• Anonym

    Systern klarar inte av att jag är gravid.

    Min syster och hennes man har försökt bli med barn i flera år, men inte lyckats. Däremot är både jag och min andra syster gravida med våra första barn. Detta är ett jättekänsligt ämne för min ogravida syster och jag har full förståelse för att hon tycker det är jobbigt. Men jag är nu i v.28 och min andra syster ska ha i dagarna och den första systern har fortfarande inte en enda gång sagt grattis eller frågat något som helst om magen, hur jag mår etc. Varje gång familjen är samlad och barnen kommer på tal, reser hon sig demonstrativt upp och går surt därifrån.
    Jag tycker detta är superjobbigt och mår lite dåligt över att hon beter sig så här. Man får hela tiden tänka på vad man säger (så man inte pratar om bebin) och om mamma säger eller frågar något vågar jag knappt svara om systern är i närheten, pga reaktionen som blir.
    Nu har jag börjat känna mig irriterad över detta och tycker att hon måste acceptera nu. Hon ska ändå bli moster och jag vill att hon ska finnas i barnets liv. Är jag ego som tänker så?
    Jag skulle vilja prata med henne om det, men vet att hon inte vill höra något om det. Hur ska jag göra/säga?
    Någon som varit i liknande situation?

  • Svar på tråden Systern klarar inte av att jag är gravid.
  • Anonym

    Inte meningen att vara anonym.

  • Anonym

    Tack mamma30.

    Klart jag förstår att hon har det jobbigt, det skrev jag ju. Och självklart försöker jag ta hänsyn till henne - min högsta önskan är att de också ska lyckas. Min fråga var ju snarare hur jag ska handskas med det, hur kan jag göra för att vi ska kunna ha en normal relation? Som mamma30 sa känns det som om det här barnet kommit emellan oss, det är inte som förr längre.

  • Anonym

    Jag kan verkligen förstå henne, det var ungefär likadant när min syster blev gravid. Hon blev gravid på första försöket, vi hade försökt med hormoner som jag inte svarade på.

    Hon ringde för att ge mej den, enligt henne, glada nyheten på min födelsedag. Hon väntade med gravtestet tills då eftersom hon visste hon inte skulle kunna hålla sig och hon ville ge mej den bästa present hon kunde tänka sig. Gåvan att bli moster. Jag blev jättearg och grät bort hela dagen. Sen gick det läääänge innan vi pratade igen, hon kom och hälsade på 3 månader senare, jag hade jättesvårt för det.

    Några månader senare hälsade jag på henne, hon skulle gifta sig, annars skulle jag inte ha åkt. Hon var då i 7-e månaden. En kväll så ropade hon på mej från sängen. Jag gick dit och hon bad mej sätta mej och känna på magen - bebisen sparkade. Då pratade vi ut, jag låg med huvdet på hennes mage och grät. I lugn och ro fick vi prata. Hon lyssnade och försökte förstå mej, jag försökte förstå henne. Resten av tiden hos henne var hon jätteförstående mot mej, lät mej i lugn och ro närma mej henne och magen.

    När bebisen väl kom, klarade jag inte av att träffa henne. Men jag fick lyssna på henne i telefon. Jag åkte först när hon var 4 månader gammal. Sedan dess älskar jag henne högre än mej själv. Hon är moster ögonsten och jag ringer jätteofta även om jag inte haft möjlighet att åka igen.

    När syrran blev gravid igen, var det lika svårt ännu en gång, men nu är det bara 9 veckor mellan oss i våra graviditeter.

    Mitt råd till dej blir att prata med henne i lugn och ro. Utan att någon annan är närvarande. Lyssna på henne så kommer hon lyssna på dej. Prata inte bara om dej utan om bebisen. Att hon ska bli moster. Låt henne förstå hur viktig du vill att hon ska vara för barnet. Att du önskar henne att få ett eget barn, men att hon ska få njuta av ert barn när hon vill.

Svar på tråden Systern klarar inte av att jag är gravid.