Övre ålder för dockor, gosedjur mm?

Egentligen finns ingen övre gräns. Det är inte ovanligt att leken övergår till en hobby. Den som leker med dockor kanske lär sig att sy, och det blir en hobby att sy dockkläder. Den som leker med lego kanske upptäcker att det finns tävlingar i legobygge och siktar på att vara med i VM.

Att leka rollekar med dockor eller med ett lekkök efter 8-9 års ålder är ovanligt. Då skulle jag fundera på om det finns någon speciell orsak till att barnet beter sig omoget.

Det finns ingen övre gräns skulle jag säga...

De leker med det så länge de tycker att det är roligt. Jag lekte själv med Barbie tills jag var runt 12. Dock mer i smyg från klasskompisar och dylikt eftersom vissa tyckte att det var barnsligt. Hade ett par kompisar som också tyckte det var kul då.

Där någonstans började dock jag och vänner att spela The Sims i stället... det var klockrent! Man kunde bygga hus och "leka" med figurer på ett mer accepterat sätt som också var roligare.

Men ta inte ifrån barnen leksaker i förtid! Absolut inte gosedjur! Den tryggheten man kan ha i gosedjur är endast positiv. Om barnen är rädda att bli retade som hjälp dem smyga lite, men var samtidigt tydlig med att det är helt ok, och normalt att fortfarande gilla det även om vänner inte gör det längre.

Ålderna kallas "När man inte vill längre". Barn ska inte bli ifråntagna älskade saker bara för att de "är stora nu", utan bör få fasa ut sånt själva om de tycker att de ska det. 



Jag har ett gossedjur. Hon är en rosa-vit kanin som jag fick av min mormor, mot min mammas "vilja", och heter Lisa. Lisa ligger i min säng, på sin egna, ärvda babykudde. Hon är starkt förknippad med minnen, bland annat det enda egentligt positiva minnet av min pappa. Det finns inte en suck i helvetet att Lisa skulle vara någon annan stans i världen än i min säng, annat än högst tillfälligt.

Den som vill får kalla mig barnslig, det skiter jag högaktningsfullt i.

Fint. Men frågan om gosedjur var inte att ha i sängen utan att leka med det. Alltså prata med gosedjuret, låtsasmata det, hitta på lekar och aktiviteter osv.

Leksaker kan övergå i hobby. Jag har exempelvis en kompis som är 40+ som bygger lego fortfarande. Däremot kanske man kan säga stopp till sitt barn, om det plötsligt uppstår en jag-måste-ha-grej, när man vet att de inte kommer att leka med det hela.

Min 7-åring har exempelvis inte lekt med bilar på minst 4 år. Däremot vill han ha en dragspelsbuss (leksak) och har velat ha en sådan sedan han var 3 år gammal. Idag såg han en sådan där leksaksbuss på Åhléns (som skulle lägga ner och därför hade 30-50% rabatt) och sade att han har önskat sig en sådan jättelänge och bara måste ha den. Jag vet att han vill ha en dragspelsbuss, men just den här var stor. Jag vet också att han absolut inte kommer att leka med den, så jag frågade helt sonika var den ska stå i hans rum. Det visste han inte. Jag frågade om jag fick sätta upp en hylla till den på väggen. Det fick jag inte. Han själv hävdade att en hylla inte behövs eftersom han kommer att leka med den "hela tiden." Jag VET att han aldrig kommer att leka med den. 

Hans pappa konstaterade att ja, du kommer att leka med bussen vid några enstaka tillfällen och sedan kommer den att samla damm. (vi vet av erfarenhet att det är så.) Vår son hävdade bestämt att det inte kommer att bli så. Vi konstaterade krasst att han fick 500 kronor av sin morfar i födelsedagspresent, och med rabatten mycket väl skulle kunna lägga 175 kronor, om han verkligen vill ha bussen. Vår son konstaterade att 175 kronor var alldeles för mycket pengar och valde att inte köpa den (om vi inte betalade.)

Trots det fortsatte han att tjata om dragspelsbussen och har gjort så under hela dagen. Han har tjatat om dragspelsbussar sedan innan han fyllde tre år (då hade han nog verkligen lekt med en, men då hade vi inte råd att köpa en dragspelsbuss. Han hade dock andra bussar.) Jag är helt övertygad om att han (eller vi) kommer att köpa en fin modell av en dragspelsbuss så småningom, men det är minsann inte lönt att köpa en plastleksak från Åhléns som bara ska stå på en hylla och samla damm, bara för att han tycker att det är coolt med bussar.

Alltså: man är aldrig för gammal för leksaker. Däremot kan man vara för gammal för en viss typ av leksaker, om man inte leker med dessa längre. I de flesta fall finns det något alternativ eller någonting att uppgradera till, som en modell eller liknande - i annat fall, låt ditt barn köpa saken för egna pengar. Det brukar sluta med att det inte är roligt när större delen av de egna pengarna går till någonting som man egentligen inte behöver. Min mamma gjorde så. Det funkade för mig, men jag köpte också leksaker som jag verkligen tyckte var fina, även när jag var 14 och fick för mig att köpa en gosedjurssäl i naturlig storlek. Min mamma förstod aldrig varför jag lade pengar på den över huvud taget. Jag själv hade den som ryggstöd när jag läste en bok och tyckte att den var döcool.

När barnet inte vill längre, svårare än så är det inte. Barn leker olika länge, det är inte konstigt eller märkligt. Att sluta leka sent är inget som kommer påverka barnet som vuxen. 

Sorry, det inte meningen att såra eller förminska dig. 

På tal om lek, så såg jag ett program på kunskapskanalen, som heter ''vår livsviktiga lek''. En sak som de sa i programmet fastnade hos mig. Forskare hade gjort en studie på personer som hade suttit i fängelse, och en sak kom de fram till: I genomsnitt hade kåkfararna lekt betydligt mindre än ''vanliga'' personer. 

Jag skulle aldrig sätta någon gräns för vad som är ok! Skulle kännas väldigt kränkande att säga åt någon att den är för gammal för att leka?! 

Jag upplever att det blir mindre faktisk lek runt 9-10 år och mer seriöst byggande.

Tidigare var det viktigast vad man kunde göra med de färdiga legobyggen, nu är det minst lika roligt att bygga ihop nya (oavsett om de kommer med instruktioner från en förpackning eller om det handlar om att bygga ihop något från fantasin).

Tidigare var leken i kojan viktigast, nu är byggandet en stor del i det.

Min 13 åring leker rolllekar med sina gosedjur. Det är hans sätt att kommunicera när känslorna är starka. Han är normalnegåvad utan diagnoser.

Behöver föräldrarna lägga sig i det då? Man leker väl med det man gillar oavsett ålder.

Jag minns att jag lekte med det jag ville leka med, och sen sket jag väl fullständigt i om det var barnsligt eller ej. Mina Barbies fortsatte jag nog att leka med upp till typ 12 år ålder. Skulle nog bara blivit arg om mamma kom och försökte få mig att sluta.