Hade du berättat?

Nej, jag hade inte berättat. Hade jag fått veta att någon av mina vänner blev bedragna hade jag däremot berättat direkt.

Om det var över och det gått ett tag så nej, då hade jag inte berättat.

Hade det däremot pågått nu när jag fick veta det och det inte verkade som att det var på väg att ta slut, ja då hade jag kunnat berätta. Men jag hade hade nog pratat med min kompis först. 

Nej, det hade jag inte berättat. I synnerhet inte om det var en engångsgrej och, som du skriver, inte själv har någon närmare relation till partnern. Skulle heller inte ställa ett "antingen berättar du eller så gör jag det"-ultimatum.

Däremot skulle jag nog ha svårt att hålla tyst om väninnan blev gravid och barnet skapades i nära anslutning till otroheten. Då för att jag tycker att det oskyldiga barnet har rätt till sitt ursprung, och då ingår att ha rätt pappa på pappret. Och i DET läget skulle väninnan få chans att berätta först.

Jag hade uppmanat min vän att berätta. Om hon hade vägrat så hade jag berättat.

Man är aldrig skyldig att bevara någon annans hemlighet, inte ens när det gäller en vän. Bara för att det är en vän så innebär det inte att jag tänker skydda vännen i alla lägen. Inte i ett sådant läge där min vän beter sig som ett svin mot andra. Jag är också fullt medveten om och beredd på att vänskapen kan ta slut i och med mitt val att berätta för vännens partner men då får det vara så.

Hade aldrig berättat. Utifrån egen erfarenhet så skadar det mer än det gör nytta. Att låta folk vara lyckligt ovetandes är ibland det bästa.

Så du hade bara berättat för barnets skull? Själv hade jag även tänkt på pappan och kvinnans partner och berättat för deras skull.

Fast du kan inte veta om det är bäst för någon annan att vara lyckligt ovetande eller inte.

Det beror på så många faktorer! Hur är deras relation? Hur länge har det pågått? Hur pass grov otrohet rör det sig om? Det ska nog mycket till innan jag förstör relationen till min kompis för nåt som jag inte har med att göra.

Nej. Jag hade helt enkelt inte orkat lägga mig i och bli en del av något. Jag hade troligtvis slutat umgås med vännen dock. Det är något med personer som är otrogna som gör att jag helt enkelt inte vill ha med dem att göra. Det kanske ligger i att dessa människor bedrar någon som de säger sig eller har sagt sig älska och det gör att jag är rätt övertygad om att personen rätt enkelt skulle kunna svika eller hugga vem som helst i ryggen och det är ingen jag vill ha med att göra. Inte kompismaterial.

Men jag skulle som sagt inte orka vara fröken duktig och berätta för partnern och bli indragen i massa drama som inte har med mig att göra.

För barnets skull, annars hade jag som sagt INTE sagt något.