Avundsjuka på bonusar

Lämna honom. Han kommer inte värna om dig och er relation. 

Tycker du det är fel att mamman köper hus, bilar och lyx till sig själv när barnen är vuxna, eller varför drar du upp det?

Nej, det som stör mig är att mamman till barnen säger att hon inte har råd att erbjuda barnen något, men köper all lyx till sig själv, medan min sambo satsar alla sina pengar och besparingar på barnen som redan hade kunnat arbeta själva.

Hur gamla är dessa vuxna barn?

Bor dom fortfarande hemma hos er och inte jobbar eller pluggar?

När du skriver moppe körkort och moppar och körkort låter det som om dom fortfarande går i gymnasiet eller har dom gått ut men inte gör något på dagarna?

Att betala moppe eller bil körkort gör ju många föräldrar liksom moppe när dom är tonåringar. Däremot låter ju bostad utlandet lite speciellt om inte särskilda skäl finns.

Men gör inte du och sambon mycket ihop? resor (när det går) middagar på restaurang osv,

vad gör ni tillsammans?

om han aldrig vill lägga pengar på er och göra saker är det ju ett konstigt förhållande, har han råd och vill lägga pengar på sina barn får han ju göra det men om barnen är stora borde ni ju mycket egen tid över att göra saker tillsammans bara ni.

Har du själv barn sen innan?

många föräldrar vill hjälpa sina barn men om dom är vuxna och bor hos er utan att jobba eller plugga gör han dom en björntjänst.

Vad är problemet och varför är du avundsjuk?

Har ni gemensam ekonomi så du blir drabbad? Vill du att han skämmer bort dig istället?

Eller stör du dig bara på beteendet (vilket jag kan förstå, men då är det ju inte avundsjuka)?

Frågan är ju om det finns pengar över trots att han spenderar pengar på sina barn? I så fall är det väl inget problem. Om han spenderar sina sista kronor på att köpa lägenhet till barnen är det däremot inte lika kul. 

Åldern på barnen spelar också in. Det låter som att de vore i övre tonåren? Jag tror många som har råd skulle köpa boende till sina barn. Det är inte fel i sig om det inte går ut över er situation och ni får bo i ett ruckel. 

Vad hans exfru spenderar pengar på har ju varken du eller han med att göra. Hon kanske har en annan filosofi när det gäller att slösa pengar på sina barn. Hon är ju inte ansvarig för att din sambo köper saker. 

Tja. Varför vill du leva med någon som inte vårdar er relation?

Fast barnen är vuxna!

Att din man behandlar dem som små barn och skämmer bort dem är väl knappast hennes fel? Varför ska hon inte lägga sin egen lön på sig själv, när de vuxna barnen kan jobba och skaffa sig egna löner?

Att din man väljer att lägga alla sina pengar på sina VUXNA barn är ju hans val, och inte hennes fel alls. Lägg din ilska/besvikelse där den hör hemma. Och den är verkligen inte på deras mamma.

Jag är avundsjuk för att jag tycker att det är dålig uppfostran och önskar att han hade mer tid och pengar över till oss! Så ja, jag är ego, jag vet!!

Håller med om att mamman inte har med detta att göra alls och att det är upp till honom vad han gör med sina pengar etc, men jag känner mig drabbad som ser på när de skäms bort helt enkelt. Kanske för att mina barn aldrig fick detsamma av sin pappa eller mig.

De är 19 och 16 år gamla, så den yngre är ju inte så gammal, men tycker ändå att man kanske hade kunnat hjälpa till i hemmet och tjäna pengar eller sommarjobbat. Den äldre orkar inte jobba extra, eftersom hen vill "sova ut"!

Jag ville egentligen inte låta bitter och jobbig, men vill vädra mig lite och höra om någon annan tänker som jag!

Min sambo tjänar inte så mycket, max 36.000 kr/mån och har knappt råd att renovera sitt badrum, varför jag reagerar.

Jag skulle vilja resa iväg eller kanske köpa en lägenhet utomlands som vi har pratat om, eller en finare bil. Men då har han ju inte råd, eftersom allt går till barnen. När vi ska ut och äta på restaurang så ska vi alltid dela på en förrätt och en efterrätt samt en öl. Likadant med julklappar eller födelsedagspresenter så får hans barn för 10.000 kr var, medan jag får något för 500 kr. Det känns som att jag inte är värd något och att allt som betyder något är hans barn.

Jag tänker att du behöver fundera på om du är avundsjuk på barnen, eller om du är besviken på att partnern prioriterar dem och inte dig.

För det handlar ju inte vara om att barnen får massa saker, utan om att mannen inte prioriterar dig. Det är ju liksom inte vuxna barns ansvar att mannen inte tycker att dom "klarar sig", precis som det inte är mammans ansvar att din partner tycker att barnen är väldigt viktiga.