• Tue 24 Aug 2021 08:13
    11216 visningar
    53 svar
    53
    11216

    Ensamstående och gravid som vill följas åt?

    Undrar om det finns fler som är gravida utan partner just nu?

    Tycker att all information, appar och forum för gravida generellt utgår ifrån ett par vilket får mig att känna mig som ett ufo som inte har en partner.

    Skulle gärna bolla med andra i samma/liknande sits vare sig det handlar om att vara helt självstående eller separerad eller annat. Dela framsteg, bolla utmaningar utan att bli dömd och inte minst lite pepp.

    Lite om mig:

    Är gravid med andra barnet (samma pappa men är separerade) med bf i februari. Har det i övrigt stabilt med bostad och ekonomi etc. men har absolut noll vänner som går igenom något liknande och har märkt att en del redan tagit avstånd då jag inte längre passar in i familje-normen.

    Hoppas det finns någon mer som jag därute!

  • Svar på tråden Ensamstående och gravid som vill följas åt?
  • Mon 30 Aug 2021 14:56
    #1

    Inga andra som jag?

  • Tue 14 Sep 2021 14:05
    #4
    Linnea 538 skrev 2021-09-14 07:28:24 följande:

    Jag finns här. ????


    Hej!

    Började känna mig lite som ett ufo :p

    Är det andra barnet för dig med? Kommer exet vara närvarande?

    Vill inte bomba dig med frågor, du får såklart välja vad/om du vill berätta <3
  • Wed 15 Sep 2021 20:43
    #6
    Anonym (Här) skrev 2021-09-14 14:08:22 följande:

    Hej! Vilket superbra initiativ att skapa denna tråd! Det behövs verkligen. Haha känner mig också som ett ufo som kommer vara själv med barnet. Håller med om att alla appar, forum och informationssidor utgår från att man är två.

    Kommer du att ha enskild vårdnad om barnet eller ska ni dela på det?

    Jag kommer att föda ganska snart, det är tredje barnet


    Kul att du gillar initiativet <3

    Eller hur!? Tycker såklart det är fint att partnern generellt involveras mer tidigt men det är 2022, dags att inse att det finns alla möjliga sorters upplägg?

    Jag kommer att ha ensam vårdnad först för jag måste ta hela föräldraledigheten = urdumt att drabbas av FKs påtvingade jämställdhetsfördelning av dagar och ha ett barn som måste börja förskola vid typ 9 månader. Hur kommer du/ni göra?

    Hur har ni löst förlossningen? Har ni med någon kompis eller pappan eller typ en doula? Utgår ifrån att endast en person får följa med och då får det bli pappan trots allt tror jag..
  • Thu 16 Sep 2021 18:23
    #8
    Anonym (Här) skrev 2021-09-16 14:43:39 följande:

    Oh det här är en sådan lång historia... kanske PM?


    Absolut, skicka om <3
  • Thu 16 Sep 2021 18:23
    #9
    Anonym (Här) skrev 2021-09-16 14:43:39 följande:

    Oh det här är en sådan lång historia... kanske PM?


    PM* skulle det såklart stå!
  • Thu 16 Sep 2021 19:55
    #11
    Trisse123 skrev 2021-09-16 19:52:33 följande:

    Jag finns också här! Hade varit skönt att prata lite med andra i samma sits. Haft några tunga dagar där jag ifrågasatt mig själv till varför jag gör detta mot mig själv. Jag var lyckligare innan jag satte mig i situationen att behöva gå igenom en graviditet helt ensam. Har bf i november, tack och lov inte så lång tid kvar...


    Hej! <3

    Ja det finns inte många forum för oss direkt!

    Är du helt solo/typ insemination eller finns det en pappa någonstans?

    Du är ju verkligen på slutspurten, har du någon som stöttar dig under förlossning och första tiden?
  • Mon 20 Sep 2021 19:26
    #12

    Hur många av er är det som har barn sedan tidigare respektive får sitt första?

    Jag är mest fundersam kring hur jag ska klara av att bolla storasyster med lillebror rent praktiskt i vardagen? har börjat träna henne att somna själv men inte kommit i mål än, pottränar lite lätt men ganska svalt intresse (snart 2 år gammal) och märker på henne att hon förstår att något är på gång som hon inte helt gillar. Förbereder mig mentalt på en ganska stor reaktion men har ju inte de traditionella möjligheterna att dela upp tiden med partner osv?:/

  • Fri 24 Sep 2021 07:44
    #14
    Anonym (Dee) skrev 2021-09-23 19:00:00 följande:

    Hej

    Jag är tidigt gravid och min sambo sen flera år är väldigt tydlig med att det abort som gäller annars får jag flytta ut , relationen tar slut och jag får klara mig själv under graviditet och med barn.

    Jag har stark längtan efter barn och stabil situation vilket får mig att ändå luta åt att behålla.

    Vad tänker ni om det ?

    Hur har det varit att vara ensam under graviditet och med barn ? Hur har vänner och kollegor etc. Reagerat?

    Jag behöver mycket stöd i detta och mår just nu rätt så dåligt pga den infekterade situationen.


    Hej!

    Den första tiden, när jag velade fram och tillbaka i mitt beslut och det fortfarande fanns något mellan mig och pappan var värst. Kändes som att hela världen stod och föll med mitt beslut och det var en enda stor känslostorm. Jag tog hjälp av en sida som heter typ oplaneratgravid.se där de via chat kunde ställa frågor som hjälpte mig att sortera i mina tankar och känslor. För mig så blev det tydligt att jag ville behålla barnet efter det.

    Har varit helt öppen med vänner och familj men har också snällt undanbett andras åsikter. Det är tufft nog med sin egen förvirring. Det har funkat bra samtidigt som jag upplever att några försvunnit sen jag inte passar in i traditionella familjelivsidyllen längre (men det hade jag inte gjort som separerad med bara mitt befintliga barn heller). Har däremot inte sagt något på mitt jobb, det känna för färskt och personligt. Kanske säger något om separationen efter föräldraledigheten.

    Jag kände mig ensam (/utan stöd från partner) redan med första graviditeten men då gjorde det mer ont för jag hade förhoppningar om att vi skulle dela allt. Nu är jag inställd på att göra det här själv och mår förvånansvärt bra i det ändå. Går såklart upp och ner ibland men det gör det ju i en relation med. Öppnat mig mer för min familj och några vänner, de finns där som samtalsstöd men kan samtidigt sakna någon att dela kvällarna med men det får komma sen.

    Fatta det beslut som känns mest rätt för dig. Jag utgick ifrån att jag inte vet någon som ångrat ett barn men vet flera som länge mått dåligt och ifrågasatt sitt beslut efter en abort. Är 35 år så det präglar väl också beslutet, har inte all tid i världen rent krasst. Hoppas du kan landa i något som känns rätt för dig oavsett vad det är.
  • Sat 25 Sep 2021 06:59
    #20
    Anonym (Dee) skrev 2021-09-24 09:13:58 följande:

    Hej och tack för ditt svar.

    Jag fyller snart 34 och tänker också på tidsaspekten, det tillsammans med min banrlängtan och att jag inte vill göra ännu en abort är mina starkaste skäl till att behålla och jag lutar åt det.

    Men det känns skrämmande att göra det helt ensam och jag kommer såklart bli väldigt ledsen av att relationen tar slut. En nackdel är också att jag inte bor i samma stad som mina föräldrar

    Är pappan till ditt barn delaktig alls ? Hur tänker han inför kommande barn ?


    Relationen kanske tar slut men var det då rätt från början kan man undra..? Jag valde i princip bort pappan för barnet också i och med mitt beslut. Lekt med tanken på att jag skulle valt honom ist och gått emot min egen inre röst men fy vilka usla förutsättningar att fortsätta då! Hade hållit det emot honom hela tiden och blivit så otroligt ledsen och ångerfull när det sen skulle ta slut av naturliga skäl. Hade varit den enda anledningen att göra abort för mig och blev snabbt solklart att det inte var ett attraktivt alternativ.

    Måste du göra det helt ensam? Hur har du det med vänner?

    Pappan till mitt barn gjorde uppror i början, det kulminerade i att han sa att han inte kunde va pappa till det här barnet (trots att vi har ett annat gemensamt barn). Men efter ett par veckor insåg han att mitt beslut är taget oavsett var han står och att han skulle va en riktig loser om han inte tog sitt ansvar så sen dess har vi jobbat upp en ganska fungerande samarbetsrelation. Planen är också att han blir mitt stöd under förlossningen- det är också ett sätt att ta sitt ansvar.

    Verkar vara många som bor i Stockholm här, även jag. Vem vet, kanske vi kan bli en egen mammagrupp och stötta varandra i våra lite speciella situationer :)
Svar på tråden Ensamstående och gravid som vill följas åt?