Hejsan
Så ledsen att höra att du mår så dåligt att du inte längre känner att du vill leva. Ingen ska behöva känna så. Jag vill skriva några rader till dig med förhoppning att det kan tända den där livsgnistan om än bara litegrann.
Det finns alltid en väg ut även om du inte kan se den just nu och jag hoppas att du en dag kan se tillbaka på just den här dagen och känna att allt det du går igenom just nu gjort dig så mycket starkare.
Om jag får säga vad jag tror och tycker så är det att du troligen är deprimerad. Då mår man precis som du gör nu, ser ingen ljusning, ingen mening i någonting. Jag har själv mått dåligt till och från under många år, har varit ?anti? antidepressiva av olika anledningar men för ca ett år sen gick jag till vårdcentralen och hade turen att träffa en mycket kunnig läkare som jag fick förtroende för, hon tyckte jag skulle prova sertralin och i den stunden kände jag att jag lika gärna kunde testa, hade inte direkt något att förlora, var ungefär där du är nu. Och är mycket glad att jag gjorde det, känner mig som en helt ny människa och det har jag fått höra av andra i min närhet också. Visst, det tar ca 6-8 veckor (i alla fall för mig) innan det ger effekt vilket känns som en evighet, men tänk om det finns en chans att det funkar för dig och så ger du det inte chansen? Tänk om du har ett helt nytt liv som väntar på dig och så väljer du att i stället avsluta det? Sen menar jag inte att tabletter är en lösning på alla dina problem men för mig var det så att det gav styrkan att ta tag i saker som jag inte orkat innan, som att avsluta ett dåligt förhållande och att våga gå ut bland folk igen för att den där slöjan av ångest som alltid tyngt mig är mycket lättare nu.
Du är inte ensam med dina känslor även om det känns så. Jag själv fyllde 40 för ett tag sen och hade egentligen ingen som firade mig, inte så kul. Kändes verkligen som att ingen i världen brydde sig om mig. Jag kände mig helt och hållet som ett offer i situationen.
Men det finns alltid olika sätt att se på saker, och i ärlighetens namn, jag har inte varit öppen för att träffa nya människor och att släppa in människor av olika anledningar. Något som jag väljer att jobba på och det förändrar saker och ting. Jag är kanske ensam just nu men det är mycket bättre än att vara i ett dåligt förhållande, och nu har jag möjligheten att träffa någon som är bra för mig.
Det finns alltid en väg ut, alltid. Om jag var du skulle jag i alla fall testa antidepressiva, och att gå och prata med någon som kan hjälpa dig att förändra ditt sätt att se på din situation. Ge det tre månader, tänk inte längre fram än så just nu, tre månader innan du tar något beslut överhuvudtaget som förändrar ditt liv. Du har ju ingenting att förlora, eller hur?
Stor kram
