• Stockholm32

    Stjäla annans klädesplagg och använda inför ägaren

    För några år sedan upptäckte jag att ett par mjukisbyxor saknades efter att jag tvättat i mitt trapphus gemensamma tvättstuga. Det var ett par slitna och ganska fula mjukisbyxor och inget som egentligen borde varit intressant för någon att sno. Exempelvis hade jag fått en vit fläck färg på högra knät.

    Några månader senare ringer en granne på gällande en annan fråga, och där står hon med mina mjukisbyxor på sig, med vita fläcken på knät.

    Jag är så fascinerad av att personer som uppenbart tagit något som inte är deras, sedan också har mage att använda det mitt framför personen de tagit saken från. Hon visste nog inte att det var mina men hon vet att byxorna tillhör någon i trapphuset.

    Har någon varit med om detta? Eller på dagis när kläder försvinner och andra barn dyker upp i klädesplagget. Ofta går det ej att veta säkert att det är ens egna barns plagg, men ibland är det så uppenbart. Som exempelvis när barnets mormor sytt något till barnbarnet och ett annat barn dyker upp i det.

    Händer detta er? Har ni hört från andra att det hänt?

    Eller helst; om det finns någon i forumet som beter sig så som kan förklara hur den interna rationaliseringen går till? känner man någon skam eller bortgjordhet eller är det helt ointressant att det är ett skämmigt beteende? Är det en fråga om att känna rättighet till andras ägodelar?

  • Svar på tråden Stjäla annans klädesplagg och använda inför ägaren
  • KJJ

    Har bara varit med om det där med klädesplagg på förskolan. Ett barn kom i vår dotters kläder, kläder som jag sytt. Jag sa mest bara Oj, men hoppsan(!), där är [min dotters namn]s kläder, jag undrade just vad de tagit vägen - det är ju så svårt att hålla reda på allting! Pappan sa att det vet han inget om, men sa att han trodde det var hans dotters men jag sa att jag visste det var min dotters eftersom jag sytt dem. Han skrattade och sedan var det inget mer med det och han sa förlåt tusen gånger o tvättade efter den dagens användning och lade i hennes fack sedan.

    Om jag inte hade brytt mig hade jag inte sagt någonting, för vill inte orsaka någon pinsam situation, men i det här fallet var det kläder jag verkligen kämpat med samt ett tyg dottern själv valt med omsorg. Därför ville jag säga något. Dottern själv uppmärksammade det inte mer än att hon kommenterade att x hade lika dana kläder som hon har, och att det var roligt.

  • Embla twopointoh

    Har också varit med om detta enbart på förskolan, och jag är övertygad om att alla gånger något annat barn har haft mina barns kläder på sig (eller tvärtom), har det varit ett misstag. Min man har till exempel tagit med sig vinterstövlar hem som inte var våra (det var i princip samma färg, men ett annat märke och storlek), de tog vi såklart tillbaka. Jag lärde mig också rätt snart att om jag inte hittade mina barns kläder, så skulle jag leta på andra barns platser, för förskolepersonalen hade inte superbra koll heller, trots att jag alltid märkte våra kläder tydligt och synligt (ofta skrev jag utanpå vantarna eller stövlarna, till exempel).

    Den enda episod jag kommer ihåg, var en Lucia. Mitt barn hade en tomte dräkt (köpt på en av de större klädkedjorna), och ett av de andra barnen hade en likadan fast i mindre storlek. Sedan hade barnen sinsemellan bytt bälten med varandra, så att mitt barn hade glitter om midjan till exempel. När vi skulle gå hem kom det barn som lånat vårt bälte tillbaka med det, men föräldern till det barn med den andra likadana tomtedräkten försökte indirekt säga att det bältet var deras. Bältet till den dräkten var väldigt kort, och vårt bälte var längre. Det var uppenbart att föräldern antingen trodde att vårt bälte var deras, eller hade hoppats att "byta till sig" ett längre bälte, men jag visste att i alla fall längden var samma som jag hade skickat till förskolan, och dessutom bekräftade barnet som hade lånat bältet att det var vårt.
    Men den föräldern trodde möjligen att vi stal deras bälte.

Svar på tråden Stjäla annans klädesplagg och använda inför ägaren