont av och jag har ju ändå tänkt göra slut/ han har varit dum så han får skylla sig själv/ jag ångrar mig och älskar min pojkvän och jag vill inte att han ska hata mig och lämna mig. Osv.

/ Otrogen tjej

Men gud, du är ju helt rabiat. Skaffa ett liv. Eller använd en nål för att pysa ut lite luft från din uppblåsthet. För snart spricker du. Men det är sant hade jag varit din fru hade jag nog också knullat andra för du är ju inte sann. Omg. Människa vakna!

Du missförstår ju kapitalt. Det som avses med att ingen är helt ond eller helt god handlar inte om att man köper en blomma på alla hjärtans dag för att kompensera en otrohet. Men tex så kan en president vara med och förhandla fram ett riktigt bra fredsavtal även om krig kanske skulle vara bättre för landets ekonomi i det korta/långa loppet - och samtidigt sätta på sekreteraren. Han är varken helt ond eller helt god.

Jag förstår din frustration och väld i sådana här lägen är lätt att ta till.

Min fråga! Om du skulle konfrontera honom, vi säger det. Han ÄR ärlig. Vilket din sambo inte är. Han berättar att han har haft en sexuell relation med din sambo.

Vems fel är det då? Är det hans eller hennes. Nu säger jag inte att du ska ta till våld. Varför ska han råka illa ut?!? Han ska väl inte bli ditt offer?

Han har ju ingen koppling till dig. Det är ju HON din sambo som har gjort alla fel i världen.

VILKET HON HAR REDAN GJORT. Jag är helt övertygad om att hon varit otrogen både 1 & 2 gånger.

Finns inga människor som är helt onda eller helt goda. Utgångspunkten att alla otrogna är skräp är så konstig. Visst de beter sig riktigt illa mot personen de har en relation med, men inte är de onda människor för det.

Kan också säga att jag under ett års tid haft en chattrelation med en annan man som jag också träffat några gånger. Det är över sedan ca 9 månader. Vi har inte haft sex. Bara kysst varandra några gånger och jag vet att han är superattraherad av mig, men att det också finns gränser som man av olika anledningar inte vill eller kan gå över. Så man kan visst ha en relation vid sidan av utan att ligga. Det kan visst bara vara flirt och någon enstaka puss/kyss. Bara den som var med kan veta.

för att rättfärdiga för sig själva varför de är berättigade till att "få" vara otrogna, så att de kan sova om nätterna och se sig själva i spegeln.

Hej allihop.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja men. Jag såg att av min sambos arbetskamrat hade skrivit till henne. I meddelandet stod det tack för igår det var mysigt(afterwork). Hon svara med en smiley och inget annat, därefter skrev han "Jag kommer sakna dig".

Det var en skumm dialog och jag fick en tydlig känsla att hon raderat deras konversation innan och kanske även nått meddelande däremellan. När jag konfronterade henne så sa hon att det vara var en kollega. Under sommaren har jag ställt fler frågor och det visade sig att hon ljög om en hel del detaljer. I början sa hon att dem skrivit till varandra i 2 v men senare sagt att det var några månader. Sen sa hon att hon bara skickat en bild till han.

Efter att jag påpekat att jag kan se vilka bilder hon skickat om jag får tillgång till deras chatt erkände hon att det var fler selfies.

Hon sa för bara några dagar sen att dem gjorde ett ärende på jobbet tillsammans. Ävem att de hade gått arm i arm hem från afterworken och att kvällen avslutades med att han gav henne en puss på kinden.

Hursomhelst så har jag försökt förlåta henne. Hon har varit väldigt ledsen och det har varit många kvällar med att hon gråter och säger att hon ångrar det hon gjort. Hon nekar fortfarande till att dem har gjort något mer fysiskt och att hon bara uppskattade att bli beundrad av honom.

Eftersom hon har varit så ledsen och eftersom barnen car hemma så har jag försökt få henne att må bättre. Vi har kommit varandra nära när jag tröstat henne och vårat sexliv är något helt annat nu. Vi testar nya saker, nya ställningar, hon har sagt att hon vill ge mig en lapdance osv. Det som är skrämmande är att enligt henne så var hennes upplevelse att nästan förlora mig en trigger till att öppna upp sig mer sexuellt. Vi har två barn och varit tillsammans hela vuxna livet. Så det är extremt konstigt att ha sex med henne på detta sätt. Jag gillar det ibland men hjärnspöken är där då och då.

Vi har en fantastisk relation i övrigt och jag vill ärligt talat inte lämna henne pga att jag att jag inte vill att mina barn växer upp med ett vv liv. En sak är jag säker på är att jag vet att om det inte vore för barnen så hade jag lämnat.

Min fråga är, har ni varit med om något liknande? Han ni tips att ge?

Hej igen.

Jag känner bara för att skriva av mig lite, hoppas ni fortfarande kan komma med ny perspektiv. Det har varit ett helvete ett tag. Jag fick reda på att hon har kramats med sin kollega på jobbet under tiden dem skrev med varandra. Enligt henne vanliga kramar utan tafs eller kyssar. Det gjorde självklart att jag mådde ännu sämre. Vi är fortfarande tillsammans idag. Ni som skrev att det heta sexet skulle försvinna hade rätt. Kort efter att hon börjat jobba var hon som en helt annan person rent sexuellt. Det var inte förrän jag påpekade detta som hon började att förföra mig och bete sig som efter otroheten. Jag mår fortfarande skit, hon vill inte lämna mig och får panikattack när jag berättar att jag vill lämna henne. Detta gör jag inte pga barnen, ekonomi och att jag trots allt älskar henne. Men även det börjar rinna ur sanden, argumentet att det är för barnens skull och min kärlek till henne. Hon har bytt jobb, men det var inte hennes initiativ, det tog ca en månad efter hon börjat jobba. Jag hoppades att hon skulle inse det själv. Dock var hon snabb med att hitta en ny arbetsplats efter att jag förklarat hur ledsen och orolig jag var när hon jobbade. Jag tänker fruktansvärt ofta på om hon haft något sexuellt med honom, jag får bilder på när dem har sex. Detta är oönskade tankar, jag känner mig så nedvärderad och vet inte hur jag ska bli kvitt tankarna. De som jag pratat med IRL tycker att det är konstigt att två vuxna människor kramas. Vilket gör att min svartsjuka blir starkare och med det mår jag sämre och får de äckliga tankarna. Jag vet fortfarande inte hur jag ska gå vidare. Hon tar inga initiativ till att prata om det som hänt. Det känns som om hon tar mig för givet igen, vilket hon sagt att hon gjort under otroheten. Men enligt henne är hon orolig varje dag för att jag ska lämna. Jag vet inte vad mer jag ska berätta. Men har ni några frågor så försöker jag svara så gott jag kan. Till er som läst, tack från botten av ett sårat hjärta.

Hej igen.

Jag känner bara för att skriva av mig lite, hoppas ni fortfarande kan komma med ny perspektiv. Det har varit ett helvete ett tag. Jag fick reda på att hon har kramats med sin kollega på jobbet under tiden dem skrev med varandra. Enligt henne vanliga kramar utan tafs eller kyssar. Det gjorde självklart att jag mådde ännu sämre. Vi är fortfarande tillsammans idag. Ni som skrev att det heta sexet skulle försvinna hade rätt. Kort efter att hon börjat jobba var hon som en helt annan person rent sexuellt. Det var inte förrän jag påpekade detta som hon började att förföra mig och bete sig som efter otroheten. Jag mår fortfarande skit, hon vill inte lämna mig och får panikattack när jag berättar att jag vill lämna henne. Detta gör jag inte pga barnen, ekonomi och att jag trots allt älskar henne. Men även det börjar rinna ur sanden, argumentet att det är för barnens skull och min kärlek till henne. Hon har bytt jobb, men det var inte hennes initiativ, det tog ca en månad efter hon börjat jobba. Jag hoppades att hon skulle inse det själv. Dock var hon snabb med att hitta en ny arbetsplats efter att jag förklarat hur ledsen och orolig jag var när hon jobbade. Jag tänker fruktansvärt ofta på om hon haft något sexuellt med honom, jag får bilder på när dem har sex. Detta är oönskade tankar, jag känner mig så nedvärderad och vet inte hur jag ska bli kvitt tankarna. De som jag pratat med IRL tycker att det är konstigt att två vuxna människor kramas. Vilket gör att min svartsjuka blir starkare och med det mår jag sämre och får de äckliga tankarna. Jag vet fortfarande inte hur jag ska gå vidare. Hon tar inga initiativ till att prata om det som hänt. Det känns som om hon tar mig för givet igen, vilket hon sagt att hon gjort under otroheten. Men enligt henne är hon orolig varje dag för att jag ska lämna. Jag vet inte vad mer jag ska berätta. Men har ni några frågor så försöker jag svara så gott jag kan. Till er som läst, tack från botten av ett sårat hjärta.

Du har helt rätt i din analys. Jag har varit otrogen i nästan alla mina relationer, av olika anledningar och i olika perioder av livet.

När jag var yngre för att jag inte brydde mig särskilt mycket, min moraliska kompass gav inget utslag och jag ville inte avstå från min egen njutning. Ofta har jag varit otrogen när jag har gett upp om förhållandet jag levde i. Du vet när man kommer till insikt om att man inte kommer att vilja dela resten av livet med den här personen, man börjar reta sig på honom eller bara har tröttnat, kärlekskänslorna är borta. Då har otroheten varit ett sätt att avsluta mentalt för mig själv.

När jag var i en lång relation med mitt barns pappa blev jag förälskad i en klasskamrat och vi hade en romans under ett års tid tills älskaren dumpade mig.

En gång hade jag hämndsex för att min pojkvän hade varit elak mot mig. Ibland har jag bara blivit enormt attraherad av någon. Osv.

Men jag har aldrig någonsin berättat om otroheten och om killen har börjat misstänka något eller ställer jobbiga frågor, har jag ljugit mig blå för att slippa bli upptäckt.

Varför? För att jag trots allt skäms och det skulle vara så väldigt pinsamt och jobbigt att erkänna. Jag vill inte sabba min självbild och jag vill inte att min partner ska veta det om mig. Och jag vill inte riskera att han berättar för våra gemensamma vänner och därmed solkar ner deras bild av mig. Jag vill ju gärna se mig själv som en god människa - jag är en god människa och ofta (men inte alltid) har jag haft ett giltigt skäl till att vara otrogen. Fast jag kan ha ångrat mig efteråt och jag kan ha varit väldigt kär i min pojkvän också.

Och jag har också ofta haft hämningslöst sex med min partner efter otroheten. Svårt att förklara men jag får som en kick av det, det blir som att alla känslor blir så levande, skuldkänslor blandas med kåthet och kanske lättnad och triumf över att jag lyckats lura honom och avleda hans misstankar. I outsmarted him, vad skönt!

Och jo jag har varit väldigt nära att bli avslöjad och då erkänner jag bara så lite som möjligt och skademinimerar genom att blåljuga, eller ljuga ihop en mildare historia som jag kan komma undan med. Ungefär som TS fru, som erkänner en kindpuss (fast så naiv har inte ens jag trott min partner var, jag har åtminstone erkänt en riktig kyss men inget mer, fast vi har knullat vilt i verkligheten) fniss, så dum är jag inte.

Jag har gjort det delvis för att inte såra min partner som du säger, men det har bara varit ett skäl, inte det viktigaste men klart att det är ett argument också för att inte berätta. Varför såra honom i onödan, det man inte vet har man inte ont av och jag har ju ändå tänkt göra slut/ han har varit dum så han får skylla sig själv/ jag ångrar mig och älskar min pojkvän och jag vill inte att han ska hata mig och lämna mig. Osv.

/ Otrogen tjej