Separation från sambo/dubbla signaler

Hej.

Första inlägget på detta forum och jag önskar input från folk man inte känner.

Jag har gjort bort mig och flörtat med andra tjejer genom åren. Och nu den sista gången var det droppen för min sambo som valde att lämna mig. Hon skyller även på att jag aldrig är hemma (är egenföretagare och jobbar väldigt mycket i vissa perioder)

Jag har Aldrig varit otrogen jag har heller aldrig rört någon annan tjej utan enbart haft konversationer över nätet på olika sociala medier.

Jag får hos psykolog och har startat en kbt behandling för mina problem.

Vi har varit sambos i ca 8 år och har ett barn ihop som är 2.5 år.

Nåja, jag har lite problem med att tyda hennes signaler.

Hon har inte ändrat relationstatus på fb, hon har ej heller plockat av sig sin förlovningsring. Hon har lämnat kvar saker och säger att detta kan du ha sålänge. Hon vill även äta middag ihop 1 gång i veckan.

Jag har erbjudit henne pengar för de grejer hon har stoppat in i huset, ca 250 000. Detta svarar hon inte på utan hon vill tänka på detta.

Jag vet inte om jag griper efter halmstrå i detta läget när man är sårad eller är det så att hon är tveksam till att lämna mig?

Jag frågade henne om hon var intresserad av att gå och pratat med någon, som par eller ensam. Men inte just nu sa hon, vi kan se längre fram.

Med alla dessa signaler tar jag det som om att hon inte är redo att lämna mig.

Hur bygger man upp tilliten igen?

Hur ska man säga att man är ledsen?

Hur hittar man tillbaka till varandra igen?

Jag älskar denna tjejen, jag vill dela mitt liv med henne. Jag är redo att göra precis vad som helst för att hon ska komma tillbaka till mig. Men jag vet inte hur jag ska visa det för henne :/

En liten undran, om du älskar henne så mycket, varför är du beredd på att göra allt, först när hon lämnar?

Hur går kbt-behandlingen till? Tror du den kan vara effektiv, och kan din psykolog prata med din sambo om hur det funkar?

Du bestämmer om hon får vara med, det är ju dig sekretessen gäller.

Vad är tidsperspektivet?

När lämnade din tjej dig? Och på vilket sätt har hon löst det praktiska?

På något sätt måste man ju lita på att man blir lämnad om någon lämnar en, samtidigt som det ibland faktiskt inte är så solklart. MEN i din beskrivning så gör inte din fd flickvän några aktiva grejer för att åter komma nära.

Och det framgår inte heller att du gjort några aktiva saker som visar på riktigt förändring, annat än att du sökt hjälp.

Detta hände för 1.5 vecka sedan.

Vi hjälptes åt att flytta ut hennes grejer och hon har flyttat hem till sina föräldrar igen.

Jag hade kunnat skriva en hel bok om hela situationen, men valde att hålla den kortare så att folk orkar läsa.

Jag har gett förslag till henne på olika grejer, att jag ska gå ner i tjänst och bara jobba ute i fält 3 dagar i veckan, alternativt ta ett vanligt 7-16 jobb för att kunna vara hemma mer.

1 1/2 vecka är såpass kort tid att det är omöjligt att säga exakt vad det kommer landa i. Jag tänker att oavsett hur det blir framöver behöver du ju fokusera på att vara en bra pappa och på att jobba på ett sätt som fungerar. Att ge barnets mamma förslag på hur du ska göra, snarare än att faktiskt förändra är ju inte att faktiskt visa att man prioriterar annorlunda.

Nånting går ju sönder i ett förhållande om lösningen på problemen är separation och ibland är det vad som behövs. Jag tänker att du behöver hitta lösningar på den situation ni har nu och faktiskt hitta ett sätt att förhålla er till varandra. Antagligen har hon ju pratat en hel del om vad som inte fungerat innan hon bestämde sig för att flytta.

Min uppfattning är att män tyvärr inte riktigt orkar/förmår skärpa sig tillräckligt INNAN tjejen tröttnat totalt. Och att män gärna tror att saker "löst sig" när en kvinna är på gott humör.

Är det så, så är fallet kört.

Absolut, vårt barn ska inte komma ikläm för detta.

Problemet jag kan se k detta är att min fd sambo hade tydligen byggt upp denna ilska över att jag var hemma så lite i flera år, utan att säga något. Hade jag vetat att detta var ett så stort problem för henne så hade jag gjort grejer annorlunda.

Sedan påstår hon att jag aldrig har sagt vissa saker till henne fast att jag har sagt dem. Så det har varit lite så som att hon inte velat lyssna på mig.

Jag vet inte vad jag ska göra annorlunda än att ge förslag på saker jag kan göra. Tycker hon inte att mina förslag är bra så finns det ingen mening i att ändra på hur jag jobbar idag ???????

Du behöver ju också fundera på om det är ett sunt förhållande, som du ska rädda, om detta faktiskt kom som en för stor överraskning hela denna grejen.

Är det verkligen dubbla signaler? Jag tycker nästan det låter som för få signaler.

Jag tycker att det har varit ett sund förhållande, vi har pratat med varandra men ändå inte pratat med varandra. Då menar jag att vi bara har pratat vardagliga grejer och aldrig hur vi mår eller så. Så den biten måste bägge två jobba med.

För mig kom det som en blixt från klar himmel.

Åter till att vi har pratat med varandra med inte om varandra på signalerna där..

Miljon frågan är ju, hur ska jag bevisa att jag kan så mycket bättre? Att jag verkligen vill ha henne och ingen annan?

Jag tycker att det har varit ett sund förhållande, vi har pratat med varandra men ändå inte pratat med varandra. Då menar jag att vi bara har pratat vardagliga grejer och aldrig hur vi mår eller så. Så den biten måste bägge två jobba med.

För mig kom det som en blixt från klar himmel.

Åter till att vi har pratat med varandra med inte om varandra på signalerna där..

Miljon frågan är ju, hur ska jag bevisa att jag kan så mycket bättre? Att jag verkligen vill ha henne och ingen annan?