Varför pratar vi om våldet nu?

Bara en mängd pajasar, vi har inget journalistkår i Sverige.

Klart vi har en journalistkår men skulle gärna vilja att dom faktiskt visade lite fler nyanser.

SVT hade en dokumentär igår från Järva och om det dödliga våldet där, man visar upp massa mammor som är ute och nattvandrar. Man pratar nu om mammor som får begrava sina söner. Va är alla pappor då? För det är ju inte bara drabbade mammor som väljer att engagera sig.

Så varför bildar inte papporna samtalsgrupper? Det är ju inte som att Sverige saknar män.

Varför pratar inte politikerna om detta? Typ går ut och ber MÄN att ta ansvar. Varför intervjuar man som journalister inte lärarna i skolan om männens frånvaro.

Det hade ju varit ett intressant perspektiv. Inte att barnen i Hammarby sjöstad knappt vågar gå ut för att köpa smågodis, det blir ju inget annat än skrattretande.

Jag tycker till skillnad ifrån dig att det visats reportage från många ställen runtom i landet under senare års skjutningar.
Händelsen med de små barnen var med i både större sändningar och lokalnyheter både när det hände, när barnen lämnat sjukhus samt som uppföljning där pappan uttalade sig i tv. 
Samma vid skjutningar runt Göteborg, i Malmö och Järva.
Sen är det alltid mer uppståndelse när det är en offentlig person det gäller.
Det måste du väl hålla med om?
Ifall man hittar en medelålders kvinna mördad i en villa i en välbärgad förort och det är Lena 47 eller så tar du samma situation fastän det är en väldigt medial och känd författare typ Camilla Läckberg. Du tror inte det skulle vara skillnad??

Det är hemskt det han råkat ut för, det är hemskt hur småungar utan utvecklat konsekvenstänk springer runt och skjuter, det är sjukt hur många vapen vi har i landet (kommer in i smådelar "lagligt" och aktiveras av kunniga hobbysnubbar i skumma garage) och det verkar  bara ha gjort saken värre att vi nu burat in 250 pers för nu ska gräsrötterna där ute inta sina positioner. Men som högstadielärare  - om jag vore en sådan idag - så hade jag tagit alla tillfällen att knyta an till debatten. För är det något som ungdomar sitter och pratar om idag så är det Einar. Prata om moral, kränkthet, attityder, mod, kompistryck, lagar och regler, ekonomi mm. 

Men hur menar du ?
Det har ju varit flera journalister och pratat med folk i alla områden där folk blivit skjutna och man pratade ju med många efter den gången det två barnen blev beskjutna.
Just i det fallet är det ju också pappan som uttalat sig flera gånger.

Däremot blir det ju alltid större uppståndelse när det är någon känd som råkar ut för något och det inte bara av ondo, för det mesta blir det någon okänd, när man vet vem det är blir det mer konkret och förhoppningsvis kan man även använda det till att ytterligare uppmärksamma problemet.
Så vad ju även med T ex Adam Alsing när han dog av covid.
Plötsligt går det upp för folk och man ser människan bakom det som hänt, det blir inte lika abstrakt. Inte bara en siffra i statistiken utan en riktigt person.
Förhoppningsvis i detta tragiska kan skjutningar uppmärksammas ännu mer och man inser att detta måste åtgärdas när folk känner igen den som skjutits.

Sen absolut undrar man ofta varför det är just enbart mammorna som strider mot alla skjutningar. Både mammorna och papporna borde engagera sig. Men många gånger har det varit ensamstående mammor som engagerat sig. Papporna finns inte ens med i bilden.

Tala för dig själv, TS! Uppenbarligen är det först nu du brytt dig om dessa reportage, men jag lovar dig att det har gjorts många genom åren. Var det att en känd artist som strök med som gjorde att det plötsligt intresserade dig?

Det gjordes massvis med intervjuer efter att barnen i huddinge blivit skjutna.
Både SvD och lokalnyheter var på plats.

Jag jobbar i dom mest utsatta områdena i Sverige och träffar gråtande anhöriga jämt?. Man blir rätt frustrerad över att varje död person bara blir en notis?.. i vanliga fall.

Intervjua dom okända barn och frågade dom hur dom såg på att bo i Huddinge? Om hur dom prata om våldet i skolan?

Dom anhöriga ja... Allt som oftast är "offren" kriminella. Jag känner ingen skadeglädje för dessa, men mitt medlidande är begränsat.

Mina sympatier ligger snarare hos dom som sköter sig. Som inte ränner runt bland kriminella och hittar på jävelskap. Som vill leva ett hederligt liv. Det är svårt när dom kriminella bestämmer.

Varenda gång det har hänt en skjutning har det varit journalister på plats och frågar dom som bor där hur dom upplever det.
Det har varit flera reportage om hur förskolor och skolor arbetar med information och krisplaner.
Flera gånger har det varit på radio Stockholm som täcker hela Stockholms län hur just förskolor jobbar med hur dom snabbt kan få in barn om det händer något, hur dom ska prata med barnen osv.
Varenda lokaltidning tar upp det mm.

Så nej det är inte först nu det tas upp men som sagt när man en känd person drabbas uppmärksammas det mer eftersom man då får ett ansikte och det blir en person man vet något om, det kommer närmare än en okänd person.
Men som jag skrev tidigare det kan även komma något gott ur det tragiska då folk just för ett ansikte och en person och inte bara en siffra i statistiken.
Så nej det är inte först nu det uppmärksammas.

Sen tycker inte jag att det är så jättebra att intervjua barn hur som helst om våldsbrott, man ska prata med barnen men göra det självklart på åldersadekvat sätt och hur deras frågor ser ut.