• Anonym (NN)

    Meddelar ni till exet om ni ska bort?

    Jag tycker att det är självklart att man meddelar varandra om man reser bort om det så är för en helg. Mitt ex o jag meddelar om vi ska iväg även över dagen i jobbet och därmed inte snabbt kan vara på plats om någonting skulle inträffa. Vi meddelar inte vart vi ska åka, inte heller vad vi ska göra, bara att vi är iväg.

    Själv tycker jag systemet är självklart om man har barn - jag kunde inte bry mig mindre om vad mitt ex och nya partner gör, men det är bra att veta om någonting med barnen skulle uppstå.

  • Anonym (NN)
    användare2020 skrev 2021-10-15 00:12:10 följande:

    Ni som är separerade med barn varannan vecka. Meddelar ni exet/den andra föräldern om du och din nya åker bort en barnfri helg?

    Jag är kluven. Min sambos ex vill att han meddelar henne om vi ska bort (när deras barn är hos henne). För mig känns det lite som ett kontrollbehov och ?övervakning?, vi måste väl kunna göra saker utan att hans ex vet om det? Hon säger att det är bra att veta ?om det händer nåt med barnen? men jag tänker att min sambo nås ju på telefon oavsett om han är 2 mil bort, 20 mil bort eller 200 mil bort. ????

    Och nu pratar vi en helg alltså, utlandsresa en veckas - absolut kan man meddela.

    Vill inte vara nån som sätter käppar i hjulet för deras kommunikation kring barnen men känner mig kluven i frågan och vill gärna höra hur fler resonerar.


    Och vill lägga till att det kan vara en sån här sak som du som ny helt enkelt behöver köpa när du börjar dejta en man med barn - han är inte en isolerad ö som är helt fri de veckor han inte har barnen. I ärlighetens namn är han inte fri över huvud taget utan han är främst förälder, därefter din nya partner. Om du inte förstår skillnaden mellan att vara anträffbar på telefon och att befinna sig 20 eller 200 mil bort från sina barn, då antar jag bara att du inte har barn själv.

    Jag antar också att exet inte kräver att han ska höra av sig utan att detta är någonting de gemensamt bestämt just för att de sätter föräldraskapet främst. För vår del handlar det inte exakt om avståndet utan möjligheten att infinna sig på låt säga barnakuten. Om jag vet att barnens pappa inte kommer vara tillgänglig för akutfall en helg ser jag själv till att mitt sociala nätverk är lite mer på tårna, då jag väldigt ogärna vill hamna i en situation att sitta med två yngre barn på akuten utan vill kunna fokusera på det barnet som behöver vård/vara hemma med det friska barnet - precis så som mitt ex och jag tidigt bestämt att vi vill ha vårt föräldraskap.

    Jag skulle säga att du i detta fall helt bör tänka bort tanken på kontrollbehov - din killes ex menar nog exakt det hon säger - det är bra att veta om det händer någonting med barnen.
  • Anonym (NN)
    Anonym (Bea) skrev 2021-10-15 05:05:12 följande:

    Man är aldrig längre än ett telefonsamtal bort.

    Jag skulle aldrig acceptera den där rapporteringsskyldigheten till ett ex. Aldrig.


    Vilken tur då att du inte är tillsammans med vare sig mig eller mitt ex då! Vare sig mitt ex eller jag ser det som en rapporteringsskyldighet. Mer som en hjälp till den som har ansvaret för det käraste vi har, för dem som faktiskt till syvende och sist betyder mest i hela vår värld - och nej, det är självklart inte vårt ex vi talar om utan våra barn.
  • Anonym (NN)
    Anonym (Bea) skrev 2021-10-15 05:05:12 följande:

    Man är aldrig längre än ett telefonsamtal bort.

    Jag skulle aldrig acceptera den där rapporteringsskyldigheten till ett ex. Aldrig.


    Och även i ditt fall förutsätter jag att du själv inte har barn, då du inte förstår skillnaden på att vara ett telefonsamtal bort mot att kunna delta aktivt i föräldraskapet om nöden kräver.

    När mitt ex och jag bodde tillsammans - reste vi bort en helg med kompisar, såg vi alltid till att det fanns någon annan i närheten som snabbt kunde hoppa in och hjälpa till om det krisar. Ibland kom hans föräldrar ner, ibland mina alternativt att vi hörde med en granne/kompis. Detta har inte förändrats bara för att vi inte längre är tillsammans, utan vi vill fortfarande säkra upp. Detta är ju även omvänt - jag vill inte att mitt ex ska dra med sig båda barnen till barnakuten mitt i natten bara för att jag inte har meddelat honom om att jag inte är tillgänglig.

    Det finns så många trådar här på forumet där den nya bonusmamman klagar på att hon får ta ett föräldraansvar för sin nya partners barn. I det här fallet TS beskriver utläser jag att det är två föräldrar som fullt ut tar sitt föräldraansvar. Ingen dramatik, ingen rapporteringsskyldighet, inget kontrollbehov utan rätt och slätt tar ett gemensamt ansvar som föräldrar.
  • Anonym (NN)
    Anonym (X) skrev 2021-10-15 07:14:20 följande:

    Jag förstår inte hur du menar.

    Åker du aldrig iväg på barnfria helger för att eventuellt kunna hjälpa till om nåt händer barnen när de är hos pappan?


    Självklart gör jag det (och rätt ofta, vill jag tillägga!). Men det är det som är grejen - jag meddelar mitt ex i så god tid jag kan så att han vet om det och kan aktivera sitt nätverk. Förvarna sina föräldrar/grannar om att vara standby om det skulle krävas osv. Så att han också kan planera.
  • Anonym (NN)
    användare2020 skrev 2021-10-15 07:19:20 följande:

    Och angående svaret: ?Jag antar också att exet inte kräver att han ska höra av sig utan att detta är någonting de gemensamt bestämt just för att de sätter föräldraskapet främst.?

    Problemet är att de inte bestämmer saker gemensamt utan det är hon som bestämmer ALLT och har svårt att kompromissa. Därav att jag lyfter denna fråga och rimligheten i det då jag velar över huruvuda det känns ok eller inte. Jag är ingen hemsk ?ny?, jag är en bonusmamma som gillar mina bonusbarn och vill få allt att fungera - men vill även att hans ex ska förstå och respektera att han faktiskt träffat nån ny.


    Är det så du upplever det eller är det det han kommunicerar till dig? Kanske är det så att han och exet, när de separerade, kom överens om hur de skulle göra och att han var ok med det då? Att det helt är deras överenskommelse?

    Mitt råd till dig är att du backar undan helt ur just denna fråga, för det är en fråga mellan din partner och mamman till hans barn. För så är det när man träffar en person med barn sedan innan. Det är inte friktionsfritt och det är så mycket enklare att se att mamman i det här fallet är rabiat och kontrollerande. Tycker han att det är så jobbigt - låt honom ta det med henne, men sitt inte själv som en skugga på hans axel och spä på hur kontrollerande detta är utan gratulera dig själv till att du har en partner som sätter både dig och relationen till mamman till hans barn så främst han bara kan. Låt inte detta bli en strid där han måste välja sida, för det är en så försvinnande liten ansträngning att dra iväg ett mess och bara säga att du och han reser bort över helgen. Släpp det. Det kommer komma långt mycket svårare hinder framöver allteftersom barnen växer att det här blir en pyttegrej sett i backspegeln.
  • Anonym (NN)
    Anonym (Rimligt) skrev 2021-10-15 08:23:07 följande:

    Vissa verkar nu tycka att om barnen är så stora att de har egen nyckel och kan gå hem dit själva så är det lugnt att bara barnen vet.

    Jag kan tycka att just eftersom barnen är så stora så ska mamman få infon. Detta för att de stora barnen inte skall kunna hävda att de går hem till pappa som ändå är hemma, och så är han inte det utan barnet/barnen är där ensamma/med kompisar


    Håller helt med. Det är lätt nog att bli utmanövrerad av sina hormonstinna tonåringar utan noll utvecklat konsekvenstänk som föräldrar när man bor alla under samma tak, hur är det inte då om man lever separerade? Anekdotiskt minns jag att de värsta fyllorna och fylleslagen skedde hemma hos kompisar som sa att Min mamma/pappa är inte hemma, så vi kan vara där! Mitt ex och jag vill inte vara de föräldrarna. Vi ser det som att ansvaret för barnen är till 100% delat även om vi inte i det dagliga praktiska inte har det mer än varannan vecka.
  • Anonym (NN)

    Jag vill lägga till att sedan vi började med gemensam barnalmanacka har våran kommunikation också kunnat dras ner, till förmån för alla - även nya partners. Allt rörande barnen läggs in där och det är jätteskönt. Vaccination, tandläkare osv. Den som har varit med barnen skriver sedan under respektive händelse hur det gick, vad som sades osv. På så sätt har vi en form av loggbok samt att vi inte behöver ta sådan dussininformation, utan kan spara vår energi till samtal som verkligen behöver diskuteras, så som för vår del stora helgdagar och lov.

  • Anonym (NN)
    sofhia skrev 2021-10-15 15:39:04 följande:

    Jag tycker det är jättekonstigt om man inte kan vara själv med barrnen en helg utan backup.


    Vi kan det, men vill inte. Efter att ha blivit sittande på barnakuten för allehanda saker, på ortopeden för andra saker och hos akuttandläkare för ytterligare saker så nej, det är inte för exets skull vi vill veta om vi måste lösa passning av barn själva eller veta att den finns tillgänglig inom en rimlig räckvidd. Har ingenting med kontrollbehov av vad exet har för sig utan av omsorg för det barn som inte i stunden behöver uppsöka sjukvård. Och nu har inte detta hänt jättefrekvent om alla skulle undra, men de gånger det har hänt har det varit tillräckligt påfrestande för att vare sig exet eller jag vill utsätta barnen eller oss själva för den stressen om det är så lättfixat som ett mess om att man kommer vara iväg.
  • Anonym (NN)
    sofhia skrev 2021-10-15 15:39:04 följande:

    Jag tycker det är jättekonstigt om man inte kan vara själv med barrnen en helg utan backup.


    Vill även försvara mig lite för det är inte så att jag inte kan vara själv med barnen. Jag var, även under tiden vi levde tillsammans, själv med barnen fyra dagar varje arbetsvecka under två år då mitt numera ex arbetade på annan ort. Skötte allt. Och arbetade heltid själv. Så det är inte det att jag inte kan rodda barn, hund, katt, fiskar och ett liv. Men då visste jag förutsättningarna och kunde planera därefter. Våra föräldrar bor 40 mil från oss, så mycket handlade om att förvarna, stärka upp omkringliggande nätverk för du är sårbar när du är ensam ansvarig för barn och du står helt ensam.

    Jag tycker inte att det någonstans är hjältemodigt och att man är stark som klarar allting ensam om man inte absolut måste, utan jag tycker det är starkt när man klarar så mycket man kan själv utan att vara dumdristigt envis i att klara saker ensam. Glädjande nog delar mitt ex den här uppfattningen och vi meddelar varandra helt friktionsfritt att Nästa helg reser jag bort, bara så att du vet. Tack! säger jag. Då vet jag det och kan göra en mental notering om att om det skulle skita sig i helgen, då vet jag att jag måste rodda runt det utan barnens andra förälders hjälp.
  • Anonym (NN)
    Shakira88 skrev 2021-10-15 16:28:20 följande:

    Mitt x har flyttat 25 mil bort. Så nej, jag är helt själv med allt sen 4 år tillbaka. Det går bra det också :)


    Jag tror inte det är någon som inte tror att det inte går bra. Jag tror att man i de allra flesta fall klarar det man ställs inför. En sådan här frågeställning rör nog mer de fall då man har barnen varannan vecka, så som TS beskriver. Fall där själva fundamentet i samarbetet kring barnen är helt delat ansvar. Det finns alltid de som har det svårare/värre/tuffare - det gör inte att det måste vara måttstocken för hur samarbeten kan se ut.

    Själv är jag mycket tacksam för det samarbete mitt ex och jag har utarbetat. Slitigt men väldigt stabilt och värt, samtidigt som vi båda har nya partners där min partner i sin tur har egna barn. Om ett år förväntar jag mig en utlandstjänst som kommer vara i ett år cirka. Mitt ex är redan nu förvarnad och har samtyckt till att bli heltidsförälder under det året om det blir så. Hans partner har också kommit med input och vår gemensamma preliminära lösning är att partnern, när och om det blir kämpigt med barnen boendes på heltid, tar min lägenhet de stunderna hen behöver distansera sig. Dialog, samarbete och respekt inför allas olika behov - jag tror verkligen att man kommer längst då med minst smärta.
Svar på tråden Meddelar ni till exet om ni ska bort?