Sambon skaffade sig en hund mot min vilja och förväntar sig att jag ska bära huvudansvaret...
Hej familjeliv. Jag behöver råd!!!
Jag har en relation sedan lite drygt 3 år tillbaka och sedan 1 år tillbaka bor vi ihop. Mycket har hänt sedan dess men jag skulle framförallt säga att vi har två stora problem från min sida i vår relation. Jag ser otroligt mycket potential i oss men det kantas med bråk och tjafs och vi är inte helt överens när det kommer till vissa bitar. Vårat största problem är djuren... Hundarna..
Min sambo har två jakthundar. När vi träffades hade han en jakthund. Denna har han eg inte någon tid för utan lämpar gärna över den på både mig och sina föräldrar. Mot min vilja valde han att skaffa en till när vi redan var sambos och bodde ihop. Mig veterligen ska sådana beslut vara gemensamma om båda ska vara inblandad i djurens omvårdnad(!). Vi hade massor av bråk om detta innan och han valde att göra det trots att jag var 200% emot att ha en jakthund till. Eftersom han inte tar ansvar för den han redan har.
Jag själv har schäfer och tycker det ska vara enkelt att ha hund. Denna hund är med mig lös. Totalt okomplicerad. Lyssnar på inkallning, håller sig runt mig när vi är ute. Är hon med i bilen så är hon helt tyst och väntar och totalt obrydd om vad som händer utanför bilen. (när jag tog med en av hans hundar och den fick sitta i bilen och jag stod 20 meter bort så gnagde den sönder min hundbur....)
Jag är därmed noll intresserad av att släpa runt på två totalt ouppfostrade jakthundar som drar, rycker och sliter axlarna ur led på mig när jag ska ta en trevlig promenad på morgonen... Min sambo gör väl i princip inget för att aktivera eller uppfostra sina hundar.. Han tar en kort promenad på kvällen som max, klappar på dom och jagar med dom när årstiden tillåter det. Han å andra sidan säger åt mig att jag inte får ha två hundar. (vilket jag tycker är helt sjukt eftersom han skaffade hund nr 2 mot min vilja och till skillnad från honom så ser jag verkligen till att min hund får precis allt den behöver för att må bra). Jag tränar, aktiverar och stimulerar min hund dagligen. Vi tävlar. Jag lägger tid på min hund varje dag. Skulle jag skaffa en hund till vet han antagligen med sig att han får promenera med sina jakthundar helt själv. Något han inte gör idag. Han tycker helt enkelt att det är mitt jobb att dom ska få en promenad på morgonen...
Med tanke på hur han skaffade sin hund nr 2 mot min vilja så känner jag personligen att jag har så himla svårt att klicka med domhär hundarna. Jag köper att han hade en hund innan. Men när han aktivt väljer att skaffa en till mot min vilja så blir situationen så svår.. Så många gånger vi bråkat om hundarna... Jag ogillar dom. Jag vill inte ha dom alls. Och det blir en situation som blir näst intill ohållbar. Hade han ansvarat för sina djur och inte dumpat över något på mig som han väljer att skaffa hade saken varit en annan. Om jag sluppit ha något ansvar för dom. Men han förväntar sig att jag ska sköta dom, jag ska mata dom, jag ska städa efter dom. Den ena hunden har dessutom haft mkt svårt för att bli rumsren i hundgården. Den har gärna gått in inomhus i huset för att både kissa och bajsa... Då tycker min sambo att det är jag som ska städa upp efter hans hund. Det är mitt ansvar att hundarna blir ordentligt rastade och han ringer gärna hem och "kollar" ifall jag gått promenad med dom (jag arbetar hemifrån heltid). Åker jag bort hemifrån tar jag alltid min hund med mig. Lämnar aldrig över min hund till min sambo. Det gör saken inte bättre heller att hans ena hund, hanen försöker para sig med min ungtik mellan löpen. Hanen beter sig då precis som när han har löptik på besök. Min sambo försvarar det med att "han tycker väl att hon luktar gott"... och att "han måste ju få kolla läget"... Men saken är den att jag INTE vill ha någon överkåt hanhund som ska antasta min tik....
Hur kan vi få en hållbar situation hemma? Jag har räknat att hans hundar kommer leva i säkert 8-10 år till. Det känns som en hel oändlighet.. Hur ändrar jag min inställning? Finns det något magiskt recept som gör att man kan känna kärlek för hundarna? Finns det någon här som varit i hyfsat samma situation?.. Ibland känner jag verkligen att snart tar jag min hund och flyttar härifrån... Att ett särboförhållande är något som jag tom skulle kunna överväga... Vet dock att min sambo INTE skulle kunna tänka sig det.. Men situationen är sååå himla jobbig :( .. Hade min sambo tagit sitt hela ansvar över dom hundar han valt att skaffa hade saken varit en annan. Han propsar ju alltid på att det är "våra djur".. Ja men när en part säger NEJ till att utöka med ytterligare en jakthund och gör klart att jag inte kommer hjälpa till med någon mer jakthund- att det redan räcker med att vi har en hund som han inte har tid med".. ...
Snälla hjälp mig... vad gör jag??? :( Min högsta önskan är en hållbar situation hemma... Men jag tycker verkligen att det är jobbigt... Och jag känner verkligen ingen kärlek alls till djuren när han väljer att skaffa helt mot min vilja.... Å sedan förväntar sig att jag ska ta rätt på djuren fast jag gjorde klart innan att dom skulle bli hans ansvar... Men han lä'mpar i det stora hela huvudansvaret på mig...
