Anonym (Avdramatisera) skrev 2021-10-21 23:05:15 följande:
Jag hade känt det som vidrigt om mina föräldrar hade kontaktat BUP för såna saker när jag var liten, om det hade lett till möten eller liknande och jag insett det. Då hade jag känt att det verkligen var fel på mig. Att få lufta det lite och inte känna det konstigt däremot - absolut. Få prata igenom det med de jag litade på - mina föräldrar.
Men som föräldrar kanske det är skönt att hitta stöd i hur man kan prata om det så man får verktyg, hade dock knäckt mig som liten om jag fått veta att jag ansågs ha problem.
Har du lidit av tvångstankar som poppar upp hela tiden? Nu menar jag inte de vanliga små som alla kan få ibland, utan sådana som TS beskriver. Klart att en person utan påträngande tankar inte vill gå till BUP, men om det är tvångstankar som flickan har, vilket det verkligen låter som, så tycker jag inte att man ska avstå hjälp. Det kommer liksom inte att försvinna av sig själv. Ska man avstå att gå till läkaren också för att barnen inte vill det? Det är klart att det känns jobbigt, men det leder ju till att flickan för hjälp. Sedan sa jag inte att man ska slå på stora trumman direkt. Men absolut kontakta dem och se vad dem säger. Att diagnostsera vuxna är relativt enkelt, det är ingen större utredning, då det brukar räcka med enklare frågor för att fastställa. Hur det är med barn vet jag inte, men det har ju BUP full koll på.
Jag är kanske dålig på att förklara men tvångstankar handlar mycket om att söka försäkran. Det är precis det som flickan gör. Genom att berätta
exakt precis som hon tänkt, så släpper ångesten. Hon ser att mamma finns kvar även efter. Allt känns bättre. Men kort därefter så dyker ju nya "hemska" tankar upp. Då måste hon berätta
exakt precis som hon tänkte, för då lindras ångesten igen. Men bara en kort stund. Detta leder i längden till att man dras ner djupare i tvångstankarna, som sedan byter skepnad, precis som TS beskriver. Plötsligt är det andra beteenden eller tankar som börjar spöka. Självklart är det jättebra om föräldrar söker mer information. Det är helt självklart. Men tror att det krävs lite mer än så om man vill hjälpa ett barn med tvångstankar. Har det som sagt själv och har ägnat stor tid åt att lära mig om det och prata med andra som har det. Tankarna är väldigt påträngande. Väldigt väldigt tveksam till att det är något som man som förälder själv kan hantera.
