Anonym (Löjrom) skrev 2021-09-14 12:55:29 följande:
Bra att du ska berätta.
Linda inte in det utan säg typ "Jag vet att vårat uppbrott var svårt och att jag sårat dig och jag är ledsen för det. Nu är det så att jag är gravid och jag vill inte att du ska höra det från någon annan än mig, det hade känts fel" och sen någon smidig avrundning och inte så mycket mer. Om jag var han hade jag föredragit att få beskedet via sms och inte telefonsamtal, på så sätt kan man få reagera i lugn och ro. Men jag hade väntat med att berätta så länge det går, så är du inte en sån som måste fabulera ut allt på sociala medier så hade jag rått dig till att avvakta lite. Fast vem vet, han kanske skiter fullständigt i vilket.
Det låter bra, klokt! När ska jag höra av mig? Alltså hur många veckor ska ha passerat? Risk finns ju att möta honom på gatan med en stor bebismage nu när det kommer börja synas mera. Sociala medier är inte ett problem utan jag undviker att lägga ut något där för att inte strö salt i såren. Jag känner att jag anpassar mitt liv ganska mycket efter honom men det syns inte för honom. Jag undviker att lägga upp och jag undviker att vara på ställen där han kan vara. Jag funderade också på abort av respekt till mitt ex för att inte skaffa barn såhär tidigt men längtan är stor och jag känner inte att det egentligen är rimligt att jag anpassar mig så mycket efter en person som inte längre finns i mitt liv. Han hör av sig då och då men jag svarar inte. Jag är också extremt rädd för hans reaktion, vad gör jag om han reagerar dåligt?
