Vad har personer som skriver "googla" för personlighet?

Det beror ju lite på exakt vilken fråga som ställs och syftet med frågan. Alla ord har till exempel ingen exakt definition och/eller används olika av olika personer, så då kan det vara på sin plats att fråga vad ordet betyder (även om det kanske är bättre att fråga vad någon menar när de säger det). Men, om det nu bara är "ordboksfunktionen" man är ute efter, varför inte slå upp ordet själv, kan jag tycka?

"Vet du vad google är?" är definitivt en härskarteknik, precis som "läs vad jag skriver/läs igen" och så vidare. Personer som håller på så, och kallar andra för "lågbegåvade" (tänk, vad märkligt att de själva alltid håller måttet för att kallas begåvade ...),  och alltid ska vara sarkastiska, nedlåtande och hånfulla mot andra (det finns vissa användare som verkar ha detta som default-läge när någon inte håller med dem eller "bara" är korkade enligt dem), de brukar jag undvika att diskutera med. Att njuta av att konstant trycka till andra är ingen attraktiv egenskap.

(Att i en diskussion tappa tålamodet med någon som är otrevlig och svara på ett motsvarande sätt, räknar jag inte hit, utan de vars inlägg alltid är fulla av otrevligheter oavsett vilken ton samtalet har haft innan)

Jo, förlöjligande är en härskarteknik. Du försöker trycka till mig och insinuerar att jag tog åt mig personligen, som om det vore någon typ av motargument mot det jag framförde. Det är härskarteknik i frågeform.

Man behöver inte peka ut individer för att det ska vara person, man kan peka på en grupp också. "De som ställer frågor som lätt kan googlas är antingen lågbegåvade eller lata" är ett klockrent exempel på detta.

Du gör en bedömning av personerna bakom, inte deras beteende. Du kallar personerna för lata eller obegåvade, det är inte en värdering av saken (att fråga saker som är enkla att googla). Du gör alltså en bedömning av personen, inte av saken.

Att jag reagerar mot ditt sätt att resonera/uttrycka dig är inte samma sak som att jag tog åt mig personligen. Och, även om jag hade tagit det personligt så gör inte det min invändning ogiltig. Du värderar personerna oavsett om jag tillhör den skaran eller ej, vilket man tydligt ser i det jag citerade.

Så, när någon ifrågasätter dig så är ifrågasättandet befängt och halmgubbe (du får hemskt gärna specificera vad i mitt resonemang som var det logiska felslutet), och de som ifrågasätter dig gör det bara för att bråka och tjafsa?

Derivata är förändringen i en viss tidpunkt (det går snabbare, eller långsammare just där), typ. Om du har en funktion, en graf alltså, så är derivatan lutningen på en rät linje som tangerar den där punkten på grafens linje där förändringen sker.

(Svårt att svara när man inte vet hur mycket mattebakgrund någon har).

Det där är nog kärnfrågan i det hela. Jag tror att människor har en tendens att tro att "alla andra", eller i alla fall de som är normalbegåvade/utbildade/allmänbildade kan och vet ungefär det man själv kan. En släkting till mig, som är mattelärare, tyckte att det var näst intill löjligt att en annan person inte kunde göra bråkräkning i huvudet lika snabbt som honom, för "Det ska väl alla kunna!" tyckte min släkting. Bara för att han anser att bråkräkning tillhör grunderna och något alla ska kunna, betyder inte det att någon med liten fallenhet för/intresse för matte kan/kommer ihåg räknereglerna 10-15 år efter att de gått ur gymnasiet.

Själv tycker jag att det är svårt ibland att veta vilken nivå man ska förklara på om någon frågar. Man vill ju inte förklara på ett sätt som gör att de känner sig nästan förolämpade ("Jag är väl inget småbarn heller!"), samtidigt som man inte får gå alltför mycket över huvudet på dem ("Vem tror hon att hon är egentligen?", eller "Å hjälp, vad jag är dum som inte fattar det där.").

Jag tror som sagt att alla gör sig skyldiga till detta av och till. Den stora frågan är väl snarare hur man hanterar det när människor visar sig inte kunna det man förväntar sig av dem. Förklarar man vänligt och tålmodigt samtidigt som man får sig en påminnelse att det jag tycker är självklart kanske inte alla kan, eller blir man hånfull och nedlåtande och tycker att personen i fråga är korkad eller lågbegåvad eftersom man själv minsann är så bildad och kunnig?

Att de (linjerna) möts i en punkt men inte har samma lutning

Javisst, jag har också tidigare skrivit att jag tycker att det beror lite på exakt vad frågan är och hur den ställs.

Men även om det är något som är lätt att ta reda på, så tycker jag att det är onödigt att skriva "Kan du inte googla?", för det är en förminskning av personen. Jag tycker alltså inte att alla uppmaningar att googla är otrevliga, utan det handlar mer om ton och inställning.

De som bildas när jag rynkar pannan. Jag är lätt att driva med, för jag brukar alltid utgå ifrån att människor är allvarliga/uppriktiga (och sarkasm, ironi och skämtsamhet är ofta ganska beroende av tonfall och kroppsspråk för att verkligen komma fram, skrift kan vara svårt).

Långt ifrån alla har lätt för att googla. Är det bara enstaka ord, såsom "derivata" är det lite lättare, men jag känner ett par personer (som är långt ifrån ointelligenta och inte lata), som på allvar har svårt att dels skriva in "rätt" saker i sökrutan och dels sålla bland alla träffar. Och som "derivata" till exempel, det är väl kanske så att de definitioner man hittar är på "mattespråk", och om man inte läst speciellt mycket matte (eller inte kommer ihåg) kan det vara svårt att verkligen förstå förklaringen.

Jag ser det inte som jobbigt eller besvärligt att svara på frågan vad derivata är, för mig är det självklart och jag behöver inte googla, jag tycker det svåra ligger i att veta hur man ska besvara frågan (och speciellt matte som kan vara svårt att förklara med enbart ord), utan att verka dryg eller besserwisser.

Sedan är det så att för vissa så är det svårare att lära sig saker genom att läsa sig till dem. Jag vet att detta är ett forum där vi skriver till varandra, men det är ändå inte riktigt samma sak som att läsa sig till svaret. Här är det en interaktion mellan två människor, det är det inte när man läser en Wikipediaartikel, och i det senare har man ingen möjlighet att ställa följdfrågor.

Det är möjligt, men jag tycker inte egentligen att TS diskuterar de fallen, utan där personer frågar saker som är lätta att googla ofta redan i sin trådstart ("När räknas ett foster som fullgånget" hade väl TS som exempel). Och, jag tycker väl att man ska låta bli nedlåtande/sarkastiska/förminskande kommentarer även när den andre provocerar en på något sätt (vilket jag är den första att erkänna att jag själv inte alltid lyckas hålla den principen).

Jag håller med dig om att man inte kan säga att alla (eller de flesta) som spydigt uppmanar andra att googla skulle ha en viss typ av personlighet. Människor är komplicerade.

Som jag skrev ovan kan det ibland behövas vissa förkunskaper för att förstå en förklaring, och en del människor har dessutom svårt att sålla bland alla träffar (de jag känner som har det har ADHD, det kanske är en vanlig svårighet då?).

Det kan vara så att vi alla drar gränsen olika för vad vi tycker är "Onödigt jobb"? Jag tycker det är kul att förklara och visa (i alla fall inom ämnen jag själv är intresserad av, såsom till exempel naturvetenskap). Men det är absolut så att om man märker att någon mest är lat och bara vill ha saker serverade är det inte lika kul. Eller som de trådar som dyker upp med jämna mellanrum av typen "Någon som har pluggat Historia 1 på Hermods? Hur löser man uppgift 2?" och liknande, där de inte orkar göra sin egen läxa själva utan vill ha svaret direkt.

Eller, för mig går gränsen när folk inte orkar anstränga sig för att skriva lättbegripliga inlägg. Nu pratar jag inte om enstaka stavfel eller konstiga meningsbyggnader, utan de som skriver så konstigt att man får svårt att förstå vad de menar. Till exempel inte använder skiljetecken och stor bokstav, inte har några radbrytningar eller skriver konstiga förkortningar och talspråk. Jag har inställningen att om de inte vill anstränga sig för att skriva så att man förstår vad de menar, varför ska jag anstränga mig för att dechiffrera deras text?

"Kan du inte googla?" har jag svårt att se skulle kunna tolkas på annat sätt än förminskande i de flesta fall. Sedan kanske orsaken till detta är att skribenten är trött, men kommentaren i sig är fortfarande förminskande även om man kan förstå motivationen bakom. Två fel blir inte ett rätt, liksom. Jag försöker (med betoning på försöker) hålla mig saklig även om personen i andra änden har en otrevlig ton, även när denna går på mig personligen. Jag vill helt enkelt inte sänka mig till den nivån, tonen i samtalet är på mitt ansvar också.
Och vissa låter jag bli att diskutera med överhuvudtaget, eftersom de i tråd efter tråd är just otrevliga (eller inte kan ta till sig sakliga, rationella resonemang. Och det har ingenting med själva åsikten de framför att göra.)

Ja, det var lite konstigt beskrivet av mig. Jag tycker som sagt det är svårt att beskriva matte i ord. Linjerna har ju samma lutning i just den punkten (annars skulle man ju inte kunna räkna ut derivatan med hjälp av tangenten), men tangenten korsar inte kurvan vid den punkten utan är oändligt nära. Det är ju därför gränsvärden är viktigt vid derivatans definition.

Inte enligt Liebniz.

Fast när någon skriver "Kan du inte googla?" här på FL, hur ofta är det en uppriktig fråga och inte en förminskning? En försvinnande minoritet av gångerna, skulle jag våga påstå.

Jag tycker inte det är en relevant fråga, eftersom de flesta som skriver här på FL faktiskt kan googla. De vet hur man gör och var man gör det, det är bara det att vissa inte gör det av någon anledning. När någon skriver "Kan du inte googla?" så är det mer ett uttryck för irritation och/eller förminskning.

Ja, att inte ha lätt för något är ju inte samma sak som att man inte kan eller inte vet hur man gör.

Är det inte ganska drygt att utgå ifrån att en person är lågbegåvad enbart baserat på att de frågar något "självklart"? Statistiskt sett är sannolikheten att man har att göra med en normalbegåvad (eller högre) person större än att personen är lågbegåvad.