Killar! Varför gör ni såhär?

Jag tycker alla män gör så här, barn eller inte barn, sex eller inte sex. Dyker rakt in i en fantasi det inte finns täckning för, och sen när verkligheten kommer som ett slag i huvudet skäms dom för att dom sagt för mycket och tar tillbaka allt. I stället för att saker får växa fram. Träffat många killar som blivit kära i kärleken med mig, sen står jag där bakom det rosa bubblet och försöker hänga med i svängarna. Dom har väl inte samma förmåga som kvinnor att varken prata om eller hantera sina känslor. Jobbigas för dom själva säkert, men ganska drygt för omgivningen också.