Varför är man folk upprepad otrogen om man har en man/fru/sambo? Även om man är nöjda med sitt liv och vill leva med sin partner?
Varför faller vissa dit? Är det personen som är otrogen det är något fel på? Eller saknar man något i sin relation trots man är nöjd?
Jag har haft en affär till och från med en gift man i snart tio år. Hans fru och han funkar som ett bra familjeteam säger han men de ligger inte med varandra. Så därför träffar han mig (och andra ibland). Ska bli intressant vad som sker om två år när hans yngsta barn tar studenten. Han påstår att de kommer skilja sig då men jag vet inte? något mer måste han ju trivas med eftersom han ändå stannat så länge.
jag tror en del har dåligt konsekvenstänk också. De dras med av känslan.
En bekant jag har som var gift sedan många år, träffade en annan. Då den "nya" frågade honom hur han kunde göra detta när han hade en fru, svarade han "när jag är hemma med min fru och familjen så älskar jag henne och det livet en när jag är med dig så älskar jag det vi har"
jag tror en del har dåligt konsekvenstänk också. De dras med av känslan.
En bekant jag har som var gift sedan många år, träffade en annan. Då den "nya" frågade honom hur han kunde göra detta när han hade en fru, svarade han "när jag är hemma med min fru och familjen så älskar jag henne och det livet en när jag är med dig så älskar jag det vi har"
En stor grej med otrohet är att det är just otrohet och fel. Skiljer man sig, är singel eller har en öppen relation så är det inte otrohet längre, vilket förstör det.
Själva grejen är att ha en bra kärleksfull monogam relation som man absolut inte vill förlora och göra det ändå.
Risken, sveket och att bedra den man älskar. Sexlivet med partnern att i akten tänka på att han skulle bara veta vilken äcklig .... jag är egentligen. Säga jag älskar dig till sin partner och mena det men samtidigt veta att man också bedrar. Man är så svinig att man kan göra så.
Det är härligt att vara riktigt genomrutten på insidan men han behandlar en som en vore en ängel. Det ger en härlig känsla och man känner sig väldigt levande och smart som kan lura alla.
Även tillägga upprepad otrohet med en och samma person! Inte engångsligg
Detta är inte sagt i försvar. Men är det inte så att många av de som är otrogna själva känner sig svikna av sin partner i och med att sexet försvunnit.
Jag utgår från Familjeliv själv och alla de otaliga trådar där den ena parten kämpar med näbbar och klor för att få den andra förstå att fr en relation ska fungera så krävs sex, romantik och intimitet i vardagen. Sedan får hen inte gehör för det och känner sig inte sedd, känner sig inte sviken.
Det låter som att du pratar av egen erfarenhet och har råkat ut för en otrogen slyna eller kanske tom. svin.
Ta med dig erfarenheten in i framtiden och se upp för framför allt otrogna slynor som är utklädda till änglar. De är den värsta sorten!
Detta är inte sagt i försvar. Men är det inte så att många av de som är otrogna själva känner sig svikna av sin partner i och med att sexet försvunnit.
Jag utgår från Familjeliv själv och alla de otaliga trådar där den ena parten kämpar med näbbar och klor för att få den andra förstå att fr en relation ska fungera så krävs sex, romantik och intimitet i vardagen. Sedan får hen inte gehör för det och känner sig inte sedd, känner sig inte sviken.
Jag har varit otrogen vid 2 tillfällen i mitt liv.
1a gången var jag gift med en man där sexet var katastrof. Under ett 7 års förhållande kom jag 2 gånger. Jag var väldigt ung och likaså min dåvarande man. Jag kan inte skylla på honom helt för ingen av oss visste eg inte hur de "borde" vara. Detta ledde dock till att jag inte ville ha sex längre och att han tjatade, tjatade och tjatade tills jag gav med mig. Överlag en dålig spiral som ledde till att jag bara mådde sämre och sämre. Eftersom jag inte förstod hur jag skulle hantera detta flydde jag från allt och en del av flykten innebar att jag var otrogen (med en och samma man upprepade tillfällen). Detta och en hel del annat ledde inom ett halvår till skilsmässa.
2a gången var jag gift med en man som systematiskt tryckte ner mig och styrde mig. Små pikar om hur korkad jag var och hur mycket fel jag gjorde. Sexlivet var helt okej med honom dock. Jag mådde väldigt dåligt och inte heller denna gången förstod jag riktigt utan blundade och hoppades att allt skulle lösa sig. Då jag mötte en snäll man via jobbet som "såg" mig föll jag för frestelsen för att må bra för en kort stund. Han fick mig känna mig värdefull och fin på ett sätt jag inte gjorde i mitt äktenskap. Vi höll på med detta i några månader men mannen kom dock på mig och vi gick i parterapi där vår psykolog i princip sa till oss att det inte fanns något att bygga på utan att vi borde skilja oss. Sen fick även jag en stark rekommendation att själv gå till psykolog vilket jag gjorde.
Detta var det bästa beslutet någonsin. Jag insåg vikten av att jag var ärlig med vem jag var och vad jag ville. Och att jag förstörde genom att låtsas vara någon jag inte var.
Min tro om varför man är otrogen med en och samma person upprepade gånger är att det är något som saknas eller är fel i ens förhållande. Man kanske inte ser detta problemet själv (det gjorde iaf inte jag) men att det finns är jag säker på.
Sen kan det ju också vara så att man hejdlöst faller för någon annan men inte vågar att lämna tryggheten i sitt nuvarande förhållande.