• Anonym (Linnea)

    Klaustrofobi i min kropp

    Vet inte vart jag ska placera denna tråd.. är ett känsligt ämne men samtidigt en gravid fråga...

    Är gravid i vecka 30 och har sen 3 veckor tillbaka fått väldigt skumma starka ångestkänslor och panikångestattacker. Har varit gravid en gång tidigare och upplevde att jag var känsligare och kunde växla mellan glad, arg och ledsen. Men det här är nåt helt annat. När jag skulle gå och lägga mig på kvällen så andades jag helt som vanligt och upplevde näsan väldigt trång. Inte som när man är förkylningstäppt. Utan mer som att jag inte fick tillräckligt med syre och kändes obehagligt i näsan. Lite som en kallsup, men att kallsupen inte försvann. Började hyperventilera och fick nästan en panikångestattack. Inte så stark som jag fått tidigare. I vanliga fall när jag får panikångestattacker så tror jag att jag ska dö eller tuppa av, blir kallsvettig och får svårt att svälja saliv eller prata och börjar darra. Och en sån attack håller högst på 1 h för mig sen lugnar det ner sig och allt blir som vanligt efteråt dock väldigt trött och slö. Men det här e nåt helt annat, upplevde migsjälv som fånge i min egna kropp när denna ångestattack kom för 3 veckor sen på kvällen när jag skulle sova. Började duscha kallt sen varmt men inget hjälpte. Försökte andas genom munnen men det hjälpte inte. Började dricka massa vatten och juice. Gick ut på en promenad, började cykla. Inget hjälpte. Tillslut så somnade jag i sängen helt utmattad vid 3 på natten. När jag vakna på morgonen sen vid 10:00 så kände jag stark obehag i kroppen och klarade inte av att vara inne på hela dagen. Var ute i skogen och plockade blåbär hela dagen och badade även ute. Kände forfarande stark ångest. På kvällen fick jag riktiga ångestattacker igen där jag kände mig kvävd och instängd i min egna kropp. Bäddade ordning på min uteplats då jag bor på landet. Trots de kände jag mig instängd men de gjorde att jag klarade av att somna helt utmattad vid 3-4 på natten. Ringde psyk och dom bad mig komma in men klarade inte av att behöva åka 1 h bil då jag känner mig instängd hela tiden. Ringde barnmorskan och läkaren efter att ha kämpat 7 dagar med ångestattacker. Min sambo körde mig dit och de tar endast 10 min och fick 3-4 panikångestattacker där jag trodde jag skulle svimma. Fick lägga mig ner ute och andas. När jag kom fram till barnmorskan så klara jag knappt av att vara i rummet. Hon fick öppna alla fönster och starta fläkten. Jag gick omkring och hyperventilera. Hon skrev ut lergigan och sa att det kommer bli bättre. Fick även en kuratortid dagen efter. De va oerhört svårt att ta mig till karaten även om sambon stötta mig och körde dit mig. Fick springa ut från rummet några gånger och grät o grät. Tillslut öppnade jag mig om min bakgrund. Att jag blivit mobbad i skolan 1an till 9an och även blivit misshandlad på näsan för några år sen och blivit psykiskt misshandlad av killar för några år sen. Har klaustrofobi och torgskräck sen 10 år tillbaka. Men har aldrig fått panikångestattacker eller klaustrofobi i mitt hem eller i min kropp eller i en bil. Klarade av att åka tåg förra graviditeten och även buss och åka och handla i affärer osv. Hon sa att jag måste acceptera ångesten och inte fly. Men det är svårt när man har denna obehagliga klaustrofobiska känsla i sin kropp dygnet runt. Försöker acceptera den och andas men det är dygnet runt så blir galen... får endast sömn om jag sover ute. Sover jag inne så blundar jag i evigheter och somnar aldrig. Eller så vaknar jag flera gånger om jag nu lyckats somna. Känner inte igen mig själv, känns som ett monster som tagit över min kropp. Kan det vara graviditeten som förstärker alla

    Känslor? Har nån varit med om liknanade? Nån som har nåt bra råd? Försöker acceptera ångesten och är ute och cyklar och promenerar varje dag och får dagsljus och allt.. försöker att inte sova längre än till 8-9 så jag ska bli trött på kvällen vid 22:00.... kan man ens komma ur sån här stark ångestpsykos? Så tacksam för svar! Ska ni strö salt i såren så behöver ni inte skriva!

  • Svar på tråden Klaustrofobi i min kropp
  • Anonym (Stunden)

    Med alla hormoner och känslor man har som gravid är det inte alls konstigt att detta uppkommit nu. Om du fortfarande mår dåligt får du prata med din b.m igen eller kuratorn. Jag kan inte påstå att jag psykiskt mådde så där som gravid sist, men jag mådde oerhört dåligt fysiskt.  Och det påverkar ju det psykiska måendet också. Höggravid under värsta hettan sommaren -18. Enda sättet att stå ut var att helt leva i nuet. Ta en liten stund i taget. Ibland räknade jag 5 minuter åt gången för det blev lika med 5 minuter mindre att vara gravid. Jag försökte drykta hjärnan med annat för att inte bli- ursäkta uttrycket!- "knäpp". 

    Kanske du kan göra så också? Bara ta några minuter i taget, inte tänka på kvällen och att du måste sova och kommer må dåligt.

    Glöm inte heller att det kommer vara värt det i slutändan! När du sitter där med din nyfödde i famnen. {#emotions_dlg.flower}

  • Anonym (Samma)

    Känner så igen mig i din text. Jag hade likadant, dock från vecka 35 typ & tills jag födde. Det enda jag kan säga är att DET BLIR BÄTTRE. Alla panikattacker, ångest, konstiga tankar osv som jag hade under graviditeten försvann nån vecka efter jag fött. Idag mår jag mkt bättre. Men där o då mådde jag så fruktansvärt dåligt över allt & kände att jag höll på o bli knäpp. Håll ut! De är inte långt kvar o snart har du din lille bredvid dig. Lycka till

  • Anonym (Samma)

    Kan tillägga, jag trodde också att jag hade hamnat i nån ?psykos? men de är verkligen inte så. Du har ingen psykos. De är bara ångest o skräck som blir dubbelt när du dessutom är gravid o har massa hormoner. O de blir ju självklart värre när du blir livrädd o får panik. O de är som din kurator säger att man ska inte fly från ångesten, men jag vet att de är svårt o tänka så. Jag brukar tänka att ?detta är bara i mitt huvud, ingenting som är farligt o de går över snart? o bara hålla sig lugn. Kanske se film? Lyssna på musik? Ljudbok? Prata i telefon? Kolla på Instagram , tända ljus osv. :)

  • Tiffany

    Din panikångest påminner om den jag fick efter jag hade slutat med antidepressiva efter 6år.. jag var helt utom mig o kunde inte sitta still osv...hade det under många månader,år innan det blev bättre.. det är hemska känslor att gå igenom. Jag trodde det var nåt allvarligt fel på mig o inte bara ångest men ångest kan vara starkt.

    Det som hjölpte mig var att gå MYCket o vara bland folk o ha npgon nära ...sen att ta lugnabde men som att jag utbecklade hypokondri i samma veva så tog jag inga lugnande ..idag är ja friak o gravid i v9 , än så länge går de bra men på inskrivningen på bim kommer ja nämna om min historia så om jag behövrr stöd fåe ja de osv.

  • Anonym (Linnea)

    Åh tack fina underbara ni att ni finns. Skulle vi kunna skriva eller prata mer privat? Behöver nån som varit med om samma. Pratar mkt med människor som inte varit ens om samma och blir jobbigt ??????

  • Anonym (Linnea)
    Anonym (Samma) skrev 2021-08-24 21:01:28 följande:

    Kan tillägga, jag trodde också att jag hade hamnat i nån ?psykos? men de är verkligen inte så. Du har ingen psykos. De är bara ångest o skräck som blir dubbelt när du dessutom är gravid o har massa hormoner. O de blir ju självklart värre när du blir livrädd o får panik. O de är som din kurator säger att man ska inte fly från ångesten, men jag vet att de är svårt o tänka så. Jag brukar tänka att ?detta är bara i mitt huvud, ingenting som är farligt o de går över snart? o bara hålla sig lugn. Kanske se film? Lyssna på musik? Ljudbok? Prata i telefon? Kolla på Instagram , tända ljus osv. :)


    Kan vi skriva privat nånstans? Aldrig hört om nån som har samma så känner mig så ensam ??????
  • Tiffany

    Som andra säger, du har ingen psykos. Personer med psykoser är inte i stånd att förstå att dem är psykotiska. T ex min mamma som blev psykotisk engång trodde sjukhus personal var djävulen o hon var förföjd osv ..hon var säker på att detta var helvetet som skulle hämta henne osv..

  • Anonym (Linnea)
    Tiffany skrev 2021-08-25 17:16:02 följande:

    Som andra säger, du har ingen psykos. Personer med psykoser är inte i stånd att förstå att dem är psykotiska. T ex min mamma som blev psykotisk engång trodde sjukhus personal var djävulen o hon var förföjd osv ..hon var säker på att detta var helvetet som skulle hämta henne osv..


    Nej tror inte heller nån psykos. Men tycker det är så sjukt att jag inte finner ro eller mår bra eller är trygg eller lugn nånstans. Inte i villan, inte på stora uteplatsen, inte i skogen inte nånstans. Rädd att jag alltid kommer känna såhär :?(
  • Tiffany

    Vet inte om det skrivits tidigare i tråden men har du bett om lugnande som kan hjälpa din ångest? Annats borde du verkligen få det.

  • Isaaa93
    Tiffany skrev 2021-08-29 01:28:04 följande:

    Vet inte om det skrivits tidigare i tråden men har du bett om lugnande som kan hjälpa din ångest? Annats borde du verkligen få det.


    Har fått lergigan 25 mg och tagit flera tabletter. Men inget hjälper. Inte heller atarax
Svar på tråden Klaustrofobi i min kropp