Min man och hans familj

Att hon förmodligen inte har tid. Hennes eget val.

Skulle bli irriterad och undra hur hon tänkte där.

Var och en får bestämma hur man prioriterar och hur ofta och när man vill hälsa på.

Man kan ju ha massor av åsikter om hur en svärmor, eller farmor borde göra, men folk är helt enkelt olika.

Personligen skulle jag vill bli en svärmor/farmor som prioriterar mina barnbarn, men folk är olika.

Jag har exempelvis fått vara tydlig mot svärmor att hon inte är påträngande och att jag absolut kommer sätta ner foten om hon är för påträngande. Kanske behöver farmor/svärmor en riktigt inbjudan för att besöka er!?

Mina barns farföräldrar har tyvärr träffat dem väldigt lite under deras uppväxt, det kan ha gått år emellan gångerna fastän farmor inte bor mer än en timme bort och farfar bodde i samma stad som oss. Och då är det jag eller pappan som har åkt till dem med barnen, varken farmor eller farfar (de är skilda) har varit hemma hos oss särskilt många gånger. De verkar inte så intresserade bara. Det har gjort mig ledsen och arg, dels för att jag tycker det är en förolämpning mot mina underbara döttrar som de ska fanimej vara överlyckliga över att ha som barnbarn, men också för att jag alltid har önskat ha en stor kärleksfull familj som umgås och hjälper varandra.

Min mamma har däremot varit en väldigt aktiv mormor som har varit ständig barnvakt, hon har haft barnen flera veckor på sommaren och kommit ofta på besök. Hon hade dem alltid i tankarna och köpte både presenter, kläder mm för att hon hade sett något hon trodde de skulle vilja ha eller behöver, medan farmor ringde men skickade ingen present vare sig på födelsedagen eller julafton. Farfar kom nog inte ihåg någon födelsedag förutom den första då han råkade vara hemma hos oss och köpte en riktigt billig skräppresent, till sitt första barnbarn...

Barnen är stora nu och både mormor och farfar har gått bort. De sörjde sin mormor enormt men brydde sig inte ens om att gå på farfars begravning, de kände ju honom knappt.

7 mil är ända en bit. Hur gammal är hon? Kör hon bil själv och enkelt tar sig runt? 

Varför åker inte ni de 7 kilen till henne och besöker henne?

7 mil är relativt lite när hon redan åkt ca 65 mil, hon åker tåg och är inte särskilt gammal så det skulle vara svårt för henne.

Ärligt... för jag är så jävla trött på att serva henne allt med sonen! Hon gör inga krafttag alls för att försöka ha en relation så har tyvärr kommit till läget där jag också lägger ner engagemanget..

Beror ju litepå varför farmorn var i grannstaden. Beror också på vilken kontakt man har med farmor i övrigt tänker jag. Så svårt att svara på hur man skulle reagera generellt.

Är hon och reser med jobb tex, kan det ju vara svprt att få möjlighet att stanna och resa vidare.

Jag tänker att det är viktigare att se till hur farmor är med kontakt generellt än just i samband med denna resa.

Kan inte din man hantera "servandet" med hans mamma?

Dåså. Skippa att möta henne.

Kan inte din man åka dit med barnen då?

Om relationen var i övrigt bra och nära och det fanns ett engagemang hos henne för vår familj så skulle jag inte tänka så mycket på det.

Om däremot relationen var lite fjär och hon vanligtvis inte var så engagerad eller ville träffa vår familj så skulle det här vara ytterligare ett tecken på hennes ovilja och då skulle jag antingen vara lite ledsen eller bara känna att hon gjorde som jag förväntat mig. 

Det är väl inte säkert att hon kan ta emot besök där hon är 7 mil bort? Saken gällde ju egentligen att hon inte planerat in eller visat vilja att träffas nu när hon är lite närmre i avstånd, inte avståndet i sig. 

Om hon planerat in en träff skulle det ju antingen kunna innefatta att hon önskar att sonen med familj reser de 7 milen så att de kan ses eller att hon själv åker de 7 milen för att ses. i det här fallet har hon inte planerat nåt sånt alls vilket kanske tyder på att hon inte vill eller ids. 

Om hon inte tar egna initiativ så låt det vara och satsa på de relationer som ger något. Gissar att barnen hur som helst inte får ut jättemycket av att vara med henne. 

Alltså min mamma kan åka till vår stad (8 mil bort) utan att ens berätta det.
Om hon är på utflykt med sina vänner så är hon ju det, och inte här för att träffa oss.

Själv har jag flera gånger fått låta bli att träffa vänner jag har 60 mil bort när man är där i jobbet, för att det bara inte finns tid och ork.

Det får man nog förstå att det kan vara så ibland.