Inlägg från: Anonym (Teddy) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Teddy)

    Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd

    Varför uppfostrar du sambons barn? Varför ryter du åt någon annans barn?

    Om du (vuxna människa) inte klarar av att argumentera på ett lugnt och sakligt sätt mot en femåring, hur kan du då kräva att femåringen ska kunna vara lugn och saklig? Hur gammal är du själv? Fyra? Du beter dig som en fyraåring. Buhu, dom andra i hushållet gjorde inte exakt vad jag ville att dom skulle göra. Dom var dumma mot mig. Då blir jag tjurig.

    Jag hade slängt ut dig. Överlåt ansvaret till den som ansvaret har.

  • Anonym (Teddy)
    bbarajag skrev 2021-11-01 03:22:12 följande:

    Du tyckte ditt svar var moget då? Haha


    Det är inte jag som har uppenbara problem med att förstå att du som vuxen är förebilden för detta barnet. De vuxna sätter tonen i hemmet. Tycker ni att barnet beter sig barnsligt-ta en titt på ert egna beteende först innan ni börjar skälla på barnet.

    Och av alla som har skrivit till dig i tråden så tyckte du att detta var det viktigaste du kunde skriva?
  • Anonym (Teddy)
    Anonym (Lola) skrev 2021-11-01 15:27:13 följande:

    Självklart ska man jobba på relationen till barnet innan man börjar styra och ställa. Jag blev tillsammans med en man som hade en ettåring då vi träffades. I början var det bara kul och mys. Sen blev vi sambos och jag tog snabbt rollen som bonusmamma för jag tog ansvar för barnet precis som pappan. Han var väldigt noga med att göra mig delaktig och frågade mig hela tiden hur vi skulle lösa saker och ting med sonen. Han gjorde mig delaktig och jag kände att jag kunde ta mig an rollen som mamma till sonen. Han hade ju sin riktiga mamma men jag såg på honom som att han var min egen. Jag skulle väl säga att jag tog ett större ansvar än pappan då han jobbade mycket obekväma arbetstider vilket gjorde att jag var där jämt men inte pappan. Barnet tydde sig till mig mer än pappan och man märkte att jag var den som såg barnet och barnets behov.

    Alla har vi olika syn hur saker och ting ska vara. Men kommunikation är det viktigaste. Man kanske inte har samma syn på allt men om man iaf har det på några punkter få man ta och jobba därifrån. Sen får man kompromissa.

    Hur mkt vill TS sambo att hon ska vara delaktig i föräldraskapet? Endel vill inte att sin sambo ska lägga sig i barnens uppfostran. Jag ser det tvärtom. Jag vill hitta en framtida sambo som tar på sig den rollen.


    Vilket smart sätt av pappan att få dig att ta mer och mer ansvar för hans barn utan att du inte ens märker det. Inte bara går det dig obemärkt förbi men han lämnar dig även med en känsla av att han har gjort något bra, något kärleksfullt eftersom han hade ett så stort hjärta och en sådan stor tilltro och kärlek till dig så att han som gåva VALDE att INVOLVERA dig i hans barns liv!

    Ursäkta om jag raljerar, men din (ex?)sambo fick dig exakt dit han ville.

    Varför tyckte du att det var ok för dig att ta det största ansvaret för din (ex?)sambos barn?
  • Anonym (Teddy)
    Anonym (Lola) skrev 2021-11-01 23:30:01 följande:

    Vi har kontakt när vi ses i dörren då mitt barn ska vara med pappan. Vi småpratar och ibland kramas vi. På barnets initiativ. Jag och pappan har dålig kontakt så det blir tyvärr något som påverkar relationen till barnet. Mammarollen med bonusbarnet finns inte längre. Ingen styvmor finns, vad jag vet.

    Varför så intresserad av detta?


    Stackars barn.
  • Anonym (Teddy)
    Tom Araya skrev 2021-11-03 00:02:40 följande:

    Håller med ovanstående.Du har dina poäng Lola, men jag anser samtidigt att gränssättande blir svårare ju längre man väntar.

    Håller helt med om biten med kärlek, det kommer att påverka vilket förtroende barnet har och därmed hurvida barnet lyssnar på personen, så att ge massor av kärlek tror jag är superviktigt.Brukar femåringar resonera sakligt eller förstå sakliga skäl till varför de inte får göra som de vill?

    Att TS som vuxen i hemmet och barnets närhet ska vara en del av barnets fostran är självklart.


    Ja det brukar dom verkligen. Både resonera sakligt och förstå sakliga skäl. Varför skulle dom inte det? Om du förklarar för din femåring varför man inte kan vara uppe till elva på kvällen när man ska till förskolan dagen efter pga att man då kommer vara jättetrött eftersom kroppen och hjärnan behöver si och så många timmars sömn, så kommer femåringen att förstå detta klart och tydligt. Att han sen inte VILL sova och försöker hitta på tusen anledningar till att just HAN inte behöver sova JUST NU är en helt annan sak. Dessutom så var min poäng med det jag skrev att en förälder (eller annan vuxen) ofta får tillbaka vad man ger i relationen med ett barn. Om du som vuxen inte klarar av att hålla dig lugn i utmanande situationer så kommer heller inte barnet kunna det (ingen är perfekt, föräldrar tappar det också ibland). Och hur ska du kunna kräva av en femåring att hen minsann inte får brusa upp ifall du som vuxen inte klarar av att låta bli att brusa upp?
  • Anonym (Teddy)
    Tom Araya skrev 2021-11-03 00:02:40 följande:

    Håller med ovanstående.Du har dina poäng Lola, men jag anser samtidigt att gränssättande blir svårare ju längre man väntar.

    Håller helt med om biten med kärlek, det kommer att påverka vilket förtroende barnet har och därmed hurvida barnet lyssnar på personen, så att ge massor av kärlek tror jag är superviktigt.Brukar femåringar resonera sakligt eller förstå sakliga skäl till varför de inte får göra som de vill?

    Att TS som vuxen i hemmet och barnets närhet ska vara en del av barnets fostran är självklart.


    Ts kanske kan vara en alldeles utmärkt del av barnets uppfostran men ts ska inte gå emot hur pappan vill och önskar uppfostra sitt barn.
  • Anonym (Teddy)
    Tom Araya skrev 2021-11-03 01:16:47 följande:

    Småbarn saknar generellt sett oftast den intellektuella mognaden för logik samt att de saknar den erfarenhet och kunskap som vi vuxna baserar våra gränser på.

    Även den empatiska förmågan brister i småbarnsåldern.

    Barn kan ofta förstå andras känslor när de uppträder tydligt, men har svårare att på förhand förstå vad som kan orsaka känslomässiga yttringar hos andra.

    Självklart är detta något som långsamt förändras med ålder/mognad och olika barn mognar och förstår logiska sammanhang olika fort/tidigt.

    Nja... många barn i betydligt högre ålder förstår inte det sammanhanget.

    Att ett barn accepterat din förklaring innebär inte att barnet förstått det logiska sammanhanget bakom.

    Det handlar om förståelsen av orsak och verkan. Att förstå konsekvenser. Detta är inte förmågor barn har utvecklade från början, utan kommer med tiden och ofta inte redan vid fem års ålder.

    I detta håller jag med dig helt och hållet. Mycket viktigt.


    Du beskriver väldigt insiktsfullt ett barns mognad och det står klart att du har mycket större kunskap i detta än vad jag har. Jag har lärt mig nya saker av att läsa vad du skriver.

    Vad gäller händelsen som mitt inlägg handlar om, där ts ska tvätta av bonusbarnets ansiktsmålning, något barnet inte vill varvid barnet protesterar och detta leder till att ts ryter ifrån till barnet. Detta är ett exempel där jag menar att ts borde fundera över varför hon vill kräva av en femåring att femåringen ska bete sig på ett sätt som ts själv som vuxen inte klarar av att bete sig på.
Svar på tråden Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd