Jag började dejta en man för några veckor sen. Vi har båda barn och jag har min dotter på heltid. Han har sina barn varannan vecka. Allt känns jättebra och vi tycker om varann. Han tyckte ganska snabbt att jag och min dotter skulle äta middag tillsammans med han och barnen men jag var borta då och hade vi varit hemma hade jag ändå tackat nej då jag tycker det är för tidigt att introducera barnen. Min dotter är ett år och jag har henne heltid. mannen har varit hos oss på kvällarna men inte träffat min dotter mer än då hon vaknade då han skulle fara och vi sa hej då i dörren. Han har nämt lite om att vi ska göra saker i framtiden. Jag vill inte stressa något och har sagt att vi ser hur framtiden blir. Vi pussades på vår tredje dejt och sexade på den fjärde dejten. Har setts 7 gånger totalt. Vi har inte sovit med varann än. Han kan skicka ett sms där det står: tänker på dig. Och ger mig mycket komplimanger. Sist vi sågs märkte jag att han backade lite då jag skulle fara från honom. Jag fick en hej då-puss och vi kramades. Min magkänsla sa att det var något tokigt. Hans kroppsspråk var tveksamt. Igår skrev han att han inte ville stressa in i något. Jag skrev detsamma. Jag har varit tydlig med att jag inte vill stressa något och att vi måste tänka på barnen. Och att vi ska vara ärliga med varann. Nu till min fundering. Varför är det oftast så att killar backar efter man legat med dom? Jag upplever det som att killar tror att man vill gifta sig och skaffa barn direkt man släppt till. Vi ska fortfarande träffas men min magkänsla säger att det kommer rinna ut i sanden. Jag har inte varit på och pratat framtid, giftemål, barn eller hus tillsammans. Tvärtom. Enda jag sagt är typ: nästa gång vi ses.. är killar verkligen så rädda av tjejer som tar initiativ? Ska man behöva spela svårfångad hela tiden för att det ska kunna leda till något seriöst? Jag är bara mig själv och vill inte vara något annat.
