Ja, det låter ju som tvångstankar. :( Vi har ett barn med en hel del ångest kring lite olika saker och vi ringde till Barn- ungdomshälsan, som hos oss är första vårdinstansen för barn med psykisk ohälsa (de hänvisar till bup vid behov).
Sen hade vi ett möte vi föräldrar och en psykolog där vi fick råd om hur vi skulle göra. Jag kan varmt rekommendera det.
Som fullkomlig amatör hade jag svarat din dotter så här: Det är helt ok att såna tankar kommer. Man kan tänka dem och sen släppa dem och gå vidare. Man kan få jättekonstiga tankar i huvudet och de behöver inte alls betyda att man tycker så. Och att man tänker en viss tanke betyder inte att just det händer i verkligheten. Man kan tänka superkonstiga saker utan att någon påverkas av det. (Jag tänker jätteofta att jag ska glömma viktiga saker, men gör det ytterst sällan.)
Fråga henne vad hon tror skulle hända om hon inte berättade om sina tankar för dig. Säg att hon får berätta för dig, men att hon inte måste.
Och ge mycket kärlek och säg att hennes tankar inte gör att du älskar henne mindre.
Så hade jag sagt/gjort. Men ring Barn- ungdomshälsan.