Jag har ingenting. Jag har ingen partner, inget jobb, ingen lägenhet, inga vänner. Jag har helt förlorat framtidstron och orkar inte göra något längre. Tänker oftare och oftare på självmord. Jag sökte hjälp på vårdcentralen och läkaren skrev ut antidepressiva. Jag började ta men mådde omedelbart dåligt. Mediciner av den här typen fungerar ju inte. Det enda man får höra är ett de kanske eventuellt om man har tur börjar ge effekt efter åtskilliga veckor eller månader. De talas om att byta medicin, ändra dos och en annnann massa skit. Jag orkar inte hålla på med det. Jag orkar inte hålla ut. Den där "hjälpen" som alla pratar om finns inte när man vekligen behöver den. Jag har försökt återknyta kontakt med vänner och de säger "ja visst vi kan träffas" men när jag frågar om vi ska träffas så får jag svaren "kan inte i helgen, vi ska vara hundvakt/resa bort/bortbjudna/ska på kurs/måste städa garaget osv. Jag är 44 år och vill fan inte leva längre. Det finns ingentingn framtiden. Det är bara mörkt och tomt. Jag har svårt att fungera i vardagen. Klarar inte av att diska, städa eller handla. Orkar inte äta. Det känns som om håller på att stänga av för att sedan försvinna. Livet är fan inte alls värt att leva. Det är bara värt att leva för dem som har någonting eller någon. Jag har ingenting.
