Separation med villa och många barn

Hur tänkte du nu?, om alla 6 barn bor enbart med mig, så blir det väl  knappast mindre ansvar tonåringen får ta, med en mindre vuxen i huset dvs. dessutom kommer hon inte alls bra med sin mamma. hon vill flytta så fort som möjligt.

De förlorar inte syskonkontakten.   de stora barnen (3 av dem) kan tex efter skolan cykla hem till den andra föräldern och äta middag och umgås någon gång då och då o.s.v.  de mindre barnen besöker jag själv från och till.. vi skulle ju försöka lösa det som vänner allra helst.

Det är hennes problem. Se till att agera istället för att sitta här med armarna i kors och prata om vad DU ska göra åt hennes situation. Dags för lite action?!

Boka mäklare för värdering av huset, 2 st så att du får två oberoende värderingar

Boka tid för egen del hos en familjejurist så att du får de juridiska förutsättningarna klart för dig, och hjälp med bodelningen.

Boka tid för gemensamma samtal hos Soc, familjerådgivningen och familjerätten. Vägrar hon gå så går du själv.

Börja leta efter ett boende till dig och barnen. Att dela på syskonen låter helt vansinnigt. Sikta på att de bor hos dig till större delen av tiden, om mamman klarar av att steppa upp så kan ni successivt utöka tiden hos henne.

Lustigt att man använder barnen som möjlighet att komma ur förhållandet. När jag föreslog att hon skulle bo kvar med barnen räckte ju inte pengarna..

Lustigt att man använder barnen som möjlighet att komma ur förhållandet. När jag föreslog att hon skulle bo kvar med barnen räckte ju inte pengarna..

Kan inget annat än hålla med. Det är du som har valt att skaffa inte mindre än 6 barn med en kvinna som dessutom är ett stort barn själv!

Nu är det ditt ansvar som vuxen och förälder att se till att situationen löser sig till det bästa för barnen, även om det slutar med att du får ta allihop själv.

Du valde ju att skaffa dem, trots allt...

Barn ska inte ta ansvar för sina föräldrar.

Kan inget annat än hålla med. Det är du som har valt att skaffa inte mindre än 6 barn med en kvinna som dessutom är ett stort barn själv!

Nu är det ditt ansvar som vuxen och förälder att se till att situationen löser sig till det bästa för barnen, även om det slutar med att du får ta allihop själv.

Du valde ju att skaffa dem, trots allt...

Barn ska inte ta ansvar för sina föräldrar.

Hon är inte puckad. Hon är på en tonårings nivå gissningsvis. Förstår inte vuxensaker men förstår samvandJag bedömer inte att hon är så hjälplös som hon ger sken av. Hon förstår samband mellan handling och konsekvens. Hon är fullt fungerande i relation till barnen m.m. hon behöver dock hjälp att hitta struktur i livet med sina åtaganden, samt motivation att vilja lära sig vuxenlivet samt en hel del social träning. Hade hon bara tagit emot hjälp från tex boendestöd hade hon nog kunnat fungera med 3 barn i en liten lägenhet

Hon är inte puckad. Hon är på en tonårings nivå gissningsvis. Förstår inte vuxensaker men förstår samvandJag bedömer inte att hon är så hjälplös som hon ger sken av. Hon förstår samband mellan handling och konsekvens. Hon är fullt fungerande i relation till barnen m.m. hon behöver dock hjälp att hitta struktur i livet med sina åtaganden, samt motivation att vilja lära sig vuxenlivet samt en hel del social träning. Hade hon bara tagit emot hjälp från tex boendestöd hade hon nog kunnat fungera med 3 barn i en liten lägenhet

Men det är ju för barnens bästa. 6 barn med en förälder, är inte i barnens bästa intresse. Jag kan omöjligt finnas där för allihop i den omfattning som krävs och samtidigt sköta jobb och ett stort hus med allt vad det innebär.

Sambon är inte på en tonårings nivå mentalt, utan kunskapsmässigt. Hon och min dotter på 14 förstår ungefär samma saker om vuxenlivet. Men hon resonerar inte som en 14 åring i övrigt. Visserligen kan hon vara naiv i vissa lägen, men det innebär inte att hon inte kan lära sig hur det är att ta ansvar. Med boendestöd kan hon lära sig hur hon ska lägga upp dagarna så det fungerar för alla.

Skriver det även här... Jag tror inte hon är "mentalt" som en tonåring även om jag förut trodde det. Utan snarare kunskapsmässigt, vad gäller vuxenlivet m.m. hon har svårt att ta in saker, inlärningssvårigheter. Men jag har pga mitt långvariga medberoende inte direkt gjort det lättare för henne ska jag villigt erkänna. Det har varit väldigt bekvämt för henne att låta mig göra det hon inte själv vet hur man gör eller vågar.

Jag är övertygad om att hon har kapaciteten att lära sig och växa som människa. med ansvar växer man, är ett känt uttryck. Det som talar för att hon bäst tar hand om de små barnen är att hon har mycket erfarenhet av det eftersom vi haft små barn under väldigt lång tid och den biten klarar hon galant. så det är lägligt att hon börjar där, men att jag finns såklart som en backup om något skulle strula inledningsvis. Det i kombination med boendestöd som hjälper henne med hur hon ska lägga upp sina dagar gällande hushållssysslor för att det ska bli optimalt, hade alldeles säkert fungerat...

Någon frågade hur hon skulle handla.. jag svarade tidigare i tråden att hon faktiskt varit och handlat ett antal gånger på senaste tid. Hon har väl tyckt det varit bekvämt att låta mig göra det innan. Ända sedan vi gjorde slut har hon börjat visa tecken på att hon faktiskt blir mer självständig för varje dag. Om ni tror att jag tänker överge 3 av barnen så tror ni fel. Jag kommer besöka dem så ofta jag kan, och umgås med dem precis som en vanlig umgängesförälder.

Sen kommer vi ju till den biten med min 14 åriga dotter. Hon vill inget hellre än att vi ska delas upp. En 14 årings åsikter väger extra tungt normalt sätt i sådana här fall. Jag kan inte bara bortse från hennes känslor.

Tänk om de vore så väl :/  enda gången i mitt liv som jag önskar jag hade varit ett troll.  Sen kanske jag är väldigt dålig på att förklara, beskriva o.s.v...  kanske uppfattar ni detta helt annorlunda än jag gör..  Min farsa är utbildas socionom och jobbade på socialen tidigare.. han själv tycker det låter som en ypperlig idé att dela upp barnen, och hon känner både mig och min sambo..    

Kanske delar jag fel bild till er... jag börjar undra pga era ständigt negativa reaktioner.

;

Men innan jag vill ta kontakt med soc, så vill jag åtminstone bygga upp en bra plan för fortsättningen, och försöka bygga konsensus med mitt ex, så vi är överens, det är inte särskilt bra om vi besöker dem och är världens ovänner och inte överens om något, det gör inte saken lättare.