Affärer?

Har inte haft någon affär eller vänstrat själv, men jag tror en stor grej med att ha en otrohetsaffär är själva otroheten. Att det är fel gör det rätt. Spänningen, risken att bli upptäckt, risken att sabba äktenskapet, risken att såra den man älskar, att vara syndig, göra fel osv. Även det dubbla, "äta kakan men ändå ha kvar den".

Att ha öppen relation skulle nog sabba en stor del av glädjen med det.

Så lockelsen är nog mer än sexuell. 

@Bill

Tror i alla fall att det gömmer sig en "Prince Charming" i din själ.

Ärlig talat! De vänner som jag är bekant med och som praktiserar din etik och moral är TYVÄRR INTE lyckligare - eller mer harmoniska - i jämförelse med dem som lever LYCKLIGT TROFASTA i parrelationer. Dessa par har en förmåga till förnyelse på alla plan, även sexuellt, inom ramen av befintliga förhållanden. Behovet av att "gå över ån efter vatten" blir därav onödigt!

Faktum är att jag tycker synd om dig när jag hör dig... strategiskt planera ditt dunkla dubbelliv... där trots allt en rädsla (hur noggrant smart du än tror dig lägga upp din sexutlevelse på ny ort) finns för upptäckt. Varför inte diskutera "öppet förhållande" med din partner som du säger dig älska över allt annat? Vågar du/ni inte stå upp för att ni vill/behöver experimentera med andra för att uppleva det så kallade pirret? Varför inte göra det tillsammans med andra par i så fall om allt går på tomgång?

Att gardera sig mot partners eventuella snedsteg genom att att själv leva i trolöshet låter knappast som en mogen och kärleksfull relation med ansvarstagande i mina öron.Tänk om drar med dig könssjukdomar eller andra virussjukdomar i pandemi tider? 

Som tonåringar vill vi gärna imitera vår omgivning. Som vuxna har vi i allmänhet mognat till, vilket innebär att vi lättare kan hålla oss till vår trosuppfattning och till vår inre moraliska kompass. Vi blir inte lika lättpåverkade och tar lättare ställning till vad vi känner innerst inne - utan grupptryck.

Ömmar även för dig och din partner, när jag även hör din split i din förmåga till anknytning.    

Det finns många sjuka grejer som kan få det att pirra till i kallingarna eller få oss att känna oss levande, men poängen här är ... är det ett friskt beteende? Jag tror man behöver titta lite längre än "det här får mig att känna is eller så".. jag menar om jag får för mig att plåga smådjur får det att pirra till det ordentligt i brallan... ska jag bara nöja mig med det, eller ska jag även fråga mig, vafan håller jag på med, är detta ett friskt beteende?... eller om jag tycker jag känner mig jättelevande av att köra i 180 på motorvägen och kryssa mellan bilar med minsta möjliga marginal med familjen i baksätet...ska jag bara tänka på vad JAG känner och hur skönt det är, eller ska jag även tänka på varför i helvete jag riskera min familj för mitt nöjes skull?

Förmågan att kunna tänka längre än känslor och drifter är trotts allt det som skiljer oss från djuren, varför inte använda det? 

Man kan prata i evigheter om vad var och en får ut av att vara otrogen och vilka känslor det väcker.... men hur man än vrider och vänder på det och vad man en känner så kommer man inte ifrån att det ÄR ett väldigt destruktivt beteende för förhållandet som när det kommer fram kommer orsaka väldigt stor skada för alla berörda, inklusive ens barn.

Ens barn? I mitt exempel så har mina barn inget med min partner att göra. Varför skulle de påverkas ?

De vänner som jag är bekant med och som praktiserar din etik och moral är TYVÄRR INTE lyckligare - eller mer harmoniska - i jämförelse med dem som lever LYCKLIGT TROFASTA i parrelationer.

Du menar att olyckliga par är mindre lyckliga än par som är lyckliga.
Det håller jag absolut med om. Självfallet är lyckliga människor just lyckligare än olyckliga människor.

Men jag är helt säker på att olika människor är lyckliga i olika typer av relationer, olika människor blir lyckliga av olika anledningar och lyckliga på olika sätt.
Alla människor upplever inte lycka på samma sätt och alla människor blir självfallet inte lyckliga av exakt samma saker och orsaker.

Om du själv kan relatera till att du är en lycklig människa(???) så tror jag att du har förmåga se att det också finns andra lyckliga människor som inte alls är lika som du och som har valt att leva sina liv på helt andra sätt än du. Ändå är det fullt möjligt att både de och du är lyckliga. Eller hur?

För mig är det en självklarhet att det finns lyckliga människor som lever monogamt och som är TROFASTA till en enda partner i ett helt liv.
Men för mig är det lika självklart att det finns ännu fler människor som är lyckliga och som har haft flera kärleksrelationer i livet, har haft sexuella upplevelser med flera olika partners, som INTE har varit TROFASTA till en enda partner under hela sitt liv.

För mig mycket märkligt att du verkar vilja inbilla dig själv och andra att de enda människor som är lyckliga är de som varit trofasta till en enda partner under hela sitt liv.

Det är nog för de flesta självklart att många människor kan vara mycket lyckliga, kan vara mycket lyckliga i sina relationer, även om en av parterna, eller båda parter, någon gång under ett långt liv skulle ha ett sexuellt äventyr med en annan.
Det finns massor av olika scenarier där sådant kan ske och att den riktiga och fasta kärleksrelationen ändå är lycklig och att de båda kärleksparterna är lyckliga.
Ett mycket enkelt exempel är att lyckan i kärleksrelationen inte behöver påverkas alls om det sexuella äventyret sker i hemlighet. Det man inte vet mår man inte ont av.

Sedan att du försöker döma ut en annan människa med allt ditt otäcka dravel om t ex; tycker synd om dig, ditt dunkla dubbelliv, rädsla, leva i trolöshet, könssjukdomar, virussjukdomar, pandemitider, trosuppfattning, moralisk kompass, lättpåverkade, split i förmåga till anknytning.
Allt detta står för dig och finns bara i dina egna sjuka fantasier.
Du framstår faktiskt som en skrämmande person när du medvetet väljer att försöka döma en annan medmänniska bara utifrån dina egna sjuka fantasier.

Väldigt många människor väljer medvetet att vara lyckliga. Men ingen människa och ingen lycka är den andra lik.
Om du är lycklig (?) så hoppas jag verkligen att jag inte delar exakt samma lycka som du trots att jag är mycket lycklig i mitt liv.

Har inte påstått att min förhållning skulle göra mig lyckligare än någon annan med mer trogen förhållning. Jag och min partner utför redan partnerbyte vilket kanske gör att tröskeln är lägre. Jag vill absolut inte imitera min omgivning men har självinsikt i att jag blir påverkad av den. Det tror jag alla blir. Jag eftersträvar ingen lycklig fasad utan är väldigt ärlig med hur jag har det. Men förstår att mitt förhållningssätt är extremt provocerande för dig och många andra. Och jag vill absolut inte påstå att det skulle vara bättre än något annat förhållningssätt? Men jag kan innerligt säga att jag är glad över mitt liv och min situation just nu :)

Hur mycket vi påverkas av vår omgivning hänger ihop med hur pass jagstarka eller jagsvaga vi är. Om ex vis en skilsmässovåg härjar i vår bekantskapskrets synar vi gärna våra egna förhållanden mer noggrant. Men beslutet om att lämna eller stanna kvar i äktenskapet blir i slutänden ett högst personligt val. Samma med otrohet. 

Okej. Om din parter och du redan praktiserar partnerbyte är såklart tröskeln lägre inför tankar på och praktiserad otrohet. Men varför i hela fridens namn går inte att ta steget full ut genom att föreslå "öppet förhållande"? Ifall ni lever efter devisen "öppet" slipper ni smusslande och lögner i otrohetens kölvatten. Det är ofta den bristande öppenheten om sina förehavanden som smärtar mest vid upptäckten av en fullskalig otrohetsaffär. 

Det där om öppet förhållande är i de flesta fall en ren utopi.
Det är få människor/individer som gillar det och som väljer att leva i ett öppet förhållande.
Då blir det självfallet extremt få par där båda individerna skulle råka vara personer som gillar det och där båda skulle vilja välja att leva så.

Om du är seriöst intresserad av detta ämne och har skaffat dig kunskaper så vet du att otrohet inte är särskilt ovanligt.
Med all sannolikhet är otrohet mycket vanligare än bara de fall som blir avslöjade eller kända på annat sätt.
Med största sannolikhet förblir de flesta otroheter okända.

Värt att beakta i sammanhanget är att det man inte vet mår man inte ont av.
Och sannolikt är det rätt många personer som föredrar att slippa må ont och därmed föredrar att slippa få reda på något.