mson

Wed 1 Sep 2021 11:47

182 svar

Separation med villa och många barn

Jemp skrev 2021-09-01 11:43:28 följande:

Ja det är ju ett dilemma att ta med banken. För sex barn har du ju redan. De får väl dela rum.

Kostnads/schablonmässigt bör det gå på ett ut? Har du ensamt boende om sex barn får du ju underhåll av mamman/fk på ca halva summan du nämner.

Har jag inte tänkt på, det har du såklart rätt i. Om banken nu tar hänsyn till det. Vi får se hur det blir.

mson

Wed 1 Sep 2021 13:05

#89

Anonym (Elak) skrev 2021-09-01 12:11:22 följande:

Jag vill ju inte vara elak - men du förstår väl att ni inte kan separera. Du kan inte först leva med en kvinna och låta henne bli helt pacificerad och dessutom skaffa sex barn med henne och sedan lämna henne.Hur tänker du?

Du bör istället lägga de närmaste åren på att göra henne mera självständig- kan hon få aktivitetsbidrag, sjukersättning, studera ?

Har hon körkort?

Det går ju för tusan inte vara ihop med någon som man inte har känslor för och som går en på nerverna i all evighet. Redan bott med henne utan känslor tillräckligt länge.

40 mg citalopram medicinerar man för att ens orka med ångesten det ger mig. Knappast bra för barnen.

mson

Thu 2 Sep 2021 12:53

#117

Anonym (...) skrev 2021-09-02 11:47:05 följande:

Nej det har jag inte. Det var just därför jag föreslog det som en lösning för ts för att kunna separera. Alltså att han flyttar istället och låter henne bo kvar ett tag med barnen med hjälp av boendestöd. Hon mår ju inte så bra och det är bättre för barnen med så lite förändring som möjligt.

Hon är inte puckad. Hon är på en tonårings nivå gissningsvis. Förstår inte vuxensaker men förstår samvand

Anonym (Oj) skrev 2021-09-02 12:46:55 följande:

Får jag ts fråga dig: hur kom det sig ni skaffade sex barn? Helt ärligt. Tyckte du att hon var kapabel till att sköta allt? Hem hus barn mm. Om det stämmer hon är så hjälplös som här står.

Jag bedömer inte att hon är så hjälplös som hon ger sken av. Hon förstår samband mellan handling och konsekvens. Hon är fullt fungerande i relation till barnen m.m. hon behöver dock hjälp att hitta struktur i livet med sina åtaganden, samt motivation att vilja lära sig vuxenlivet samt en hel del social träning. Hade hon bara tagit emot hjälp från tex boendestöd hade hon nog kunnat fungera med 3 barn i en liten lägenhet

mson

Thu 2 Sep 2021 14:58

#121

Anonym (Mman) skrev 2021-09-02 13:37:04 följande:

Såhär, jag ska vara rak. Jag har jobbat med barn och jobbar idag med myndighetsutövning....hade jag känt er eller personligen känt till er sits så hade jag gjort en orosanmälan avseende barnen till socialtjänsten.

Du verkar inte heller vara kapabel till att tänka klart, du verkar inte riktigt greppa essensen i detta. Barnen!

Blir illa berörd av att den som ska vara vuxen, läs: du, inte kan fatta vuxna beslut....Såhär, jag ska vara rak. Jag har jobbat med barn och jobbar idag med myndighetsutövning....hade jag känt er eller personligen känt till er sits så hade jag gjort en orosanmälan avseende barnen till socialtjänsten.

Du verkar inte heller vara kapabel till att tänka klart, du verkar inte riktigt greppa essensen i detta. Barnen!

Blir illa berörd av att den som ska vara vuxen, läs: du, inte kan fatta vuxna beslut....

Men det är ju för barnens bästa. 6 barn med en förälder, är inte i barnens bästa intresse. Jag kan omöjligt finnas där för allihop i den omfattning som krävs och samtidigt sköta jobb och ett stort hus med allt vad det innebär.

Sambon är inte på en tonårings nivå mentalt, utan kunskapsmässigt. Hon och min dotter på 14 förstår ungefär samma saker om vuxenlivet. Men hon resonerar inte som en 14 åring i övrigt. Visserligen kan hon vara naiv i vissa lägen, men det innebär inte att hon inte kan lära sig hur det är att ta ansvar. Med boendestöd kan hon lära sig hur hon ska lägga upp dagarna så det fungerar för alla.

mson

Thu 2 Sep 2021 15:14

#124

Anonym (Meghan) skrev 2021-09-02 13:25:50 följande:

Du verkar fixerad vid detta att hon kan ta hand om tre barn själv och du ska ha tre barn. Man kan inte bara dela på en familj och lämna tre barn till en person som "inte förstår vuxensaker". Det är helt sjukt, det du planerar att göra.

Du menar att hon är på en tonårings nivå. Då är hon ju förståndshandikappad ovanpå allt annat. Nää du, jag tycker du har ett visst ansvar för henne också. Jag vet att inte många håller med mig i detta, men du har som fullt fungerande vuxen man valt att sätta sex barn till världen med en handikappad person. Detta måste du ta till dig och inse. Du har haft ett större mandat i detta eftersom hon inte kan tänkas förstå vidden av att vara förälder till sex barn.

Skriver det även här... Jag tror inte hon är "mentalt" som en tonåring även om jag förut trodde det. Utan snarare kunskapsmässigt, vad gäller vuxenlivet m.m. hon har svårt att ta in saker, inlärningssvårigheter. Men jag har pga mitt långvariga medberoende inte direkt gjort det lättare för henne ska jag villigt erkänna. Det har varit väldigt bekvämt för henne att låta mig göra det hon inte själv vet hur man gör eller vågar.

Jag är övertygad om att hon har kapaciteten att lära sig och växa som människa. med ansvar växer man, är ett känt uttryck. Det som talar för att hon bäst tar hand om de små barnen är att hon har mycket erfarenhet av det eftersom vi haft små barn under väldigt lång tid och den biten klarar hon galant. så det är lägligt att hon börjar där, men att jag finns såklart som en backup om något skulle strula inledningsvis. Det i kombination med boendestöd som hjälper henne med hur hon ska lägga upp sina dagar gällande hushållssysslor för att det ska bli optimalt, hade alldeles säkert fungerat...

Någon frågade hur hon skulle handla.. jag svarade tidigare i tråden att hon faktiskt varit och handlat ett antal gånger på senaste tid. Hon har väl tyckt det varit bekvämt att låta mig göra det innan. Ända sedan vi gjorde slut har hon börjat visa tecken på att hon faktiskt blir mer självständig för varje dag. Om ni tror att jag tänker överge 3 av barnen så tror ni fel. Jag kommer besöka dem så ofta jag kan, och umgås med dem precis som en vanlig umgängesförälder.

Sen kommer vi ju till den biten med min 14 åriga dotter. Hon vill inget hellre än att vi ska delas upp. En 14 årings åsikter väger extra tungt normalt sätt i sådana här fall. Jag kan inte bara bortse från hennes känslor.

mson

Thu 2 Sep 2021 15:44

#128

Anonym (...) skrev 2021-09-02 15:26:08 följande:

Jag syftade på att du skrev att hon inte mådde så bra psykiskt. Att du var rädd att hon skulle ta livet av sig. Hon klagar ju redan på att du vill kasta ut henne. Hon lär ju inte flytta om du inte tvingar igenom en bodelning.

Jag sa att hon säkert skulle ta livet av sig om man rycker alla barn ifrån henne. Då har hon ingenting kvar. Hennes föräldrar är döda, hon har inga syskon osv..

mson

Thu 2 Sep 2021 15:48

#130

Anonym (Mman) skrev 2021-09-02 15:24:32 följande:

Ska en 14 åring som med största sannolikhet inte heller mår så bra fatta beslutet kring hur familjen ska delas?

Vad får hon mer bestämma åt familjen?

Matsedel, vilken bil som ska köpa, vilka förskolor syskonen ska gå på?

Du är den vuxna, inte 14 åringen.

Om man märker att ens barn mår psykiskt dåligt är det min skyldighet som förälder att lyssna och ta hänsyn till hennes känslor och problembeskrivning. Hon vill ha lugn och ro och mår dåligt av allt barnskrik och min sambos passivitet. Det gör knappast livet enklare för henne heller om jag skulle bli helt själv med dem allihop

mson

Thu 2 Sep 2021 15:53

#133

Törstiga tuppen skrev 2021-09-02 15:46:42 följande:

Kan du inte förklara hur du likställer en ettårings omsorgsbehov med en 14-årings?

Har jag inte påstått men jag har vid flera tillfällen sagt att hon aldrig haft problem med att ge barnen den omsorg de behöver, särskilt de mindre Det är inte där problemet ligger. Det hon har svårigheter med är det praktiska kring hushållssysslor, och kontakt med myndigheter etc. Detta kan boendestöd hjälpa henne att hitta struktur för.

mson

Thu 2 Sep 2021 15:57

#136

Fiona M skrev 2021-09-02 15:50:21 följande:

Så i 15 år har du trott det; hon har lurat dig, alternativt du har aldrig lärt känna henne så du märkt det?

Eller så är det här en efterkonstruktion för att rättfärdiga ditt tänk att dela barnen med en som inte är kapabel att ge den omsorg en vuxen ska kunna.

Jag har levt i ett medberoende och alltid gjort allt som hon inte vågat eller vetat hur man gör åt henne.. detta har hållit tillbaka hennes utveckling.. det var bara för typ en månad sedan jag visste vad medberoende var... En i tråden som sa att jag troligen var det.. och det är så klockrent.. utan mig som hennes handledare så kommer hon tvingas att ta ansvar på ett annat sätt istället för att låta någon göra det åt henne.

mson

Thu 2 Sep 2021 16:07

#139

Törstiga tuppen skrev 2021-09-02 15:56:12 följande:

Men det gör du ju eftersom du tänker att det är rättvist att ni har tre barn var. Tror du verkligen att en normal familj separerar för att tonåringar tröttnar på sina småsyskon?

Du vet mycket väl att det inte BARA är därför. Med 3 barn var har varje förälder mer tid över för barnen. Det blir lugnare och bättre för alla. Hur ska jag ens kunna handla med alla småbarn i affärer? Det blir kaos i vardagen och det mår definitivt inte barnen bra av.

Vill även poängtera att dörrarna alltid står öppna för barnen att komma och gå mellan föräldrarna när de helst vill.. mitt ex och jag kan agera barnvakter åt varandra när det behövs osv, för att underlätta för varandra om vi tex ska på dejt etc.

mson

Thu 2 Sep 2021 16:29

#146

Anonym (Meghan) skrev 2021-09-02 16:19:16 följande:

På dejt? Är det verkligen det första du tänker på?
Det är klart man kan handla med sex barn, hur tror du alla andra som har sex barn gör?

Så småbarnen ska vara hos mamman, för de är helt enkelt för jobbiga för dig och din 14-åriga mini-fru? Hon som sköter allt hemma?

Nej det är inte "det första jag tänker på". men någon gång ska man väl gå vidare med?, om inte nu så om ett år, eller två eller tre.. oavsett så finns vi där för att avlasta varandra.. är tanken från min sida i alla fall.

Det blir ju betydligt enklare för oss båda att hitta någon ny i framtiden, om vi har 3 hemmaboende barn var.. och en vuxen extra i respektive hem är verkligen något som barnen hade mått bra av och som man bör sträva efter på sikt.

Andra som har sex barn antar jag delar upp det så att en förälder själv eller med något enstaka barn går och handlar, medan den andra är hemma med de andra?, alternativt att man är hela familjen (och alltså 2 föräldrar) i affären som hjälps åt, där den ena kan plocka varor och den andra passa barnen.. men det är ju inte lätt om man är ensam..

Nu tycker jag du är cynisk.. 14 åringen sköter inte allt där hemma.. det är mest då jag är på jobbet, och hon kommer hem tidigare från skolan som hon hjälper min sambo där hemma att passa barnen, eftersom hon har svårt med alla 6, samtidigt som hushållssysslor ska göras m.m..

mson

Thu 2 Sep 2021 16:32

#148

Jemp skrev 2021-09-02 16:27:30 följande:

Folk (pappor) som säger att de är barnvakt till sina egna barn är för övrigt ett av de mest ironiska skämten vi har i min familj...

Ursäkta ordvalet då. vi kan hjälpas åt att ta hand om barnen åt varandra.. är det ett bättre ord åt herr/fru språkpolis ?. eller kanske man ska kalla det för att "avlasta varandra" ?

mson

Thu 2 Sep 2021 16:33

#149

Anonym (X) skrev 2021-09-02 16:32:11 följande:

Jag frågar igen: vem ska barnet med npf bo hos?

Mig var tanken då (det är det tredje största barnet)

mson

Thu 2 Sep 2021 16:35

#151

Anonym (vilken) skrev 2021-09-02 16:34:08 följande:

Du vill inte svara mig, men jag frågar igen: varför har du skaffat sex barn som du inte ens klarar av att ta hand om?

Denna tråd handlar inte om varför... det var väl i så fall mer lämpligt för den gamla tråden. detta handlade mer om det praktiska, med hus, boende o.s.v.. i den andra tråden har jag beskrivit det, och orkar inte göra det igen.

mson

Thu 2 Sep 2021 16:40

#155

Anonym (Mman) skrev 2021-09-02 16:36:26 följande:

Men är denna tråden ens på riktigt? Börjar misstänka att vi bara matar trollet här....

Tänk om de vore så väl :/ enda gången i mitt liv som jag önskar jag hade varit ett troll. Sen kanske jag är väldigt dålig på att förklara, beskriva o.s.v... kanske uppfattar ni detta helt annorlunda än jag gör.. Min farsa är utbildas socionom och jobbade på socialen tidigare.. han själv tycker det låter som en ypperlig idé att dela upp barnen, och hon känner både mig och min sambo..

Kanske delar jag fel bild till er... jag börjar undra pga era ständigt negativa reaktioner.

mson

Thu 2 Sep 2021 16:46

#158

Anonym (vilken) skrev 2021-09-02 16:40:09 följande:

Om du inte ens klara av det enkla praktiska som att handla mat för att du har sex barn så ör det väl högst relevant. Alt landar ju i att du vill bli av med hälften av ungarna du har satt till världen och att du anser att varken du eller mamman klarar av att ta hand om allihop.

Jag tycker att det är väldigt relevant varför ni skaffat så många barn torts att ni verkar så otroligt inkapabla att ta hand om dem.

Jag vill inte "bli av med" hälften av barnen. jag vill att det ska bli en bättre livssituation för både barnen, mig och mitt ex. mer studiero åt de stora, mer mamma/pappatid o.s.v. sen inte sagt att vi inte kan "växla" barnen mellan oss, men att 3 var är skrivna på varsin adress. det är en teknikalitet, hur det blir i slutändan är ju något som framtiden får utvisa. vi kommer bo i samma stad (ett litet samhälle med gåavstånd till allt). så jag ser inte riktigt problematiken.

mson

Thu 2 Sep 2021 16:53

#163

Fiona M skrev 2021-09-02 16:47:27 följande:

Jag skrev det tidigare men har missat om du bemött det: ta stöd av soc med hur ni ska göra.
Ni är två vuxna där ingen av er verkar fungera helt 100, även om man bortser från antal barn ni ska ha hand om, och åtminstone två barn som behöver professionell hjälp.

Det är mycket möjligt att vi tar hjälp av soc.. för övrigt har jag gått deras öppna föräldracirkel tidigare. enda anledningen att jag själv inte fungerar 100 just nu är av det långa medberoende jag levt med, och till viss del fortfarande har, där jag tagit ansvar över inte bara barnens liv, utan min sambos / ex och den ångest jag fått av det. (som jag medicinerar med ångestdämpande mot, vilket gör mig lite avtrubbad dessutom). är övertygad att det släpper om situationen löses.

Men innan jag vill ta kontakt med soc, så vill jag åtminstone bygga upp en bra plan för fortsättningen, och försöka bygga konsensus med mitt ex, så vi är överens, det är inte särskilt bra om vi besöker dem och är världens ovänner och inte överens om något, det gör inte saken lättare.

mson

Thu 2 Sep 2021 17:00

#164

Anonym (X) skrev 2021-09-02 16:50:05 följande:

Din pappa tror inte det blir en orosanmälan på en mamma som ska ha vuxenansvar hon inte klarar av?
Boendestöd har ju inte funkat innan, och de är inte där 24/7.

Min pappa tror precis som jag att det handlar om att hon inte fått lära sig ta ansvar, men att det kommer av sig själv när jag "släpper kontrollen" över henne.

han vet precis som jag att barnen aldrig far illa av att bo i hennes försorg, även om de kanske inte får exakt den stimulans de behöver m.t.p hennes avsaknande av körkort och sociala kontakter..

Bristen av social stimulans är orsaken att vi därför tidigare ansökt och fått utökad tid på dagis för umgänge med andra barn och språklig utveckling m.m..

Boendestödet fungerade tidigare inte av 2 skäl.

1. Hon var inte mottaglig för hjälpen, upplevde det mest som att de slösade på hennes tid och kände sig stressad.
2. Hon hade ju mig att falla tillbaka på, så varför skulle hon behöva ta till sig något ?

mson

Fri 3 Sep 2021 10:40

#173

Anonym (Z) skrev 2021-09-03 10:37:08 följande:

Jag tycker att du fått en hel del bra och konkreta råd utan elakheter.

Om du ser på din situation utifrån, vad är en förväntad reaktion på att en person skaffar 6 barn med någon som helt saknar förmåga att ta normalt föräldraansvar?

Jag förväntar mig att folk ska prata om hur man kan lösa situationen på bästa sätt för alla inblandade, inte att man ska få massa beskyllningar och elakheter mot sig.. situationen är ju som den är, alldeles oavsett hur pass mycket man tycker att det inte borde blivit så. Ja jag har tidvis varit naiv, och feg, och inte vågat säga nej, och varit extremt medberoende utan att inse det osv osv. men det tillhör historien.

mson

Sun 5 Sep 2021 00:01

#178

Mitt ex har idag varit på dejt med en kille och är nu kär, och enligt honom har han också "fallit för henne".. de kysstes och hånglade första dejten.. de ska träffas nästa helg igen... Uppenbarligen en stabil kille med jobb m.m.. ingenting förvånar mig längre gällande henne.

Separation med villa och många barn

INNEHÅLL