Legat med få?
Hej
Precis så är det? att bara släppa taget och ?dumpa? är inte så enkelt när man känslomässigt inte är där. Och det är jag inte just nu även om jag känner att det börjar att närma sig mer och mer. Samtidigt tänker jag ?fegvägen? och analyserar sönder saker i småbitar och tänker att det kanske vore enklare om han gjorde det. Eller om det är det som han redan gjort.
Ja, hus nu är allt med honom enormt ologiskt. Samtidigt vet man ju inte något. Om han känner sig tvingad eller om det är just den kompisen som ger energi och låter honom vila, inte en aning. Samtidigt bjuder han ju hem kompisar också. Jag förstår inte riktigt.
Barnfrågan kom upp då jag frågade om han velat ha barn, då fick jag det svaret. Jag uppfattade honom lite som att han kanske var besviken att han inte hade några, jag vet ju att han gillar barn. Och i den åldern har ju de flesta barn, kan tänka mig att det kanske blir någon form av utanförskap. Många pratar ju mycket om sina barn hit och dit.
Skulle kunna vara så att det bara handlade om sex, och då har vi inte ens haft det. Han sa för några veckor sedan att han när han mår såhär inte alls har någon sexlust.
Han spelar med mig fortfarande, spelet har gått segt och hållt på en vecka. Jag tänker att jag försöker förlora avsiktigt och se om han skickar en ?rematch??. Det gjorde han. Idag har han spelat ganska mycket, men inte ett enda ord sedan Onsdags. Och det sista jag skrev på snap då ligger fortfarande oöppnat och oläst.
?Dra av plåstret? är ett väldigt passade uttryck för vad jag känner för honom just nu?att det kanske måste göras. Han säger ju inte flaska ens och så svårt borde det inte vara att skriva ett par rader. Trots allt är han ju väldigt aktiv för att vara såpass utmattad att inte kunna skriva något. Samtidigt pratade han mycket om sex och tänker jag riktigt svart så kommer han att höra av sig när hans sexlust är tillbaka. Även om sista gångerna vi pratat handlat om hans mående. Å andra sidan hade jag velat pratat med honom, hur han tänker och känner. Tyvärr blir han väldigt tvär om man det minsta kritiserar honom. Supersvårt
Jag har också varit där, när man någonstans inser eler rentav vet att det går utför, men man håller kvar, och rentav hoppas på "fegvägen" som du säger. I mitt fall gällde det ett etablerat förhållande, men principen är väl i stora drag densamma. Jag gissar att en anledning till varför vi ofta håller kvar är att vi är oroliga för att ångra att vi kanske kastat bort något bra, och det är inte fel tänkt. Hellre det än att "dumpa" för lättvindigt antar jag.
Att du analyserar sönder situationen tycker jag inte är så konstigt, jag hade också gjort det. Eller rättare sagt jag HAR gjort det förr. Och ja, vem vet vad som rör sig i hans huvud, han ser kanske det hela som slut, det är nästan omöjligt att veta iom att han inte kommunucerar. Även som man så kan jag inte för mitt liv förstå hur han tänker.
Nej det är konstigt det där med att han bjuder hem kompisar och har sig när han är så utmattad. Såvidare han inte ljuger om sitt dåliga mående. Man vill ju inte utgå från att en människa man träffar inte är ärlig, det är liksom ohållbart då, men ja.. hans beteende är ju som sagt ologiskt.
Ah jag förstår, ja det är ju inget konstigt att barnfrågan kommer upp. Och ja hans svar pekar ju på att han skulle kunna vara besviken över att han inte har några, och det är ju i sådana fall säkert väldigt jobbigt för honom. Utanförskap kan det absolut bli. För egen del är min barnlöshet självvald, men givetvis har man blivit lite distanserad från vissa kompisar som skaffat barn, mycket p.g.a man lever så annorlunda liv. Men hade jag nu velat ha barn så hade det säkert känts jobbigt när ens vänner pratar om sina barn etc.
Ah, jag vet inte varför men jag fick bara för mig att ni hade haft sex. Nog bara jag som grundlöst läste in det mellan raderna. Men ja, har nu sex varit mycket av fokuset från hans sida, och hans sexlust nu dalat pga dåligt mående (vilket den såklart gör, även hos män) så kanske hans motivation att prata med dig också dalade, precis som du säger. Det känns ju knäppt om det nu skulle vara så förstås, men han verkar ju å andra sidan inte vara den logiska typen.
Som sagt, knäppt med snapmesset som han fortfarande inte läst, och även knäppt att han bjuder in till spel men inte säger något.
Ja jag ska ärligt säga att jag hade tröttnat i ditt ställe. Det är en sak om personen mår dåligt, kommunicerar detta, och åtminstone försöker att möta en. Om jag ska utgå från mig om jag träffat en tjej jag gillar och har ett intresse för, så hade jag ansträngt mig även om livet varit kaotiskt, vilket det såklart är för oss alla ibland. Men jag hade inte ignorerat henne i flera dagar. Sen vet jag att ordentliga depressioner kan vara rent av handikappande, men då kommer vi tillbaka till att han ju verkar kunna umgås med kompisar utan problem.
Och det där med att han blir tvär av kritik är ju inget bra tecken heller, känns inte som att självinsikten är den bästa.