Mrs Moneybags skrev 2021-10-18 17:07:26 följande:
Tack och lov har jag inte den läggningen att jag blir rasande då och då. Jag har en lugn personlighet. Jag blev förvånad och glad när min son (10 år nu) sa till en av mina vänner att han i princip aldrig har fått en utskällning. Vi har väl helt enkelt inte haft så mycket att skälla ut honom för. Han har nog ärvt vår lugna läggning.
Jag har aldrig gjort eller sagt något som skulle kunna vara "värst". Det är klart jag säger till honom då och då, men det är mer som typ "nu måste du stänga av tv-spelet" eller "nu är det verkligen dags för en dusch" eller nåt sånt.
Tror också det spelar in att vi bara har ett barn, det blir mer harmoniskt i hemmet har jag märkt när jag jämför med andra.
Hemmet ska vara en lugn oas, inget onödigt skrik eller bråk. Jag skriker inte på min man heller eller vice versa.
Coolt att du har en så lugn miljö hemma, få förunnat tror jag att det aldrig är något.. Men och andra sidan känns det lite creepy med familjer där det aldrig någonsin är något, där man aldrig höjer rösten. Som att något stort fel ligger och bubblar under ytan. Tolka mig inte fel nu för det är ju jättebra att du har det så, men jag kan tänka mig att Breivik eller psykopaten Hannibal Lector växte upp i helt sterila hem där det aldrig var något. Det är lite den känslan man får.