Barnet lär sig ingenting i skolan

Det finns ju en orsak. Lärarna kan vara den sämsta samlingen i Sverige, men det låter inte troligt. Ovanligt stökig klass kanske? Så det är omöjligt att höra något eller koncentrera sig i skolan?
Dolt problem med dyslexi? Det kan också vara något i stil med Aspergers eller ADHD.

Det finns alltid en orsak och förr eller senare kommer den fram. Min yngsta hade svårigheter att lära sig saker i skolan, men det gick liksom inte att ta på orsaken. Alltid trött och arg eller ledsen när hon kom hem. Orkade inte göra läxorna. Påstod att det var för mycket oljud och stök i skolan, så hon kunde inte fokusera. Först i högstadiet blev det så tydliga problem att vi fick hjälp. Då kom det fram att hon har Aspergers.

Istället för att mata läxor kanske ni ska börja med att fundera på varför hon inte lär sig något. Prata med lärarna, hur är hon på lektionen? Är hon uppmärksam och alert och svarar på frågor eller stökar hon runt eller kanske bara sitter tyst och osynlig fast hon skulle behöva be om hjälp? Hur ser liksom hennes skoldag ut överlag?

Börja där och försök hitta orsaken till varför och ta tag i de bitar ni hittar.

Det är inte läxor som är problemet eller lösningen.

Kan ju faktiskt vara så enkelt som att hon faktiskt är svag. Alla har inte lika lätt att lära sig. För vissa är det svårt, hur mår stöd de än får. För din dotter kanske precis godkänt är den nivå hon klarar av?

Du skriver att hennes självförtroende sjunker. Ni ger henne väl massor av beröm när hon klarar uppgifter/förhör och även beröm när hon inte klarat nåt men faktiskt pluggat ordentligt (nästa gång fixar du det! Du har kämpat jättebra!)?

Hur är hon annars?

Är hon intresserad och har lätt att lära andra saker?

Kan hon när ni förhör henne men misslyckas på proven?

Har ni hört med andra föräldrar till barn i klassen? Är det väldigt många som har svårt så är det kanske något i skolan - dålig lärare, stökigt etc?? Har hon vänner? Tycker hon att det är roligt att vara där?

Annars, kan ni stimulera inlärningen på annat sätt? Gå på museer för att lära sig om historia och naturvetenskap? Titta på film? Läsa skönlitteratur som relaterar till ämnet? Spela pedagogiska spel? Resa (efter Covid) för att öva språk??

Förresten, vad gör hon efter skolan? Tränar hon något? Du skriver att hon är trött och på dåligt humör, så god sömn, fysiska aktiviteter, bra mat och frisk luft är viktigt för inlärningen och orken.

Jag arbetar som specialpedagog. Mitt tips är att be denne på barnets skola om ett samtal, och sedan kanske de kommer fram till att det behöver göras en pedagogisk kartläggning. Då går man till botten med hur barnet i fråga faktiskt fungerar i skolan. Då kan man få syn på om det är personalen som behöver göra annorlunda, eller om det är eleven som inte har lärt sig strategier för hur man lär in, eller något annat osv. Oavsett vad som kan dyka upp i en kartläggning så är det ett bra verktyg att ta till. 

Jag jobbar på gymnasiet och blir ibland lite ledsen över att det kommer elever till oss som aldrig någon gjort en kartläggning runt. De har harvat sig igenom och kämpat på och kanske fått så pass betyg att de kom in på gymnasiet men sen visar det sig att de faktiskt behöver hjälp av något slag. Därför anser jag att man inte ska vänta för länge med att göra en pedagogisk kartläggning. 

Precis min tanke, vad har hon för fritidsaktiviteter TS? Att ha något roligt att se fram emot höjer barnen på alla sätt, socialt, humörmässigt, kondition /fysik (om det är något fysiskt förstås). Då blir även tiden i skolan lättare och roligare.

Detta syntes så tydligt på mina barn under pandemin när allt var stängt en period, fotboll, skridskohall, simhall, scouter.... Barnen blev trötta, ointresserade och håglösa.

Hon tränar tre dagar i veckan, så det är knappast där problemet ligger. 
Däremot tror jag hon har det svårt med kompisar. Hon är utanför. 

Jag upplever ofta att hon är okoncentrerad och på mycket dåligt humör. 
Hon är ointresserad av det mesta. 

Är orolig för hur det ska gå för henne i framtiden.Tycker det låter som bra tips. Nog bra att inte vänta för länge heller som du säger. Inlärningsstrategier skulle nog vara bra, men upplever som sagt bara ointresse från hennes sida. Tror också att det kommer bli problem längre fram om man inte gör något snart. Lågstadiet fungerade bra, fyran var väl också bra. Det var i femman det spårade ur på allvar. Nu är det årskurs sex och känns som det bara blir värre. Hon känns inte lycklig. 

Du skriver att din dotter inte verkar lycklig, att hon är omotiverad, på mycket dåligt humör och att självförtroendet sjunkit. Det är här man behöver börja. Vad gör att hon mår dåligt? Är det att hon upplever att skolan är för krävande och att hon inget kan eller mår hon dåligt av annan orsak, vilket gör att hon har svårt att lära sig?

Sätt dig ner och prata med henne när ni har tid och det är lugnt. Ibland kan det vara lättare i bilen då man inte ser varandra och man liksom gör något samtidigt, medan andra föredrar soffan med filtar, tända ljus och något gott att äta.

Berätta att du ser att hon inte mår bra och att du vill hjälpa henne. Fråga hur hon mår inuti. Har något hänt? Om hon inte vill/kan svara på det, kan det hjälpa att du berättar att orsakerna till att barn mår dåligt är olika från barn till barn och ge exempel. Det kan vara att man är ensam eller mobbad, man har varit med om något otäckt, att man bara är på dåligt humör och ledsen ofta utan att veta varför, att man känner att man är dålig och inte duger, att något hänt på nätet tex att någon varit elak, man sett något obehagligt eller att någon frågat barnet om saker kring sex, visat sådana bilder eller bett om sådana. Genom att ge exempel på vad som kan få barn att må dåligt, kan det var lättare för barnet att berätta, dels om det råkar vara något av det, dels för att barnet ser att den vuxna vågar benämna saker som är jobbiga eller känns pinsamma.

En orsak till att barn inte vill berätta hemma om jobbiga saker, är att de vill skydda de(n) vuxna, inte oroa eller vara till besvär. Då är det viktigt att den vuxna berättar att han/hon vill höra, även om det skulle vara jobbiga saker och även om det vore så att barnet gjort något man inte ska/får. Det är viktigt att barn vet att det finns bra och dåliga hemligheter. De dåliga är sådana som inte känns bra inuti och dem får och ska man berätta för någon vuxen man litar på, även om någon sagt att man inte får det eller att man lovat att hålla tyst, även om det är en vuxen. 

Om barnet inte vill berätta så uppmuntra, men pressa inte. Man kan också fråga om det finns något som är jobbigt, men som barnet inte känner att det vill/kan berätta. Säga att man vill lyssna senare om barnet vill berätta. Fråga någon gång ibland så barnet får en naturlig möjlighet att berätta, men inte för ofta. Viktigt det upplevs som ett erbjudande och inte som t.ex. tjat.

Ge också barnet möjlighet att få hjälp utan att behöva berätta för föräldern, att barnet tex kan vända sig till skolsyster eller skolkurator. Berätta om BRIS och visa gärna deras sidor, att man kan ringa, chatta eller mejla och helt anonymt om man vill. Det syns inte heller på telefonräkningen att man ringt dem. De som svarar är vuxna som valt att jobba med barn och ungdomar som behöver prata med någon. 

Det blev långt. Återkommer troligen imorgon med tankar kring det pedagogiska. 

Du skriver att din dotter inte verkar lycklig, att hon är omotiverad, på mycket dåligt humör och att självförtroendet sjunkit. Det är här man behöver börja. Vad gör att hon mår dåligt? Är det att hon upplever att skolan är för krävande och att hon inget kan eller mår hon dåligt av annan orsak, vilket gör att hon har svårt att lära sig?

Sätt dig ner och prata med henne när ni har tid och det är lugnt. Ibland kan det vara lättare i bilen då man inte ser varandra och man liksom gör något samtidigt, medan andra föredrar soffan med filtar, tända ljus och något gott att äta.

Berätta att du ser att hon inte mår bra och att du vill hjälpa henne. Fråga hur hon mår inuti. Har något hänt? Om hon inte vill/kan svara på det, kan det hjälpa att du berättar att orsakerna till att barn mår dåligt är olika från barn till barn och ge exempel. Det kan vara att man är ensam eller mobbad, man har varit med om något otäckt, att man bara är på dåligt humör och ledsen ofta utan att veta varför, att man känner att man är dålig och inte duger, att något hänt på nätet tex att någon varit elak, man sett något obehagligt eller att någon frågat barnet om saker kring sex, visat sådana bilder eller bett om sådana. Genom att ge exempel på vad som kan få barn att må dåligt, kan det var lättare för barnet att berätta, dels om det råkar vara något av det, dels för att barnet ser att den vuxna vågar benämna saker som är jobbiga eller känns pinsamma.

En orsak till att barn inte vill berätta hemma om jobbiga saker, är att de vill skydda de(n) vuxna, inte oroa eller vara till besvär. Då är det viktigt att den vuxna berättar att han/hon vill höra, även om det skulle vara jobbiga saker och även om det vore så att barnet gjort något man inte ska/får. Det är viktigt att barn vet att det finns bra och dåliga hemligheter. De dåliga är sådana som inte känns bra inuti och dem får och ska man berätta för någon vuxen man litar på, även om någon sagt att man inte får det eller att man lovat att hålla tyst, även om det är en vuxen. 

Om barnet inte vill berätta så uppmuntra, men pressa inte. Man kan också fråga om det finns något som är jobbigt, men som barnet inte känner att det vill/kan berätta. Säga att man vill lyssna senare om barnet vill berätta. Fråga någon gång ibland så barnet får en naturlig möjlighet att berätta, men inte för ofta. Viktigt det upplevs som ett erbjudande och inte som t.ex. tjat.

Ge också barnet möjlighet att få hjälp utan att behöva berätta för föräldern, att barnet tex kan vända sig till skolsyster eller skolkurator. Berätta om BRIS och visa gärna deras sidor, att man kan ringa, chatta eller mejla och helt anonymt om man vill. Det syns inte heller på telefonräkningen att man ringt dem. De som svarar är vuxna som valt att jobba med barn och ungdomar som behöver prata med någon. 

Det blev långt. Återkommer troligen imorgon med tankar kring det pedagogiska. 

Frågan är väl varför sitta å plugga? Innan internet kan jag förstå, nu finns det ingen anledning till å plugga massa årtal eller namn på fåglar. Ska man ha ett jobb 7-4 å stå vid en maskin så är det helt onödigt. Det mesta går å googla, finns även bild sök, så man kan ta en bild på en fågel å sen söka via bilden. Det är ju bra å kunna sin historia men allvarligt talat, va 12 år å behöva veta vilken kung som sköts med en knapp. Det är inte din dotters fel det är regeringen som inte anpassat skolan efter internet och 2000 talet. Alla barn lär sig olika medans alla skolor i världen tvingar barn å lära sig efter en viss mall. Folk säger att skolan är dålig det är den inte.

Om man kollar på skillnaden hur man räknar matte från Sverige å kina det blir samma resultat fast det är bättre tanke gång i kina. Det finns appar som är bättre än dagens undervisnings böcker.