Jag är så förbannat trött på att vara ledsen
En lång historia kort... jag har barn med en man. Vi har varit tillsammans i 11 år..men däremellan har han varit otrogen när han tyckt det varit jobbigt i vårt förhållande. En gång med en 19 åring( han var 39), en gång med systern till vårt barns pedagog, en gång med en han pluggar med... Jag är dum i huvudet som tagit tillbaka honom så många ggr. Jag vet. Och jag tycker att han pissar på mig och barnen. Vilket jag säger till han med. Bara d att ens förnedra mig så genom personalens syster på dagis.
Hur som helst har han ju kommit krypandes tillbaka varenda gång och varit den omtänksamma person jag ville leva med. Jag faller ju för honom igen ???? Jag vet att han är ett svin och de perioder han lämnat mig så har han knappt hört av sig till barnen.
Nu har jag sagt att det var sista gången.. jag har verkligen försökt att det ska vara bra mellan oss och gjort allt som står i min makt att det ska fungera men ändå skyller han alltid på mig.
Nu har hela sommaren gått och jag vet att han träffar någon. Han hör av sig fåtal ggr, och när jag ställer krav så hotar han med jurist varenda gång. Han har inte betalt för barnen på två år. Jag försöker verkligen vara snäll men jag får bara skit.
Denna veckan har han hört av sig för att fråga hur det är med mig och han skickar sms skumma tider för att kolla vad jag gör. Jag svarar inte och då blir d ännu mer intensiv av sms.
Jag brukar ha bra självkänsla, jag vet att jag tar hand om barnen på bästa sätt, och jag har bra jobb. Men han kan trycka ner mig som bara den eller höja mig som bara den. Jag förstår liksom inte.
Jag har nu dessutom hört på omväga att tjejen han träffar ska flytta in i vårt hus. Så arg så d kokar. Ingen av barnen har träffat henne, vilket jag förbjudit och han har inte frågat mig om d heller. Vet inte vad jag vill. Få tips å råd kanske.