Legat med få?

Det är det ju, men jag skulle tippa på väldigt upprörd, stressad och exponerad som du säger. Jag hade sparat dem på snap annars försvinner de inom ett dygn. Sexbilderna är dock inte sparade utan detta var vardagsbilder på hans ansikte, som jag tyckte var fint. Samtidigt hade han även där väldigt olika utseende. Skumt att förklara. Det syns ju att jag skärmdumpat dem innan. Alltså när det begav sig. Hade ju hoppats att han faktiskt trots sitt raseri faktiskt skämdes lite. Jag var åtminstone trevlig hela vägen. Det kan man inte säga om honom.

Jag gjorde ju det, jag ser sällan någon som jag gillar. Det brukar få växa fram att jag lär känna personen. Men här stämde både insida och utsida?till en början. Idag ser jag någon som inte ens verkar säker på om han är kåt eller pissnödig. Men visst han hade nåt speciellt.

90 dagar tog det nog ganska exakt här också. Kanske jag från början också VILLE ha just honom. Så brukar det inte vara. På sätt och vis fick han mig att känna mig trygg men jag ville verkligen dit också jämfört med annars. Samtidigt var han ju lugn och trygg med fötterna på jorden i början, just något vi brukade skämta om att det var väl såna som passade ihop. Han lugn, trygg och lite broms medan jag är lite tvärtom, jag är drivande, har en del humör och vill få saker gjorda.

Konversationerna får ligga ett tag till. Men de är skärmdumpade så de poppar inte upp. Originalet finns inte kvar. Jag bearbetar lite konstigt och destruktivt, jag ältar sönder, läser och kollar på bilder mm allra plågsammaste sättet. Sen tröttnar jag?både på objektet ifråga och hela grejen. Samtidigt vet jag att när jag är klar så är jag det föralltid.

Nu blev det ju att han tog bort men inte blockade? tänkte du att även om han gastade det sista att det var lika bra att skita i allt så avslutade han med att skriva ?jag checkat ut för ikväll? och när jag frågade om vi hörs igen så var det ?kanske, kanske inte??.jag vet faktiskt inte ens säkert om han gjort slut på det, eller satt mig på paus. Det är där jag tänker lite att beslutet faktiskt i slutänden är mitt. Jag vet inte om jag är blockad på WF, snap kan jag skriva på och skicka vänförfrågan på. Kanske ändå tog jag sista beslutet. Oavsett var han så besatt att skriva och läsa införrgår så frågan är ju om han verkligen insikt huvud känner att han vill gå miste om att se vad jag har att säga?kommer inte att skriva nåt. Men gissar att han förväntar sig det. Om jag ska vara paranoid

Vem gillar inte håriga bröstvårtor? ????Eller inte. Skönt att du inte heller tyckte jag var det. Läste genom konversationen samma dag flera gånger, men hittar inte heller det. Han fastnade i dessa frågor om honom själv och fick spel. Medan jag pratade om annat.

Upplevde inte honom som en sådan kameleont, mer att han sa normala saker utom det sexuella. Och jag gillade det och fortsatte bygga mitt lyftslott. Sen hjälpte han absolut till. Men inte som dessa kameleonter ofta gör som lurar ut vem man är och nästan gör sig till en själv. Allt liksom stämmer.

Absolut, någon balans får det ju vara. Men lite olikheter tror jag kan vara bra. Att man kompletterar varandra. I hans fall dock verkar ju allt handla om vilken period han är i.

Jag tror det är just det jag gör, analyserar sönder och inser att jag inget kunde göra. Jag tycker inte jag kunde gjort så mycket annorlunda utom att möjligtvis väntat ut honom på obestämd framtid. Till sist tröttnar jag, hjärnan vill inte ens se människan eller ens höra hans namn. I detta fallet har jag ju fördelen att vi inte lär springa på varandra. Känslorna börjar försvinna, det är mer själva grejen som blev så otroligt jobbig. Som en separationsångest.

Ja, han kan nog uppleva det som att jag jagat honom trots att det ju inte alls är så. Varken innan eller sista dagen.

Han jagade mig och som sagt han sa hejdå och att han loggar ut för idag. Men pressad, hispig och trängd var han ju?trots att jag inte ens ville prata då. Och trots att det inte var några konstiga saker jag frågade om. Jag grävde ju liksom inte i hans hjärna med en massa personliga saker. Sista handlade ju mer om att jag ville veta vad jag hade att förhålla mig till. Eftersom vi i så fall ju var 2 i en fortsatt relation. Men i hans ögon var det ju bara han. Take it or leave it liksom? på obestämd framtid.

Idag skulle jag inte bry mig om han hörde av sig, hade nog tyckt det varit märkligt. Lyssnat till vad han ville? samtidigt börjar det ju mer och mer sjunka in att det inte går att föra en dialog med killen. Inte just nu iaf, han gör ju inga fel, han är bara ett offer.

Nu kan jag inte ditt och ditt ex historia, men var ni osams innan och hon hörde av sig? Annars tänker jag att det även kan vara en skön grej om man gjort slut att liksom få ett hej, här är jag. Är det bra? Men jag gissar att det fanns mer bakom där. I denne killes fall skulle det ju kanske t.o.m. funkat att höra av sig om 4 månader om han är i en annan period då. Inte för att jag ska, men jag tror kanske det varit en annan person jag mött då.

Nej det finns ju inget facit, men det är just denna min kanske destruktiva metod som funkat innan. Att sitta och låtsas och forcera och ljuga för mig själv mitt i den ångesten hade inte funkat. Jag blir snarare lite knäpp och frustrerad, för att jag inte kan, för att det ligger en stor klump jag skäms för att den ligger där. Men redan sista halva av natten igår kände jag att? nej, nu läser jag min bok och skiter i honom?. Jag orkar inte. Till sist brukar de perioderna bli längre och längre. I slutet brukar jag tänka att klockan 17, då kan jag tänka på det och då inse att jag antingen skjuter på det för att det inte är viktigt eller tänker att ?varför skulle jag tänka på den personen, det är klart?. Lite märklig strategi kanske men den funkar.

Visst är det, ungefär som håriga tår? bittert att jag missade dem.

Jag är absolut delaktig som kastade mig in för fort. Där är vi olika, han är mer ta det med ro (trodde jag) jag är mer att antingen gör man eller så gör man inte. Samtidigt vittnar ju hans hysteriska avslut om det nu var det att något kändes för honom också. Vad vet jag inte? han har mer alltid varit att då skiter vi i det om det blir jobbigt för dig. Innebörden fattade jag dock inte på riktigt föränn i förrgår.

Ja så är det ju, separationsångesten kommer ju från min mamma. Även om det inte är samma sak så är känslan ganska lika, man är övergiven och precis som ett litet barn som jag var då så ställer kroppen sig i skräck och nödläge, för man överlever inte. Även om jag vet att jag självklart klarar mig utan honom så fattar inte kroppen det utan reagerar därefter. Dessutom blir det ju en positiv vana att prata mycket med honom. Något jag tyckte om och knöt an till.

Jag är lite valet och kvalet, ställer inte in mig på att han dyker upp. Men likaväl som han tydligen ville veta vad jag skulle säga är jag lite nyfiken. Samtidigt har jag upplevt mer och mer att spänningen lite försvann när han hörde av sig. Speciellt när det blev så konstigt sista tiden. Då var det liksom inte ens roligt längre utan blev mer en inte stress? som ju blir väldigt osund. Och som lätt kan leda till lite kontrollbehov och konstiga tankar. Nej jag jagade honom inte? även om det tog en jävligt märklig vändning allting.

Oj, nej ditt ex låter väldigt konstig. Och tydligt att hon inte var riktigt redo för något nytt utan som du beskriver henne låter hon väldigt velig. Sen när det gått ett tag så gissar jag att hon kanske bestämt mig. Men det var ju så dags. Sen kan det vara trevligt med ex och så, som du skriver. Lite god jul och så?att man liksom finns.

Ja lite konstig strategi är det, men den funkar. Och jag tar kontrollen sakta men säkert. Han får inte finnas i huvudet föränn klockan 17?sen klockan 17 är jag inte ens sugen. På det sättet är han eller de borta från grunden sen. stänger jag av dyker det förr eller senare upp. Jag vill inte gärna framstå som en gråterska om nån månad eller så :)

Jag vet, vilket svin. Men han kanske håller lite hårdare på såna privata delar :)

Är hämndlysten nog att säga att jag hoppas han känner av detta. Känns så himla sjukt hela grejen med hans utbrott. Samtidigt tror jag att han är bättre på att stänga av än jag. De flesta är ju det.

Har ju varit tvungen att försöka komma på var känslan kommer ifrån och förstå vad den. Förr tog den gärna över hela livet och blev ohanterbar. Idag kan jag ändå resonera klokt och försöka intala mig själv att det är bara ångest och inget farligt. Jag kommer inte att gå under av detta även om det känns så vissa stunder.

Det är nog som du säger, den positivt laddade spänningen ersätts med en stress. Av ovisshet och vad som hände. Frågade ju ibland om han tröttnat då att inte höra av sig brukar vara ett tecken på det. Men det hade han absolut inte gjort enligt egen utsago.

Jag förstår dig att du gått vidare, gissar att du började bli ganska trött både på betendet innan och att göra slut på sms. På 4 månader hinner man ju komma över ganska mycket och kanske t.o.m. gå vidare.

Ja den metoden låter helt knäpp men för mig funkar det. Skjuta fram det jobbiga?och försöka göra något annat men tex klockan 17 får man inte älta hur mycket man vill. Efter ett ganska kort tag så vill jag inte mer. Skjuter upp det eller lägger av. Man frigör också tid att göra något annat än att gå med en ständig ångestklump i magen. Att bara säga bryt och skit i det funkar sällan. Det ger mig dåligt samvete och en frustration att jag inte kan det som andra kanske lättvindigt kan.

Tack, för jag skäms för att jag tänker så. Nu när han redan mår skit. Samtidigt är det ju inte det jag vänder mig emot utan hans sätt mot mig. Sedan om det handlade om mig som han lättvindigt gjorde sig av med eller inte. Eller om att han fick panik för att jag ju ansåg att jag också hade ett val och ville veta förutsättningarna och han inte fick styra helt? får jag nog aldrig veta. Men åh vad jag vill veta. Tyvärr är han nog ganska avstängd just nu. Men risken finns när han blir kåt och sugen igen att han tar en reflektion.

Tack igen, ja jag rasade helt förr. Åt inte, sov inte osv. Och jag begrep liksom inte var de starka reaktionerna kom ifrån.

Vet fortfarande inte vad hans intensioner var. Han ville ses, lära känna. Sa att jag ju hade ett bagage med barn och djur mm men han tyckte att med rätt person så var det värt det även om hans fokus var mycket på det sexuella. Men vi var otroligt tända på varandra från båda håll. Men allt sånt dog ju när han började må skit .

Förstår att du blev less och precis som du säger, i den fasen ska det vara vara lycka och glädje. Ofta ser man ju ofta bort från små egenheter och grejer som man senare kan störa sig på. Men när det inte ens är så? då är det nog inte rätt just där och då.

Jag är också lite knäpp, samtidigt ska man ha strategier som funkar.

Jag gillar när människor har självinsikt, kan se sina fel och lära av dem. Tyvärr så finns det alldeles för lite sånt idah känner jag. Och jag kan vara lite för mycket att analysera saker och kanske lägger väldigt mycket skuld på mig själv jag inte borde. Samtidigt vore jag en sämre människa tror jag om jag alltid skyllde ifrån mig på alla andra. Man lär sig ju som sagt något om det, både om andra men även sig själv. Men det tog ett tag att komma dit

Tjoho, vad jag sovit? 10 timmar på raken.

Just nu känns det rätt okej, allt kring honom. Satt inatt och läste på strategier att komma över. Följde dem och just nu känns det bättre. Jag är enormt bra på att bara försöka bita ihop?nu fick sorgen och besvikelsen komma på bästa arbetstid. Det hjälpte faktiskt. Samt att läsa utvecklingen igen och inse att jag inte är problemet här? bara att ta in att det inte är en frisk funtad människa jag haft med att göra.

Jag upplever att han varken haft och i synnerhet nu verkar ha noll koll på att reglera känslor, sätta sig in i andras eller förstå hur han själv uppfattas. Ska man spekulera åt andra hållet skulle han t.o.m. kunna ha någon form av högfungerande Autism. Det ger också problem med energinivån, kan skapa låsningar på det sättet som han var sista dagen. Även en sämre förståelse för orsak och verkan. Egentligen onödigt att spekulera vidare om, men visst stämmer även det.

Positivt för idag är att min hopplösa känsla av att jag gjort fel, skuld, skam osv försvann. Någonstans landade jag i att jag inte gjort fel mot honom. Snarare varit väldigt tålmodig och förstående.

Det där svartvita tänket som ofta finns håller jag med om. Även att man tänker väldigt enkelspårigt. Det märks tydligt inte minst på FL. En TS har ett problem med tex jobb, pojkvän eller vad det nu kan vara och berättat varför. Direkt är den simpla lösningen att dumpa killen och glöm och byt jobb. Något som i praktiken inte är lika lätt och skulden läggs på TS utan att man ens lyssnat in vad haken är. För oftast är det ju inte så enkelt, där kommer också det med självinsikt in, för gissningsvis hade ju personen inte fixat det själv lika enkelt. Men idag skall allt gå snabbt, att grubbla/älta eller vad det nu kan vara är fult. Snabba lösningar utan känslor, empati? och alltid en förövare. I denna tråden tex är det ju ganska tydligt att jag är den elaka och onda som förföljt denne stackars man.

Bara så ni vet som läser denna tråd:

Hanna och Vandraren80 är samma person bakom nicken....

Hejsan, ja riktigt gott. Inte ett enda uppvak, konstiga drömmar eller något alls såsom innan.

Japp, det är en bra grej. Speciellt som mitt i natten och svårast och det kanske inte är ett ämne kollegorna behöver veta.

Nej jag känner också så, och kan nu när jag för stunden må bra känna att jag gjorde allt och lite till. Men han varken kan eller vill i dags läge.

Jag tycker det stämde rätt bra på honom. Just det gränslösa och förmodligen försvinner energin emellanåt och han tappar fasaden han har utåt. Har en sån tonåring i min närhet. Fin och vältalig men håller ihop sig till Max. I pressande lägen eller när energin är slut låser han sig och går inte att resonera med utan blir lite som denna kille sista dagen där. På sätt och vis är de väldigt lika. Sedan fanns jag ju där och bortförklarade allt som var märkligt. Nåväl?att han inte stämmer är ju ganska uppenbart. Det är enbart hans huvudvärk nu.

Ja, här i synnerhet märks det. Och ofta går ju många in enbart för att kasta skit om man inte tycker deras enkla tips hjälper. Istället för att tänka vidare och förstå istället. Sedan är man ju skyddad bakom sin skärm jämfört med i verkligheten.

Din bror har absolut rätt? jag gillar hur han tänker

Haha? nej verkligen inte

Tack, la det tar sig. Sen kommer det ju att komma jobbigare stunder och bättre. Men det känns som det är påväg åt rätt håll. Sen kommer det säkert att dippa, men som sagt. Åt väldigt rätt håll och jag tror det kommer att gå fortare än jag trodde.

Ja något sådant, känns som han är väldigt mycket i det stadiet. Och även när han hade sina bra stunder också. Som sagt, någon diagnos tror jag ligger bakom samt dålig psykisk ohälsa. Med återkommande depressioner eller något. Men han får lösa det själv helt enkelt. På sätt och vis känns det bra att ?släppa? den biten. Jag tror att hade han varit kvar hade det nästan varit ett heltidsjobb och jag hade om det blivit något fått anpassa hela mitt liv efter honom. Och det går ju inte, det blir inte sunt och hälsosamt.

Så är det ju, ang FL så var det mer seriöst när jag började vara här. Då kunde man vara anonym men inte i den utsträckningen som var nu. Och det var bättre modererat. När man släppte på anonymiteten blev det mer dagisnivå. Såsom man kan se i denna tråden och många andra. Det finns en hel hög människor som bara loggar in för att tjafsa oavsett trådens ämne. Väldigt tråkig utveckling på något som faktiskt var riktigt bra en gång i tiden.

Kul med syskon oavsett? kan tänka mig att det ger en hel del. Jag har tyvärr inga längre