En utomståendes åsikt
Hej, min fråga gäller inte juridik utan är mer intresserad av att höra en utomståendes åsikter. Mina föräldrar var gifta men särbos och bodde i varsitt hus, båda husen är min och mitt syskons barndomshem.
För ett tag sen gick tyvärr vår mamma gått bort väldigt hastigt och pappa ärvde således hennes hus. Vi syskon är hyfsat unga för att förlora vår mamma, och hela situationen känns väldigt ny och känslig fortfarande.
Pappa vill sälja mammas hus. Mitt syskon är inte intresserad av huset öht, men jag trivs där och tycker det kändes jobbigt att sälja det till utomstående och är intresserad av att köpa det själv, till ett marknadsmässigt pris. Jag har således bytt jobb och flyttat "hem" från andra sidan sverige för detta.
Vi har fått huset värderat av flertalet mäklare och tagit fram ett snittpris av detta.
Två dagar innan vi ska skriva kontrakt kommer min pappa med ett testamente han skrivit där han ger mitt syskon rätt till första tjing på hans hus "eftersom jag fått lov att köpa mammas hus".
Här blir vi ovänner och avbryter kontraktsskrivningen. Han menar att vid hans bortgång är det är mest rättvist att mitt syskon får rätt att köpa loss hans hus före mig om så önskas (till marknadsmässigt pris, värderat av mäklare) eftersom jag fått köpa mammas - men ur min synvinkel
tycker jag inte att det borde spela någon roll om jag eller utomstående köper mammas hus eftersom mitt syskon inte är intresserad av huset överhuvudtaget. Han får det att låta som en superstor förmån att han ger mig möjlighet att ge honom 3,5 miljoner för huset som är det marknadsmässiga priset - 2,3 miljoner mer än vad det köptes för på sent 90-tal.
Jag behöver ingen hjälp med kontantinsats från honom eller så, utan sköter det ekonomiska på egen hand.
Förhoppningsvis är det ju långt kvar till vi ska ärva vår pappa och jag vet inte ens om jag kommer vara intresserad av hans hus då, men hans hus ligger helt klart i ett attraktivare område med närhet till havet osv.
Som det verkar måste jag flytta ut och avstå från mammas hus och att det säljs till utomstående på den öppna marknaden för att jag och mitt syskon ska bli "neutrala" i hans ögon.
Jag har svårt att förstå detta eftersom han vill sälja huset och jag betalar ett marknadsmässigt pris och eftersom mitt syskon inte är intresserad av huset är det ingen direkt förmån jämtemot mitt syskon heller - ur deras perspektiv spelar det ju ingen roll om jag eller en utomstående köper huset. Men jo jag inser att det kan vara en fördel att slippa budgivning.
Jag tycker det upplägget känns underligt och att han favoriserar mitt syskon.
Min åsikt är att vi syskon ska komma överens på egen hand när den dagen väl kommer, det är ju inte ens säkert att någon av oss kommer vara intresserade av huset då - men nu känns det som negativ särbehandlig jämt emot mig och ganska olustigt faktiskt.
Jag är nyfiken kring att höra en utomståendes åsikt?