Vad har personer som skriver "googla" för personlighet?

Jag brukar inte skriva "googla" på t.ex. forum eller i kommentarsfält eller liknande. Jag låter bli att svara istället. Men jag stör mig på folk som inte kan googla enkla saker själva. Jag ser det lite som internetmotsvarigheten till att hela tiden be någon annan hämta mjölken ur kylskåpet. Hämta själv! 

De som ber någon googla har antagligen stört sig på fenomenet länge och bitit sig i tungan tills de fick nog. Eller så är de lite uppfostrande som personer och anser att den som förväntar sig att få allt serverat behöver lära sig att göra en egen ansträngning istället.

Jag har en vän som är jättefin men hon är en sådan som hela tiden ber en förklara enkla ord och uttryck när vi skriver med varandra över messenger, och det kan vara ganska irriterande. Då kan jag ju inte bara bemöta det med tystnad heller. Jag har börjat länka svaret istället för att skriva det med egna ord med förhoppningen att hon ska förstå att hon också hade kunnat googla fram samma resultat.

Håller med om att det sistnämnda beteendet är väldigt otrevligt. Personer som gör så måste vara ganska socialt inkompetenta eftersom de inte fattar att t.ex. "jaså du är ute och handlar" är något man brukar säga för att starta ett samtal eller bara bryta en tystnad. Inte för att man inte ser att personen handlar. Hade en chef som sade en liknande sak till mig en gång och jag lyckades aldrig riktigt släppa det efteråt utan var alltid obekväm i hans närvaro.

Jag menar inte att de som vägrar kolla upp saker själva nödvändigtvis är samma personer som ber andra hämta mjölken. Vad jag menar är att båda fenomenen är tecken på någon slags lat hjälplöshet som kan vara ganska ocharmig. 

Min gissning är att hon gör det för att slippa öppna en ny flik, skriva in ordet och klicka sig fram till definitionen. Det är lättare att fråga mig. Men för mig är det ju inte lättare eftersom det är jag som måste svara. Och ibland händer det dessutom med ord som man själv förstår men som är lite svårbeskrivna, t.ex. ordet "vemodig". Då måste jag antingen fundera ut hur jag på bästa sätt kan förklara ordets innebörd så att hon förstår, alternativt själv googla upp en bra definition att kopiera och skicka till henne. Händer det ofta så blir det lite irriterande till slut. 

Hade hon haft inlärningssvårigheter av något slag så hade jag förstått men det har hon inte. Jag tror att jag skämt bort henne genom att alltid svara, haha. 

Näe. Det där blev ju inte riktigt rätt? y = x och y = -x är två linjer som inte har samma lutning men de tangerar inte varandra. Åtminstone inte enligt den matematiska definitionen. Jag vill t.o.m. påstå att två linjer med olika lutningar inte kan tangera varandra...

Vad du antagligen ville säga (på ett ungefär) är att en linje tangerar en kurva i en viss punkt om linjen går igenom punkten utan att korsa kurvan i samma punkt. (Sorry. Du vet säkert detta redan. Men personen som frågade dig kanske genuint inte vet.)

Haha, vad bra. :) 

Hm. Jo, tangenten går genom den punkten. Den är alltså inte bara oändligt nära. Men man kan också se tangenten som en linje som går mellan den ovannämnda punkten och en annan punkt på kurvan när man låtit avståndet mellan dem gå mot 0. Så det stämmer att gränsvärden är inblandade. :) 

Det är skitsvårt att beskriva matte i ord, det håller jag helt med om. (Om man inte pratar med folk som redan är hyfsat kunniga i ämnet.)

 

Jodå. 

Jag är uppenbarligen inte den bästa på att förklara detta, så låt mig istället citera Wikipedia:

"Leibniz defined it as the line through a pair of infinitely close points on the curve. More precisely, a straight line is said to be a tangent of a curve y = f(x) at a point x = c is the line passes through the point (c, f(c)) on the curve and has slope f'(c), where f' is the derivative of f."

Med andra ord: Om A betecknar punkten (c, f(c)) på kurvan, då är tangenten till f(x) i x = c den räta linje som går genom A och har lutningen f'(c). 

Om vi låter B beteckna en annan punkt på kurvan, då kallas den räta linje som går genom både A och B för en sekant. Och om vi låter B närma sig A tills de båda punkterna ligger väldigt nära varandra så kommer sekantens lutning samtidigt att närma sig tangentens lutning f'(c). Och det är här gränsvärden kommer in i bilden. (Det är vad "Leibniz defined it as a straight line through a pair of infinitely close points on the curve" handlar om.)

Summa summarum: Tangenten till en kurva i en viss punkt går genom den punkten.