Killar! Varför gör ni såhär?

Anonym (Tess) · 2021-10-19T09:05:42+02:00

Jag började dejta en man för några veckor sen. Vi har båda barn och jag har min dotter på heltid. Han har sina barn varannan vecka. Allt känns jättebra och vi tycker om varann. Han tyckte ganska snabbt att jag och min dotter skulle äta middag tillsammans med han och barnen men jag var borta då och hade vi varit hemma hade jag ändå tackat nej då jag tycker det är för tidigt att introducera barnen. Min dotter är ett år och jag har henne heltid. mannen har varit hos oss på kvällarna men inte träffat min dotter mer än då hon vaknade då han skulle fara och vi sa hej då i dörren. Han har nämt lite om att vi ska göra saker i framtiden. Jag vill inte stressa något och har sagt att vi ser hur framtiden blir. Vi pussades på vår tredje dejt och sexade på den fjärde dejten. Har setts 7 gånger totalt. Vi har inte sovit med varann än. Han kan skicka ett sms där det står: tänker på dig. Och ger mig mycket komplimanger. Sist vi sågs märkte jag att han backade lite då jag skulle fara från honom. Jag fick en hej då-puss och vi kramades. Min magkänsla sa att det var något tokigt. Hans kroppsspråk var tveksamt. Igår skrev han att han inte ville stressa in i något. Jag skrev detsamma. Jag har varit tydlig med att jag inte vill stressa något och att vi måste tänka på barnen. Och att vi ska vara ärliga med varann. Nu till min fundering. Varför är det oftast så att killar backar efter man legat med dom? Jag upplever det som att killar tror att man vill gifta sig och skaffa barn direkt man släppt till. Vi ska fortfarande träffas men min magkänsla säger att det kommer rinna ut i sanden. Jag har inte varit på och pratat framtid, giftemål, barn eller hus tillsammans. Tvärtom. Enda jag sagt är typ: nästa gång vi ses.. är killar verkligen så rädda av tjejer som tar initiativ? Ska man behöva spela svårfångad hela tiden för att det ska kunna leda till något seriöst? Jag är bara mig själv och vill inte vara något annat.

Anonym (Tess) skrev 2021-10-19 09:38:57 följande:

Ja alltså man blir förvirrad. Det spelar typ ingen roll hur man är för killarna kommer alltid med undanflykter.

Tex varför ville han att vi skulle äta middag tillsammans med barnen (innan vi gjort något fysiskt) men säger sen att han inte vill stressa in i något? Efter vi haft sex.

Jag tycker inte det är för tidigt att ha sex på fjärde dejten. Jag tänker om man väntar för länge så tappar ju killen intresset pg a det? Sexar man för tidigt då tappar killen intresset pg a det. Är det bara jakten som är rolig?

Om jag träffar någon jag klickar med och tycker om skiter jag i när och hur vi har sex eller inte. Varför inte bara ha kul och njuta längs vägen?

Kan tillägga att det alltid är han som hör av sig först. Jag har skrivit till honom två gånger innan han hunnit kontakta mig. Så att jag är för på skulle jag inte säga att jag är.

Nog förstår jag att känslor kan ändras under tiden man träffas men jag är less på att man ska spela ett spel för att kunna träffa någon. Jag är för gammal för sånt. Sen behöver man inte sätta en etikett på en relation så snabbt. Jag dejtar gärna länge innan man blir ihop men är ju skönt att veta vart man har varann.

Jag tycker att du låter sund i ditt tänk. Tycker inte att det känns som att du gjort något fel. Sex på fjärde dejten är inget konstigt, känns rätt lagom. Sex ska ju ske naturligt, och om båda är tända på varandra och vill, då känns det ju lite fjantigt att backa p.g.a att man själv satt upp "regler". Men det är bara min åsikt.

Sen är dejting alltid en risk, det är ju trots allt en människa man inte känner, så utfallet är alltid ovisst..

Killen ifråga känns lite fram och tillbaka. Kanske han som någon skrev här har "surfat på känslorna", och plötsligt blir han orolig att han sagt/visat/gjort för mycket för snabbt. Jag har inte barn själv, men att föreslå att träffa barnen låter alldeles för tidigt.

Tycker själv att man ska låta saker växa fram lugnt och naturligt. Det finns ju faktiskt ingen anledning att ha bråttom.

Det kanske krävs en schysst mix mellan känslor och rationalitet för att inte störtdyka in i någon slags självprojicerad kärleksnovell? Lite spekulation från min sida.

Killar! Varför gör ni såhär?

INNEHÅLL