Hej TS!
Jag är heller ingen stor kvinna, men har fött två barn med makrosomi. Första föddes i vecka 40+6 och vägde 4,7 kg. Lång förlossning som slutade med sugklocka, men jag klarade mig undan bristningar helt och det gick bra för sonen också i slutändan.
Jag var också rädd att barn nr 2 skulle bli stor. Fick göra två tillväxtultraljud. Första i vecka 32, hon beräknades då vara ca 17 % större än snittet. Andra i vecka 36, då låg hon på ca +28 % större än snittet. De sa att de skulle sätta igång mig i vecka 39+. Det var jag dock inte alls orolig för, utan hellre det än naturlig start med ett jättestort barn. Hon kom i slutändan i 37+0 av spontanstart och vögde 3,6 kg. Det var förstås stort för tiden, men helt rimlig storlek att föda när hon ändå kom 3 veckor tidigt.
Tredje barnet däremot. Han visade i vecka 34 att han var +50 % större än snittet. Så de ville sätta igång mig i 37+6. Han föddes, i 37+6, efter igångsättning, på 4,8 kg! Jättestor pojke. För MIG var det den bästa förlossningen av alla. Vattnet togs och några timmar senare krystades han ut. Inga bristningar. Däremot var det inte bra för sonen att han var så pass stor med så pass breda axlar och stort huvud. Han fastnade med axeln och drog på sig den värsta sortens plexusskada. Han är opererad, men vi vet ännu inte långtidsprognosen. Med facit i hand borde de antingen chansat och satt igång mig i 37+0, eller snittat ut honom.
...så med 4an ville de inte riskera något. Det bestämdes att OM barnet beräknades väga ens 4 kg i 37+0 så skulle jag snittas. Under 4 kg så kunde jag bli igångsatt prick på 37+0. Här valde man 4 kg (trots att gränsen för makrosomi går vid 4,5 kg) just för att mina barn tillverkas med proportionerna stort huvud+breda axlar. Hade de istället varit rundare om mage, rumpa, lår, då hade vikten inte varit lika avgörande.
Hur som helst visade ultraljudet i vecka 32 en bebis på -11 %! Jag var jätteförvånad. Ännu mer förvånad när det drog igång prematurt i 33+2... Så hon var istället en riktigt liten en.
Däremot skulle jag INTE vara rädd för igångsättning! Oftast är de långdragna igångsättningarna på förstföderskor. Har man fött vaginalt förr så brukar det i princip gå att ta hinnorna om det går att få in i alla fall 1-1,5 fingrar. Sedan är det igång.