Höstdepression

Min börjar i princip efter midsommar. Bara den där vetskapen att det blir mörkare för varje dag... Usch. Naturen som bara dör, kylan, dimman, regnet. Jag tappar sugen helt! Nu har jag dessutom barn och bara tanken på att det till slut är så mörkt att man bara kan gå ut en liten stund mitt på dagen ger mig nästan panik! Jag mår egentligen bara bra mellan mars till maj. Augusti till januari kan jag hoppa över. Och kom inte dragande med natur, skog och promenader. Jag bor mitt i skogen, ser naturens förfall varje dag och bara lider. Kan inte motionera pga värk heller. Allt är bara en transportsträcka mot våren. 

Måste jag hitta på nåt positivt med hösten är det väl att alla jävla småkryp tills sist försvinner.