Vilken diagnos skulle ni gissa på?

Hej!

Jag är en utåt fungerande person men jag själv vet att något är "fel". Jag undrar om det kanske lutar åt en sväng av instabil personlighetsstörning och/eller ADD eller vad kan det vara? Eller mycket hormonella problem? Jag är 30 år och tjej och helt klart en HSP (högkänslig person) och det är en personlighetstyp snarare än en diagnos men det är att leva med ett handikapp hur som helst, iaf för mig o hur jag upplever det. Men jag tror att jag kanske har något mer i grunden.

? Hoppas några av er orkar läsa då jag känner mig så ensam i alla mina funderingar.

Jag ska försöka beskriva några av mina problem (lättare sagt än gjort i text och att försöka korta ner...)

* Jag skiftar väldigt fort till att bli jätte ledsen/jätte arg om tex min sambo säger något litet som jag känner sårar mig. Jag känner mig sårad överdrivet lätt- det har jag märkt genom livet.

*Framförallt när jag upplever vardagen som lite otrygg/inte stabilt tex vid gnabb med sambo, ändringar med jobb eller dylikt så blir jag extremt rädd och osäker på allt, väldigt känslig.

* Jag blir väldigt snabbt irriterad om saker ligger fel/stökigt hemma, det klarar jag inte av då är det som att hela jag flippar ur o blir tok stressad.

* Svängande humör (dock inte depressioner) men känner känslor extremt starkt och det kan svänga fort. Dock upplever jag det ändå som att känslorna oftast kommer ifrån någon händelse dvs inte helt utan orsak, men ändå överdrivna i förhållande till situationen.

* Jag har i mitt liv haft extrema svårigheter att bryta med pojkvänner. Helt klart att jag har separationsångest. Blir livrädd och tror att jag ska dö om någon skulle lämna mig. Har ingen biologisk familj bakom mig men är uppväxt i en vanlig familj men med psykisk ohälsa samt dåligt föräldrarna emellan.

***JOBBIGT = jag upplever att jag har en hjärna som "aldrig är tyst". Jag kan sällan koppla av. ADHD tror jag dock inte stämmer in på mig då jag inte har problem att sitta stilla osv. Var ej stökig i skolan som barn heller. Men tankar som alltid rusar. Det bränner ut mig och är dessutom obehagligt att leva med o väldigt jobbigt för det tar all energi och jag förstår att en normal människa inte funkar såhär.

*Har extremt svårt att passa tider. Samt är stressad så fort något är inplanerat tex innan jobb så är jag ett nervvrak fast jag egentligen inte är stressad över jobbet! Men jag går lätt upp i puls osv då. Detta gäller innan typ allt jag ska åka iväg på behöver ej vara innan jobb.

* Många rädslor och om jag tillåter mig själv att fara iväg i mitt analytiska jag, då blir jag rädd för livet och rädd för att dö, vad som ska hända och så vidare. Däremot när jag är mitt bästa jag så är jag lättsam och glad och ingen skulle tro att jag har sånahär problem i mitt eget huvud. Jag känner att jag lärt mig hantera mig själv genom åren men undrar hur mycket man ska behöva KÄMPA istället för leva som en vanlig person med lite sinnesro. Jag är jämt stressad och har även OCD tendenser osv. Haft social fobi.

Ursäkta det långa men hoppas någon är intresserad av att läsa ändå :)