Höstdepression

Jag blev alltid höstdeppig när jag var yngre, upp till 30-årsåldern ungefär. Sedan började jag märka att deppen inte slog till, det blev lite tyngre och tristare förstås men den där oförklarliga depressionen uteblev. Så skönt.

Hur gammal är du? Kan du hoppas på att det blir samma för dig, du växer ifrån det?

Annars är det ju de vanliga knepen som hjälper. Se till att utnyttja solljuset så mycket du kan, gå ut på lunchen och gå en promenad. Solljuset, frisk luft och motion hjälper faktiskt. Ta vara på helgerna och gå långpromenader i naturen, den helar. Gör sådant du gillar att göra, ägna tid åt en hobby så ditt liv inte enbart fylls av jobb och tråkiga måsten. Det värsta du kan göra är stänga dig inne och deppa, det är inte lätt men du måste tvinga dig att komma ut och iväg.

Ljusterapi kan hjälpa, du kan få remiss till det från läkare. Investera i en ljusterapi lampa för hemmabruk. Det hjälpte mig när jag var höstdeppig. En halvtimme framför den starka lampan på morgonen medan jag åt frukost, sen kände jag mig piggare och mer redo att tackla dagen.

Jag håller med, blir också deppig av att se hur naturen dör. De fula kala grenarna som spretar på träden som skelett. Lätt att bli deppig och tänka på döden när allt dör runtomkring. Men jag försöker se skönheten i naturen även på vintern, jag försöker lura mig själv liksom. Jag gillar att teckna och insåg hur intressant det var att teckna träden utan löv, du ser trädets arkitektur så tydligt när inte alla löv är i vägen. Ekarnas grenar ser ut på ett visst sätt, lönnen har en annan form på kronan.

Jag jobbar på min plan att bo utomlands halva året, har träffat en kille från ett varmare land och inom några år kommer vi antagligen att kunna bo där på vintrarna, måste byta jobb så jag kan ta ledigt längre perioder och så ska vi köpa en lägenhet där. Längtar enormt, det ska bli så skönt att slippa vara här hela vintern åtminstone.