Med handen på hjärtat - älskar du alla dina barn precis lika mycket?
Älskar du alla dina barn precis lika mycket? Tycker du lika mycket om de?
Om inte, vem är det du älskar mer och vem älskar du mindre? Varför älskar du den ena mer än den andra?
-
-
Svar på tråden Med handen på hjärtat - älskar du alla dina barn precis lika mycket?
-
Om din son hade mördat din dotter och du får välja mellan sonen och din man, hade du fortfarande valt din son?fjanten skrev 2021-10-17 07:54:25 följande:Nej, det är väl poängen. För vissa är det självklart att rädda barnen då, att den kärleken är ovillkorlig och går över allt, för andra är det oklart.
-
Fast för mig handlar det där om att det är olika sorters kärlek. Inte mer eller mindre. Jag älskar mina båda barn lika mycket, men på olika sätt då de är olika personer och olika i ålder vilket betyder olika behov. Jag älskar min man lika mycket men på ett helt annat sätt. Vi har ju valt varandra. Den kärleken kan ta slut. Det kan inte den till barnen. Maken skulle inte kunna bete sig lite hur som och behålla min kärlek. Den till barnen är betydligt mer tålig. Skulle huset brinna räddar jag barnen inte maken. Inte för att jag älskar dem mer utan för att det är en närmast instinktiv del av föräldrakärlek. Å andra sidan vill jag inte bo ihop med och dela liv och vardag med något av barnen resten av livet. Alltså i typ 50 år till. Det vill jag med min man. Kort sagt. Lika mycket men inte jämförbart.Wolfie13 skrev 2021-10-15 19:04:18 följande:
Fast nog går det att rangordna mellan mannen och barnen... Skulle ge mitt liv för mina barn på en hundradels sekund utan att tveka, skulle inte offra mig för sambon haha.
-
Där kan jag svara: Ingen aning.Anonym (Sanna) skrev 2021-10-17 09:22:36 följande:
Hur hade du valt om det var dina barn på plankan och du bara fått rädda ett barn?
-
Hur hade du valt?Anonym (Sanna) skrev 2021-10-17 09:26:22 följande:
Om din son hade mördat din dotter och du får välja mellan sonen och din man, hade du fortfarande valt din son?
-
Om jag skulle välja mellan barnen-maken, så självklart barnen. Maken-hunden, mest troligt hunden.
-
Jag älskar båda mina barn lika starkt men på olika sätt.
Det äldsta barnet är självsäker och skötsam, har aldrig gett mig problem utan har alltid bara gjort mig stolt över hens framgångar.
Det yngre barnet är mer lik mig själv i personligheten och jag känner mig nog egentligen närmare det barnet. Dessutom är hen yngre och har fram till nyligen bott hemma, och hen har lidit av social fobi och fått kämpa med sig själv så mycket mer. Det väcker moderkänslor hos mig och jag känner att det barnet behöver mig mer. Så jag känner nog mer kärlek blandat med oro för det barnet. Men det betyder inte att jag älskar det mer. Jag skulle bli precis lika förtvivlad om det äldsta barnet dog, lika överlycklig när hen får egna barn.
Om jag skulle tvingas till ett absurt grymt val om nazistexemplet ovan, skulle det vara en omöjlig hjärtslitande uppgift. Jag skulle rent krasst vilja välja det äldre barnet för hen skulle ha störst chans att klara sig och överleva. Men att tvingas välja bort min älskade lilla skadeskjutna unge, och tvingas se hens blick när jag väljer bort hen... Nej jag skulle inte klara av det. Som alla andra mödrar skulle jag offra mig själv för båda utan minsta tvekan.
Jag skulle offra mig för min man också och han skulle offra sitt liv för mig, det vet jag med säkerhet. Det låter inte som ni har så bra relationer här i tråden, skulle knuffa ner honom från plankan själv ;) haha -
Tänker samma sak. Vilka urusla relationer många verkar ha med sina partners. Min sambo är den som jag levt längst med, som känner mig bäst. Den intima (nu avser jag inte endast sexet) som jag har med min sambo har jag inte haft med någon annan.Anonym (Svår fråga) skrev 2021-10-17 10:07:19 följande:
Jag älskar båda mina barn lika starkt men på olika sätt.
Det äldsta barnet är självsäker och skötsam, har aldrig gett mig problem utan har alltid bara gjort mig stolt över hens framgångar.
Det yngre barnet är mer lik mig själv i personligheten och jag känner mig nog egentligen närmare det barnet. Dessutom är hen yngre och har fram till nyligen bott hemma, och hen har lidit av social fobi och fått kämpa med sig själv så mycket mer. Det väcker moderkänslor hos mig och jag känner att det barnet behöver mig mer. Så jag känner nog mer kärlek blandat med oro för det barnet. Men det betyder inte att jag älskar det mer. Jag skulle bli precis lika förtvivlad om det äldsta barnet dog, lika överlycklig när hen får egna barn.
Om jag skulle tvingas till ett absurt grymt val om nazistexemplet ovan, skulle det vara en omöjlig hjärtslitande uppgift. Jag skulle rent krasst vilja välja det äldre barnet för hen skulle ha störst chans att klara sig och överleva. Men att tvingas välja bort min älskade lilla skadeskjutna unge, och tvingas se hens blick när jag väljer bort hen... Nej jag skulle inte klara av det. Som alla andra mödrar skulle jag offra mig själv för båda utan minsta tvekan.
Jag skulle offra mig för min man också och han skulle offra sitt liv för mig, det vet jag med säkerhet. Det låter inte som ni har så bra relationer här i tråden, skulle knuffa ner honom från plankan själv ;) haha
Sonen är på väg att skapa sitt eget liv, göra sina egna val och förhoppningsvis träffar han en kvinna som står honom närmare än vi gör.
Kärleken till min sambo och son är ovillkorliga, men på olika sätt. -
Mmh, vi har en en skitdålig relation, annars hade jag ju hellre sett barnen dö än honomAnonym (Svår fråga) skrev 2021-10-17 10:07:19 följande:
Jag älskar båda mina barn lika starkt men på olika sätt.
Det äldsta barnet är självsäker och skötsam, har aldrig gett mig problem utan har alltid bara gjort mig stolt över hens framgångar.
Det yngre barnet är mer lik mig själv i personligheten och jag känner mig nog egentligen närmare det barnet. Dessutom är hen yngre och har fram till nyligen bott hemma, och hen har lidit av social fobi och fått kämpa med sig själv så mycket mer. Det väcker moderkänslor hos mig och jag känner att det barnet behöver mig mer. Så jag känner nog mer kärlek blandat med oro för det barnet. Men det betyder inte att jag älskar det mer. Jag skulle bli precis lika förtvivlad om det äldsta barnet dog, lika överlycklig när hen får egna barn.
Om jag skulle tvingas till ett absurt grymt val om nazistexemplet ovan, skulle det vara en omöjlig hjärtslitande uppgift. Jag skulle rent krasst vilja välja det äldre barnet för hen skulle ha störst chans att klara sig och överleva. Men att tvingas välja bort min älskade lilla skadeskjutna unge, och tvingas se hens blick när jag väljer bort hen... Nej jag skulle inte klara av det. Som alla andra mödrar skulle jag offra mig själv för båda utan minsta tvekan.
Jag skulle offra mig för min man också och han skulle offra sitt liv för mig, det vet jag med säkerhet. Det låter inte som ni har så bra relationer här i tråden, skulle knuffa ner honom från plankan själv ;) haha
-
Men precis, vi har ingen dålig relation här heller men så fort barn nr 1 var fött fanns den nya rangordningen redan klar som stjärnorna på himlen.fjanten skrev 2021-10-17 11:04:56 följande:
Mmh, vi har en en skitdålig relation, annars hade jag ju hellre sett barnen dö än honom
Jag skulle väl dock inte hjälpa till att knuffa om det ändå inte gjorde nån skillnad haha för utfallet.. -
Det är klart man inte gör det valet till vardags eller går runt och tänker på det, men man vet ju ändå vad som gäller om man skulle hamna i en sådan situation.Anonym (Sanna) skrev 2021-10-16 14:43:28 följande:
Hur ofta gör du det valet? Jag har aldrig gjort det. Det är väl mer rimligt att prata om hur man gör i vardagen, och då rangordnar jag inte min familj, och mäter inte min kärlek.