Affärer?

Ok så det du säger är att man ska acceptera att folk beter sig som fega hycklare och lögnare som springer omkring och lurar och förnedrar sin partner genom att gå bakom ryggen på personen och låta personen leva i en lögn för att man vet att få skulle gå med på det om de fick välja själva?
Nej, det säger jag verkligen inte. Var har du fått det ifrån?

Varför skulle vi acceptera sån svinaktigt beteende när vi inte accepterar liknande sådan beteende i något annat sammanhang?
Nej, det säger jag verkligen inte. Var har du fått det ifrån?

Du säger att vi ska ignorera det moraliska, gäller det bara otrohet eller ska vi göra likadant i ALLA sammanhang?
Nej, det säger jag verkligen inte. Var har du fått det ifrån?

Du måste ha läst något helt annat inlägg men av misstag råkat citera mitt inlägg? Läs gärna en gång till vad jag skriver och kommentera gärna på det som jag skriver och inte på något annat, om du väljer att citera mig.

Läs också gärna trådstarten och kommentera gärna på ämnet.
Men var snäll och hitta inte på, ljug inte, inbilla dig inte att jag skulle ha skrivit något annat än det som jag faktiskt har skrivit.

Om du inte klarar av att förstå det jag har skrivit, jag kanske har uttryckt mig på ett sätt som du inte förstår, så fråga då gärna, utan att komma med helknasiga och lögnaktiga påståenden, så lovar jag att göra mitt bästa för att försöka förklara så att du också kan förstå.

Ok så vad menar du då med detta inlägg ?

Jag menar precis det som jag skriver.

Flera andra som läser tråden förstår uppenbarligen vad jag skriver, m h t den respons som jag har fått.
Jag vågar dessutom tro att de allra flesta förstår, för ingen annan än du har svarat att de inte förstår.
(Därmed inte sagt att de flesta håller med mig.)

Om just du inte klarar av att förstå det jag har skrivit, jag kanske har uttryckt mig på ett sätt som du inte förstår, så fråga då gärna, och försök beskriva exakt vad det är som du inte klarar att förstå.

Men gör det utan att komma med helknasiga och lögnaktiga påståenden.
Beskriv exakt och i detalj vad det är du inte klarar att förstå så lovar jag att göra mitt bästa för att försöka förklara så att du också kan förstå.

Nej jag håller inte med om att öppna förhållanden är en ren utopi! I yngre generationer är fenomenet ett välkänt begrepp. Men däremot är "öppet experimenterande med erotik i parförhållanden" betydligt mer obekant för den äldre generationen där det smusslades rejält i trolöshet utanför äktenskapets ramar. Behöver tyvärr påpeka att du i ditt inlägg KNAPPAST är up to date... I generationer födda från låt oss gissa 70-talister och framåt talas vidare öppet om POLYAMORÖSA FÖRHÅLLANDEN. Det vill säga flera existerande och pågående kärlekar (och sexuella relationer) under samma tidsperiod. För mig ter det sig således som om vi båda i olika avseenden är i behov av öka vår kunskapsnivå. Åtminstone när det gäller skilda aspekter i ämnet. :)  Är själv klart medveten om statistiken rörande otrohetsfrekvens. Ja, den är relativt hög i västerländska länder MEN rättfärdigar knappast ditt följande resonemang.

"Dold otrohet/dolda övertramp" ställer verkligen till det när det gäller ex vis släktforskning. De psykologiska effekter är emellertid än mer förödande - vare sig den sexuella vidlyftigheten kommer upp på bordet eller inte! Du menar alltså på fullt allvar;

"... det man inte vet mår man inte ont av".

Herregud vilken planet kommer du ifrån? Om du någonsin tagit del av de många trådar här på forumet som lyfter just ovetskapen om partnerns otrohet och dess psykologiska konsekvenser - det enorma lidandet och den hemska smärtan - kunde du aldrig uttala dig som du gör. Alla som lever med en trolös man/kvinna "känner in" (om man någorlunda begåvad med basic social kompetens) när något är fundamentalt "fel" i relationen. En trolöshet märks av i det uppenbara och i det mer fördolda inom en rad väsentliga aspekter.

Min uppskattning är 9/10 föredrar sanningen. Det allra största sveket av dem alla blir "gå bakom rygg"; värsta SVEKET när upptäckten väl görs eftersom tilliten för alltid påverkad. 1/10 föredrar möjligen att inget veta. När vardagen möjligen inbegriper en stor barnaskara att möta emotionellt och ekonomiskt, och som behöver tas hänsyn till.     

 

 

  

Vänligen ta del av mitt inlägg nr 34. Där visas klart och tydligt att vare sig Anonym (sådär) eller jag själv missförstår din eller någon annans input på ämnet "affärer".

Det finns inget att feltolka i dina inlägg! Varför tror du så?? Befinner vi oss i P1's "Filosofiska rum"? Du har precis som alla skribenter fullständig rätt till din opinion i ämnet. Men gör det utan att för den skull försöka förlöjliga - eller med avsiktligt uppsåt - kränka dem som är av annan åsikt. Din egen påhittade etik och moral på glid, gäller ju inte för alla. Vi befinner oss i ett öppet forum där alla har en oinskränkt yttranderätt - så länge vi inte kränker vår medmänniska.  I princip samtliga trådar sker successivt en utvidgning av tråden... Som alltid blir det upp till trådskaparen om hen önskar sig en begränsning i topic. Du är väl inte samma individ som TS? Om inte, är mitt förslag att vi gemensamt vänder oss till trådskaparen med vår undran, eller hur?

 

Enligt min uppfattning rör sig samtliga skribenter inom trådskaparen Gladoptimist's ämnesval. TS bjuder öppet in dem som tycker det är fel med en affär och dem som tycker annorlunda, utan uttalad begränsning. Fler aspekter finns självfallet att belysa.

Tyvärr tycks TS Gladoptimist's konto av oklar anledning nedstängd. 

Innebär det att Anonym (Endast en lycka är rätt?) per automatik i sina ögon "tar över" tråden och dess innehåll undrar jag?

  

Och det var din förklaring... "jag menar precis det jag skriver"?

Bevisligen tycker ju du att andra misstolkar det du skriver å det grövsta och du känner dig tydligen enormt missförstådd och kränkt över att andra misstolkat dina inlägg, men när du ombeds förklara vad du menar så är "jag menar precis det jag skriver" det enda du lyckas kläcka ur dig?

Ja, vad ska man säga. Om du inte kan förklara vad du menar bättre än så så får du oxå acceptera att andra "misstolkar" dina alster UTAN att dra på dig offerkoftan och känna dig kränkt och missförstådd.

Ni båda som reagerar så hätskt tycks vara ganska överens och ni tycks i huvudsak vara av samma uppfattning.
Det respekterar jag.
Det finns absolut ingen önskan från mig att ta över någon tråd. Vad finns det som skulle tyda på det?
Om det är någon som är känd för att ofta vilja försöka ta över trådar så får du nog snegla lite närmare mot din kompis...

Jag gillar att diskutera och att belysa saker ur fler än ett perspektiv.
Ibland väljer jag att belysa ur perspektiv som kanske inte är desamma som min egen uppfattning, men jag gör det ändå. Ibland kan jag tom välja att vara lite provocerande, för att det är roande att se reaktionerna hos vissa och om inte annat för att diskussionerna ska bli mer givande och inte så himla enögda.

Om det nu ska vara en öppen tråd och om åtminstone den ena av er påstår att det i sanning ska vara öppet och tillåtet att tycka annorlunda så förväntar jag mig lite mindre hätska kommentarer i tråden, även om jag ger perspektiv som du kanske inte gillar.
Du och ni borde också klara av att respektera att inte alla måste dela din uppfattning.

Om ni eller någon annan ska kommentera vad jag tycker och kommentera om t ex vilken moral jag står för, så bör den åtminstone se vad jag har skrivit.
Har jag verkligen uttryckt min egen åsikt om något?
Har jag verkligen skrivit något som beskriver min egen moral???

En viss person som väldigt ofta skriver i otrohetstrådar, som ofta uttrycker sig förklenande och rent av vidrigt mot andra människor, som ofta går till personangrepp, kan verkligen behöva lite mothugg.
Personen har visat massor av gånger att den inte klarar att skilja på sak och person och brukar ofta försöka komma med påståenden att jag skulle propagera för otrohet.
Jag har många gånger ombett personen visa var någonstans jag någon enda gång har propagerat för otrohet men hittills har den aldrig kunnat visa ett enda exempel på det.
Tvärtom har jag i dessa sammanhang visat på många exempel där jag direkt avrått från otrohet och direkt och tydligt uttalat mig MOT otrohet. (ALDRIG har jag uttalat mig för otrohet!).

Om min fru skulle vara otrogen mot mig men jag inte känner till det, jag förblir helt ovetande, hon sköter det på ett sådant sätt att vare sig jag eller någon annan märker något, 
hennes och mitt förhållande fortsätter helt opåverkat, vår kärlek och hela vårt liv fortsätter precis på samma sätt som det skulle ha gjort om hon inte valt att vara otrogen.
Hur ska jag kunna må ont av det?
Hur ska det kunna skapa det enorma lidandet och den hemska smärtan om jag inte har en aning om det?

Jag kan absolut uttala mig så som jag gör.
Varför skulle jag inte ha rätt att tycka annorlunda, uttala mig på annat sätt, ha en annan uppfattning än du? Efter det som du tidigare så hätskt skrev till mig, hur kan du då uttala dig på detta sätt??? 

Jag vet med 100% säkerhet att jag inte skulle vilja veta om min fru var otrogen mot mig.
För det jag inte känner till kan jag självfallet inte må ont av.
Jag talar av egen erfarenhet. Jag har tidigare i livet själv varit otrogen flera gånger, utan att det har kommit fram. Jag har själv varit utsatt för otrohet, både sådan som jag har avslöjat och sådan som jag inte kände till förrän mer än fem år efter att vår förhållande tagit slut av andra orsaker.
Så jag kan absolut uttala mig som jag gör och jag förbehåller mig rätten att ha en annan åsikt än du.

Min uppskattning är 9/10 föredrar sanningen. Det allra största sveket av dem alla blir "gå bakom rygg"; värsta SVEKET när upptäckten väl görs eftersom tilliten för alltid påverkad. 1/10 föredrar möjligen att inget veta. När vardagen möjligen inbegriper en stor barnaskara att möta emotionellt och ekonomiskt, och som behöver tas hänsyn till.   
Det du säger här kan nog kanske stämma någorlunda, men bara i de fall otroheten blir känd.
Jag tror att flera med mig skulle föredra att inget veta, under förutsättning att det verkligen blir okänt och t ex att det inte blir känt bland t ex vänner, familj eller arbetskamrater.
Förutsättningarna för ditt resonemang och dina funderingar blir givetvis helt annorlunda om otrohet/trolöshet verkligen förblir helt okänd.
I de fall som förblir okända, vilket sannolikt gäller i många fall, där går livet vidare precis som om det aldrig hade hänt. Ingenting förändras, ingen märker något, kärleken, relationen och livet i allmänhet går vidare på precis samma sätt som innan.
Då är det ingen som upplever "gå bakom rygg", ingen känner något svek, ingen påverkas emotionellt och det får inga ekonomiska konsekvenser, inga konsekvenser för barn, familj eller någon annan överhuvudtaget.

För mig är det helt givet att jag inte är den enda unika människan i hela världen som verkligen inte skulle vilja veta.
Om min fru skulle välja att ha ett tillfälligt sexuellt och/eller känslomässigt äventyr med en annan så vill jag inte veta utan jag hoppas verkligen att hon kan sköta det på ett sådant sätt att det inte blir avslöjat, att jag inte behöver misstänka något och att jag och vår relation inte ska behöva må ont av det, inte behöva uppleva att hon gått bakom min rygg, inte behöva känna sveket eller känna några andra negativa saker.
Om hon efter sitt äventyr älskar mig lika mycket som tidigare, om hon dessutom skulle bli en ännu lyckligare och mera harmonisk människa, om hon kanske skulle få ökad sexlust till mig, så skulle jag ju också både rent egoistiskt och för vår tvåsamhet kunna få ut något positivt av hennes äventyr.

Jag förstår att detta är svårt att ta in och jag förstår att du kanske blir uppbragt och vill försöka finna något om och men, du kanske vill försöka hitta på en massa andra scenarier och du triggas kanske att försöka finna motargument.

Men sanningen är ändå självklar och mycket uppenbar, det jag inte vet mår jag inte ont av.

Samtidigt är det ju inte filosofiska rummet det här. Det är ju omöjligt att diskutera  med någon som egentligen inte tycker som den skriver.