Socialtjänsten

Nä, jag vet inte bakgrunden.
Men oavsett vad så klarar de allra flesta av att hantera livets motgångar utan hjälp från vare sig vårdcentralen eller psykakuten.
Det är på inget sätt normalt att behöva ta hjälp av psykakuten, det kan inte vara mer än ett fåtal procent, om ens det, som någongång behöver hjälp därifrån.

Är du vuxen, dessutom förälder och vårdnadshavare så förväntas du klara av att hantera livets motgångar utan att bryta ihop pga att "det blev för mycket under en period".
Det finns inte utrymme för detta när du även behöver axla ett föräldraansvar, barnen i ditt hushåll är beroende av dig, de är beroende av att du fungerar.
Än mer så om vi pratar om ett litet fullständigt hjälplöst spädbarn som jag antar vi gör när du nämner förlossningsdepression.

Spädbarnstiden och småbarnsåren är absolut en prövning, det ska gudarna veta.
Jag har själv 2 barn med bara 15mån mellan, månader och år i sträck med aldrig mer än 2-3tim sammanhängade sömn är grov tortyr.....

Jag skulle säga att det är väldigt klokt att vid behov ta hjälp av psykakuten eller vårdcentralen. TS har tagit ansvar för sitt mående och sökte hjälp när det behövdes. Och uppenbarligen förelåg ingen risk för barnen.

Var fjärde person drabbas någon gång i livet av psykisk ohälsa. Inte ovanligt alls med andra ord.

I TS hushåll bor även barnens pappa vilket innebär att de inte är beroende av att TS är där hela tiden, eller att hon är pigg och glad hela tiden heller för den delen.

Psykisk ohälsa är en del av livet. Ibland behöver vi hjälp för att ta oss igenom det. Konstigare än så är det inte.

Att informera bonusbarnets andra förälder om att det funnits en utredning som lagts ner är helt i sin ordning. Att avslöja dina medicinska bekymmer är däremot inte ok, sånt ska det vara sekretess på. De behöver inte alls veta exakt vad du sökt för, det enda de behöver veta är att soc inte ansåg att det fanns någon som helst anledning att ta ärendet vidare.

Du skulle kunna ringa Socialstyrelsen och fråga hur detaljerade uppgifter soc får ge ut till den andra vh egentligen.

Det ska mycket till för att socialtjänsten inte ska lämna ut all information som finns i barnets akt till vårdnadshavare. För sekretessmarkering krävs i princip fara för liv och hälsa om uppgifterna kommer ut. Om det inte rör tredje person alltså någon som inte finns i barnets direkta närhet men som ändå hamnat där. Problemet är alltså inte att uppgifterna lämnats ut. Utan att de från början funnits i journalen och att ts inte vetat om att det hon säger kan begäras ut.

Hej igen. Ja de här med att söka hjälp är väl att verkligen ta ansvar över sin situation utan att man ska behöva hamna hos socialtjänsten. Det är nog ganska vanligt idag att mattar hjälp. Barnen har som sagt en pappa också.hade det varit tvärtom pappan som sökt hjälp hade det säkert inte setts på samma sätt? Jag ska ringa dom å fråga vad de får lämna ut.

Då det som sagt inte blev något utav det hela. Känns märkligt att lämna ut till barnets andra vårdnadshavare. Barnet blev som sagt aldrig inblandad då soc tyckte det var onödigt att blanda in honom. Ja kan inte se varför den informationen då är nödvändig. Jag kan själv berätta för henne om jag vill men jag undrar om dom verkligen får göra det.

Jättebra att de utredde. Jag vet inte vad lagen säger men för mig känns det självklart att bonusbarnets föräldrar ska få all information. Du har hand om det barnet också och barnet blir i högsta grad påverkas. Jag som förälder hade krävt det om jag var i den situationen. Jag hoppas att du kommer ha en kontinuerlig kontakt med föräldern där du är öppen med ditt mående och vad som händer.

Varför då?

Vill du att din sjukjournal ska spridas till kleti och pleti

Ts har hand om och ansvar för ett BARN. Utredningen lämnades till föräldern, det är inte kleti och pleti. Skulle du inte vilja veta om ditt barn riskerade att råka illa ut?

Den andra föräldern har inte att göra med ts privatliv. Hon har ingen skyldighet att berätta om sina bekymmer och soc konstaterade dessutom väldigt snabbt att det inte fanns någon som helst risk för barnet, oavsett i den aktuella situationen eller i övrigt.