Min kille ville inte betala för min dotter

Beror ju på vad det är för regler han har, tänker jag. 

Har han regler som att inte skrika och springa inne, inte hoppa i soffan och äta bara vid matbordet så är det helt sunda regler. Alla familjer är olika och i en del får man hoppa i soffan och gå runt med en macka i handen, men att man INTE får sådant är ju inte synonymt med att man är oförstående eller dum. 

Tänker även att betalningen beror på. Om han köpte ingredienser till middag åt er alla tre, men du sedan la ner helt andra produkter i korgen till din dotter (typ barn-yoggi) så är det väl lite snålt att inte betala, men inte helt vansinnigt ändå. Ungefär som om ni handlade mat åt er och du köpte ett paket hårsnoddar åt dig själv, då kan man väl kanske tänka att du skulle stå för snoddarna själv (jag hade inte tänkt så dock). Om han däremot lagade samma mat till er alla tre och krävde dig på pengar för dotterns andel är det helskumt.

Jag är ett paket som kommer i fler delar: jag, min son och min dotter. Vill man komma in i vår familj for man vackert acceptera att vi är ett kluster. Att köpa mat till mig men inte mina barn skulle jag aldrig acceptera. Så hanterar man inte en familj. Vill han inte acceptera OSS så är han inte rätt man för uppgiften. Mina barn ska aldrig behöva känna sig utanför sin egen familj.

Han behöver ha ett vi tänk som sträcker sig utanför han och mig. För jag är mamma. Take it or levar it.

Har du bjudit honom ofta på mat men han har ej bjudit er tillbaka?

Har han köpt annat till din dotter? Typ frukt eller nåt?

Men jag skulle inte vara ihop med en sådan fanatisk vegan som vägrar handla icke veganska produkter.

Det blir krångligt i långa loppet med handling matlagning, äta tillsammans?

Min dotter är intolerant mot mjölkprodukter så det där har ingenting med det och göra utan att han inte ville betala för henne.

Det är givetvis så att du ska prioritera din dotter och sätta henne främst. MEN jag funderar ändå på det du skriver här: "Han ville inte heller bjuda mig på dejt. Så jag kände mig sårad, åkte hem med min dotter."

Hade du med dig dottern när du var bjuden på dejt?

Visste han att du skulle komma med dottern eller blev det en överraskning a´la dejtar du mig kommer min dotter på köpet.  Det kan ju också vara ett lite knepigt beteende tänker jag...  

Han gör dig ledsen. Det är egentligen allt du behöver veta. Då vet du att han är fel för dig och din dotter.

Äkta kärlek gör inte ont. 

Det är väl rätt svårt att leva med en vegan om man inte är det själv? De brukar ju vara vegan till stor del av etiska skäl och då är ju krockar rätt oundvikligt.

Du skriver att han inte ville köpa mjölk och yoghurt och sedan att hon är laktosintolerant. Är det så att du ville att han skulle köpa massa specialsaker och dessutom kött och kyckling? Du fick det att låta som att han inte ville bjuda på en extraportion. Vissa veganer vill inte ha kött i sina kokkärl. Varför kan hon inte äta veganmat de gånger ni besöker honom?

Tycker det var starkt av dig att prioritera din dotter. Han är uppenbarligen inte rättperson, tänk dig i framtiden hur han skulle agera, kanske särskilja henne om ni fick gemensamma barn.

Blir man tsm med en kvinna med barn och sånt så får man ta skeden i vacker hand och smälta ihop med hela henne, dvs, även barn och djur. Att börja dela upp "kostnader" gör att man hamnar i en konstig sits då allt måste genomskådas och diskuteras om det ska delas på, kanske viss procent? Tvålen? Vem använder den mest hemma?  Vem vill äta mer lyxigare mat? Ska det delas också då?

Har du dottern heltid eller delar du och pappan?

2 månader och man presenterar dottern för en ny partner tycker jag är alldeles för tidigt. Ni har ju inte hunnit lära känna varandra på tu man hand först. Och för dotterns skull, träffa mammas nya killar.

Har du inte råd att betala för din dotter? Betalar du någon gång då ni är tillsammans? Varför är det så stor grej om betalning?

Som partner till en med barn vill man ju inte känna sig som en barnvakt eller lek-mamma/pappa, eller stå där som en bankomat. Ni har träffats alldeles för kort tid. Sen har i stort sett alla människor olika syn på barnuppfostran.

Du kanske inte behöver ha så bråttom att hitta någon ny? Låt det ske när det händer eller ta dejting då du är barnfri, njut av barntiden med ditt barn.

När jag var singel och utan barn gick killar med barn totalbort. Ångrar det inte en sekund idag. Har nu 3 egna barn med min man, som även han var barnlös då vi träffades.

Jag och min man har väl inte heller samma fostran av barn, han är mer sträng och jag daltar mer. Men vi kompletterar varandra väldigt bra. Man kanske inte ska dra för höga växlar av att man inte är identiska. Så länge ingen går och slår barnen, då är det ju misshandel och något fel i huvudet på människan.

Ett tips är att lär känna killen INNAN du presenterar honom för ditt barn. Barn behöver stabilitet och trygghet. Sen hinner du märka vad killen är för typ, om ni ens passar ihop. Försök ta reda på sånt först, så slipper du upptäcka det 1 månad senare när du blandat in ditt barn.

Du är lite äldre än min äldsta dotter och jag kan tänka mig in i situationen när min dotter hamnar tillsammans med samma skithög som den du pratar om. Nä för fan. Du är värd nåt mycket bättre. Skaffa barn och liv tillsammans med nån som älskar HELA dig.