Älta eller hålla allt inom sig?

Jag ältar medan jag är inne i det, alltså i relationen och innan det är defintivt slut. Jag vill vädra och bolla tankar och ideer för att höra med folk om jag verkligen är så dum som jag får höra att jag är etc. Det känns så bra att bolla med andra, avreagera sig och höra vad de säger. Höra om deras situationer och hur de gjorde.

Däremot så ska man inte älta för länge efter att det tagit slut, för då kommer man aldrig vidare. Det håller jag med om!

Men min sk sambo verkar tycka att han har rätt i allt och inte behöver berätta för någon.

Jag vill inte att han berättar för mig. Jag undrar vad som är bästa sättet!! Inget annat. Förstår att det är olika från fall till fall.

Vad är normalt precis i början av separationen, dvs den första månaden? Jag kan tex inte låta bli att kolla sociala medier, när han är aktiv och om han tagit bort våra bilder etc. Så länge bilderna på oss finns kvar så mår jag bra. Jag fasar för den dag de tas bort. Likaså om han tex inte är aktiv på en hel lördagskväll, då drar fantasin iväg att han är med någon annan!

Jag känner att jag gör allt det klassiska i att umås med vänner, prata av mig, tränar, promenerar, är på jobb och försöker ha en så normal vardag som möjligt. Men mitt hjärta blöder och jag känner att någonting äter upp mig inifrån, det gör så ont. Jag tänker ständigt på honom och rädslan att han direkt ska träffa någon annan. Vi fick aldrig ett riktigt avslut, utan jag gick bara ifrån hemmet, och han besvarade aldrig mitt meddelande.