• Anonym (Blixten)

    Irriterar mig jämt på sambo!(gravid)

    Har alltid retat mig på småsaker min sambo säger och gör,men nu har det verkligen börjat spåra ur,jag är gravid i v.14 men kan inte avgöra om det är graviditeten i sig eller att jag bara tröttnat totalt på honom.

    Stör mig på hur självisk han kan vara ibland.Är vi på middag hos hans familj kan han lätt utan att tänka sig för roffa åt sig all sås trots att man ser att det inte finns så mycket.Han skulle ej göra detta hos min familj,men sett denna sida skina igenom ett flertal gånger och jag blir ärlig talat avtänd.

    Han var i början inte så villig att dela föräldraledigheten,men har efter tjaffs och hot gått med på det.Han tyckte först ?man får se hur det blir? vilket jag inte tycker.

    Han är klängig,vill gärna sova nära och kramas/pussas vilket gör mig helt skogstokig då jag varken har lust att kyssas och kramas längre,dels pga mitt mående av graviditeten,men jag tror även att jag slutat tända på honom då jag inte har lust att ha sex med honom.Han kan fasta med blicken på mina bröst,vilket han gör för han tycker jag är den sexigaste han vet men för mig är det bara oattraktivt.

    Jag hatar hur han ska fråga sin familj om allt ang barnet och tycker vi ?ska lyssna på dom för dom vet bäst? .Så fan heller tänker jag.

    Vi bor tillsammans men innerst inne vill jag bo själv och kanske göra slut.Jag känner bara att jag blir irriterad på min sambo,kan liksom sällan få en tanke på hur underbar han är som människa utan när jag tänker på honom tänker jag på en människa med stort ego som är nonchalant och har vet-bäst-attityd.Jag vet att detta inte är snälla saker att tänka.Har någon annan som varit gravid känt såhär? Har det gått över ?

    Det finns dagar då han är underbar,han har ställt upp mycket och jag vet att jag alltid kan vända mig till honom,har aldrig känt mig bortvald av honom,jag är ofta prio 1.Men det finns så många saker som gnager i mig.

  • Svar på tråden Irriterar mig jämt på sambo!(gravid)
  • Anonym (Oj)

    Låter jättejobbigt ju. Men minns du inte hur det var innan graviditeten? Kan inte säga att jag känner igen mig, är lika glad i min sambo som vanligt (v.28 nu). Men har haft ganska lugna hormoner. 

  • Anonym (Hat)
    Anonym (Blixten) skrev 2021-09-07 20:50:29 följande:

    Har alltid retat mig på småsaker min sambo säger och gör,men nu har det verkligen börjat spåra ur,jag är gravid i v.14 men kan inte avgöra om det är graviditeten i sig eller att jag bara tröttnat totalt på honom.

    Stör mig på hur självisk han kan vara ibland.Är vi på middag hos hans familj kan han lätt utan att tänka sig för roffa åt sig all sås trots att man ser att det inte finns så mycket.Han skulle ej göra detta hos min familj,men sett denna sida skina igenom ett flertal gånger och jag blir ärlig talat avtänd.

    Han var i början inte så villig att dela föräldraledigheten,men har efter tjaffs och hot gått med på det.Han tyckte först ?man får se hur det blir? vilket jag inte tycker.

    Han är klängig,vill gärna sova nära och kramas/pussas vilket gör mig helt skogstokig då jag varken har lust att kyssas och kramas längre,dels pga mitt mående av graviditeten,men jag tror även att jag slutat tända på honom då jag inte har lust att ha sex med honom.Han kan fasta med blicken på mina bröst,vilket han gör för han tycker jag är den sexigaste han vet men för mig är det bara oattraktivt.

    Jag hatar hur han ska fråga sin familj om allt ang barnet och tycker vi ?ska lyssna på dom för dom vet bäst? .Så fan heller tänker jag.

    Vi bor tillsammans men innerst inne vill jag bo själv och kanske göra slut.Jag känner bara att jag blir irriterad på min sambo,kan liksom sällan få en tanke på hur underbar han är som människa utan när jag tänker på honom tänker jag på en människa med stort ego som är nonchalant och har vet-bäst-attityd.Jag vet att detta inte är snälla saker att tänka.Har någon annan som varit gravid känt såhär? Har det gått över ?

    Det finns dagar då han är underbar,han har ställt upp mycket och jag vet att jag alltid kan vända mig till honom,har aldrig känt mig bortvald av honom,jag är ofta prio 1.Men det finns så många saker som gnager i mig.


    Jag HATADE min sambo under mina graviditeter (4st)

    Första graviditeten så var jag så ledsen för jag visste inte att det berodde på det. Jag fattade ingenting. Det kom runt v.8 och släppte inte förrän vid v.16. Det var efter det som jag förstod att det bara var hormoner.

    De andra gångerna har ju givetvis vart jobbiga att känna så också, men då visste jag vad det berodde på.

    Så visst, det kan bara en del saker som du stör dig på generellt som kan förstärkas, men det mesta kan ju mycket väl bero på hormoner.d

    Tycker inte du ska göra slut och flytta isär och ha delad vårdnad, men är det vad du verkligen vill så ska du göra vad som känns bäst för dig.

    Hur var det innan graviditeten ?
  • Anonym (Trött ja)

    Det är klart att du kan irritera dig på din sambo.Han har inte varit elak mot dig ,du är bara less på hans beteende.Men snart ska ni få barn tillsammans och du måste ha tätt kontakt med honom i många år framåt i ditt liv.Även om du skulle lämna honom,så slipper du inte honom med tanke på bebisen.

  • Anonym (Maja)

    Överlag vill jag påstå att man ska undvika att fatta väldigt avgörande beslut som gravid, om man inte måste. Klart man lämnar en misshandlande partner som gravid liksom, men inte en som roffar åt sig för mycket sås på släktmiddagen ... Jag kan till 99 % säga att du känner merparten av detta p.g.a. graviditeten. Det som är viktigt finns ju ändå där (han finns alltid där för dig och du är prio 1), det B.E.H.Ö.V.S. när man har en nyfödd hemma sedan! Tro mig..! Försök typ bestämma dig för att inte fatta några beslut förrän ert barn är 1 år. Då kommer du nog också vara helt på det klara med om det var hormoner eller om det var faktiska känslor.

  • Anonym (Singel)

    Jag hade hemskt humör under graviditeten. En sambo som inte stöttade mig. Vi tog oss igenom graviditeten fastän vi nästan gjorde slut innan bebis kom. Tyvärr var hela relationen så infekterad då. Gick till familjerådgivning men det gav oss noll. Min sambo hade redan gett upp om oss under graviditeten och det fanns inget att rädda. Tog steget och gjorde slut med honom. Bästa beslutet! Han ville dock fortsätta vara ihop trots att han inte hade kärlekskänslor för mig?

    Ensamstående idag med mitt barn och ingen jag irriterar mig på.

    Jag tror att vi hade gjort slut oavsett graviditeten eller inte. Det fanns så mycket negativt i vår relation och vi lyfte inte varandra. Men mina hormoner under graviditeten tog allt till en sämre nivå.

  • Anonym (Blixten)
    Anonym (Hat) skrev 2021-09-08 20:50:08 följande:

    Jag HATADE min sambo under mina graviditeter (4st)

    Första graviditeten så var jag så ledsen för jag visste inte att det berodde på det. Jag fattade ingenting. Det kom runt v.8 och släppte inte förrän vid v.16. Det var efter det som jag förstod att det bara var hormoner.

    De andra gångerna har ju givetvis vart jobbiga att känna så också, men då visste jag vad det berodde på.

    Så visst, det kan bara en del saker som du stör dig på generellt som kan förstärkas, men det mesta kan ju mycket väl bero på hormoner.d

    Tycker inte du ska göra slut och flytta isär och ha delad vårdnad, men är det vad du verkligen vill så ska du göra vad som känns bäst för dig.

    Hur var det innan graviditeten ?


    Störde mig på honom innan men verkligen inte såhär mycket.Ja jag känner att jag inte har något val,får försöka stå ut..han är ju ändå glad över graviditeten och försöker vara positiv och insatt i vad som händer så mycket som det går..
Svar på tråden Irriterar mig jämt på sambo!(gravid)