Hej! Jag och min kille har börjat prata om att flytta ihop. Han har 2 flickor som är 4 och 5 år. Jag har aldrig velat ha egna barn och är inte så förtjust i barn egentligen. Flickorna är snälla o allt, de gillar mig och jag dom. Men jag är smått livrädd över att flytta ihop. Jag är inte lika tolerant som min kille. Jag har svårt för klet och kladd, barnprogram och allt stök som kommer med barn. Han är en riktig curling pappa också, kommer springandes och tröstar över minsta sak, plockar undan efter dem, ger dem vad de pekar på osv. Jag är uppvuxen med väldigt stränga föräldrar, för stränga, mina föräldrar borde faktiskt aldrig ha fått ta hand om mig och min bror. Jag är smått traumatiserad av min barndom. Så det är så mycket känslor när han (egentligen) är en fantastisk pappa men samtidigt tänker jag "sådär fick vi minsann aldrig bete oss när vi var små". Jag hatar den känslan. Men om vi flyttar ihop vill jag ändå ha lite mer regler. Inte härja fritt överallt o klabba ner eller sova i vår säng så fort de vaknar o är lite gnälliga. Kan man "kräva" att ha lite mer regler om vi flyttar ihop? Eller ska jag bara acceptera att han och barnen är högst upp o jag längst ner? Om ni förstår hur jag menar. Ska jag falla in i deras mönster eller kan vi skapa nya? Jag har mycket prylar som jag är väldigt rädd om, jag vill inte dela med mig av det för att de tjatar. När barnen är hos mig så märker jag hur tjatig jag blir. "låt bli det, rör inte det, nej det får du inte, det är ömtåligt, dra inte katterna I svansen.." medan min kille tycker att allt är ok, de är ju bara barn. Jag vill inte bli den där tjatiga personen om vi flyttar ihop , som jag nu är rädd för att bli.
