En utomståendes åsikt

Lång text, men om jag förstår rätt så får du köpa hus 1 nu, efter värderingar och utan att ta ut det på den öppna marknaden, och ditt syskon får enligt testamente köpa hus 2 vid din fars bortgång, efter värderingar och utan att ta ut det på marknaden.

Vad är det som är orättvist?

Jag kan tycka att din pappas agerande är lite märkligt. Men jag skulle inte avbryta en kontraktsskrivning för ett hus jag vill ha på grund av detta.

Det är ju inte alls säkert att ni båda syskon vill ha huset när er pappa dör. Han kan mycket väl vilja sälja det innan dess och kan då välja köpare. Eller så vill du av olika anledningar inte köpa huset.

Mitt råd, köp din mammas hus och försök lägg det här bakom dig.

Jag förstår både din och din pappas resonemang men lutar mer åt din pappas håll. På ett sätt kan jag också se att han besparar er syskon en möjlig smärtsam konflikt genom att INTE lämna åt er att komma överens om hans hus den dagen det blir aktuellt. Det kommer att vara mycket känslor då och att han faktiskt bestämmer åt er hur ni ska göra kan vara en hjälp för er.

Det som jag tycker känns lite orättvist är att han testamenterar mitt syskon rätt att köpa loss hans hus före mig, ett hus vi eventuellt båda kommer ha intresse i - medan huset jag köper hade sålts på öppna marknaden om inte jag köper det eftersom varken mitt syskon eller han har intresse av huset. Min poäng är att det inte borde spela någon roll för honom om det är jag eller en utomstående som betalar honom för huset. Det är min syn på det.

Ja det är så han har tänkt, jag hade köpt hans resonemang om mitt syskon var intresserad av mammas hus men intresse saknas. För dom borde det egentligen inte spela någon roll om jag köper mammas hus eller ett hus på hemnet, i princip.

Det spelar roll eftersom ni inte tar ut huset på öppna marknaden. Det är först då man vet vad det är värt. Ett hus som det blir budgivning på kan sticka iväg över en mäklarvärdering medan ett hus med ringa intresse istället kan säljas under. Är husen lågt värderade blir det ju till fördel för er att ha tjing på att köpa.

Ja det är jag införstådd med och har skrivit det i mitt första inlägg. Samtidigt är det inget hus i mammas område som har sålts för mer än priset vi kommit överens om. Det är beläget i ett villakvarter i en mindre stad.
Hans hus ligger mindre än 100 m från havet i ett fd sommarstugeområde som blivit väldigt populärt och där kan priserna sticka iväg rejält med nån miljon eller två. 

Som jag ser det är det en affär mellan mig och min pappa och borde inte påverka arvet.

Aha, så orättvisan ligger i osäkerheten i värderingarna? Och i synnerhet för hus 2? Ta ut båda husen på marknaden då? Så får ni syskon buda precis som alla andra. Då får ni betala vad respektive hus faktiskt är värt.

Påverkar arvet gör det givetvis, om hus 1 hade seglat iväg i en öppen budgivning hade din pappa fått mer pengar vid försäljningen.

Sånt här är alltid svårt, absolut enklast är ju alltid att sälja. Jag förstår din pappas intention men om husen är så extremt olika så förstår jag din reaktion också.

Men om hus 2 ska säljas till marknadspris till syskonet påverkas ju det priset av läget och du blir kompenserad på så sätt. Visst kan det dra iväg vid en budgivning men vem vet hur fastighetsmarknaden är när den dagen kommer.
Jag tycker att du ska svälja förtreten och köpa hus 1 som överenskommet. Både du och pappa har en poäng i det ni säger, men inte så mycket att det motiverar att du avstår ett husköp som du vill göra och dessutom riskerar ovänskap med pappa och syskonet.

Okej, så du vill inte sälja mammas hus till utomstående utan bor hellre där själv? Samtidigt är du, egentligen, mer intresserad av pappas hus eftersom det har ett bättre läge och du, egentligen, skulle vilja bo där?

Jag tänker lite såhär, jag spaltar upp det:

-Ditt syskon kanske inte är intresserad av mammas hus NU, men vem vet hur det är nästa år eller om tio år? Livet förändras.

-Jag förutsätter att detta har ingenting med husens respektive ekonomiska värde att göra, utan är rent praktiskt/affektionsvärdet?

-Det finns praktiska fördelar med att du köper huset. Ingen mäklare, ingen fotografering, inga visningar osv.

Jag förstår både dig och din pappa. Det här med arv blir lätt infekterat, och din pappa verkar vilja undvika att du och ditt syskon hamnar i konflikt när han är borta. Men min inställning är trots allt att man borde få göra vad man vill med sin egendom, och din pappa är ju uppenbarligen inte ute efter att premiera ena syskonet framför det andra, tvärtom faktiskt, även om hans lösning inte föll dig i smaken. Jag tycker faktiskt att din pappa har mer rätt här än du. Som jag ser det har du följande val:

-Du accepterar villkoren, köper mammas hus och ditt syskon får första tjing på pappas hus (varav du såklart ärver hälften av, men pengar var väl inte en fråga?).

-Mammas hus köps av en utomstående, och sedan när din pappa går bort kanske du får köpa hans hus om du vill det då. I värsta fall vill ditt syskon också ha pappas hus, ni hamnar i konflikt och huset måste därför tvångssäljas till högst bjudande, och då har ni varken mammas eller pappas hus kvar.

-Du säger till din pappa att du egentligen är mer intresserad av hans hus (om nu så är fallet). Kanske han kan flytta till mammas hus och du köper hans?