Anonym (Lärare) skrev 2021-09-24 00:38:33 följande:
Har en utmaning nu på jobbet då jag valt att ta emot en lärarstudent och kommer handleda denne under elevens utbildning.
Min utmaning är att jag ser att eleven inte alls klarar av läraryrket. Typ bemöta människor i största allmänhet. Studenten har i grunden en annan lärarutbildning och inte fått jobb med den första lärarexamen så läser därför till en till lärarutbildning för att bli mer attraktiv på arbetsmarknaden.
Jag känner väl egentligen att det är oetiskt att ens godkända eleven då den dels varit arbetslös lågstadielärare under många år och trots att behovet är enormt har den ändå inte lyckats med att få en anställning.
Mina kollegor och studentens lärare tycker jag ska vara snäll och godkänna.. Är det inte bättre att dra av plåstret redan nu och få studenten till en annan utbildning istället.
Prata med den kontakt du har på högskolan.
Nu är jag förvisso barnskötare och har bara handlett barnskötarelever och validanter, men jag har sågat några ganska enormt, med rätta. Jag har kolleger som har handlett förskollärarstudenter och också vågat vara ärliga mot dessa, eftersom de helt enkelt inte är lämpliga i yrket. Jag hade dock, för 10+ år sedan en kollega som inte vågade säga till när en student inte klarade ut det hela. Den "gamla" studenten hamnade på mitt nuvarande jobb för ett par år sedan, efter en omplacering (jag vet inte vilken i ordningen, men det hade varit en del.) Det hela slutade med att hon blev omplacerad en sista gång och till slut uppsagd. Hon sade till mig att hon önskade att någon hade sagt någonting från början, eftersom hon genomgick hela lärarutbildningen och sedan, efter flera år, insåg att hon inte passade inom yrket. Hon har regelbundet fått gå hos företagshälsovården och dessutom psykolog, eftersom hon trodde att "alla" var elaka mot henne. När hon väl blev av med jobbet, så hade hon ändå arbetat, till och från, under 10 år och började se lite mer objektivt på situationen.
Jag förstår att hon anklagar sina handledare idag. Hon sitter med studieskulder upp över öronen, och kan inte arbeta inom det hon har utbildat sig till. Att hon till slut förstod, var för att hon hamnade hos mig, som hon ju hade träffat "från början" och när den sista omplaceringen skedde, så kontaktade hon mig och pratade om det hela.
Hon fick till slut skola om sig, i en kortare utbildning, men arbetar idag med någonting som hon faktiskt passar till. Dessutom tjänar hon mer än vad hon gjorde som förskollärare. Det är ju lite dråpligt, med tanke på vad hon har fått utstå...