Varför envisas dagens föräldrar med att samsova med sina barn?

Är det inte konstigt att inte sova med små barn....? Rent biologiskt så står det ju helt mot naturen. Ett barn som är bara några år gammalt skulle knappast förväntas klara sig på egen hand "förr" så det finns ju en anledning till varför de flesta barn mår så bra av det. Samsovning är inte ett måste men det borde helt klart vara det naturliga valet. Och om du tittar på generationen före din egen så var det tvärtom vanligt att hela familjen sov i samma rum, tills man flyttade hemifrån.

Tja

Man kanske prioriterar en god natts sömn istället för principer.

De flesta jag kände nattvandrade länge.

Jag är 76:a och samsov länge med mina föräldrar.

Jag är glad att de var inkännande och inte gick på dåtidens rön (som att ge nyfödda mat var 4:e timme eller låta dem skrika).

Det beror på barnet. Vårt första barn sov i egen säng från första natten hemma. Inga problem. Dock i samma rum fortfarande, men snart blir det eget rum. Vårt andra barn var hnb:are. Han sov inte på egen hand öht. Inte en blund. Inte ens med honom i knät sov han längre stunder. Mellan 5-10 månader sov jag med honom i samma säng. Sen blev han för stor så han fick spjälsäng som står precis bredvid min säng. Sömnen är fortfarande inte bra vid 3. Jag behövs helt enkelt där bredvid. Han har förmodligen nån form av nattskräck också och vaknar i full panik. 

Så av nöden tvungen här hemma om vi skulle få nån sömn alls.

Varför blir barn otrygga av att sova med andra i familjen?

Min sambo sov med sina föräldrar till hon var 12-13 (alltså kom på natten inte hela tiden).

Jag hade fruktansvärda mardrömmar där jag var panikslagen och jag låg och skrek och var helt förstörd, visserligen var jag mindre men ändå, jag är glad att våra föräldrar sket i principer och tog hand om oss efter behov. Vi har varit väl fungerande vuxna i många år, jag flyttade direkt efter gymnasiet.

Nä, brukar inte sova tillsammans med mina tonåriga barn. Tror inte att dom skulle vilja det heller. Vet ingen bland mina vänner som sover med sina tonåriga barn.

Det skulle i ärlighetens namn kännas lite konstigt att klämma in ett tonårigt barn mellan mig och syrran. ;)

Och på 50-60-talet tyckte man det var onödigt att öht ge små barn närhet och beröring.

Tycker du att det är logiskt att som bebis gå från att ligga omsluten i värme och vaggas runt i livmodern till att sova själv i en stor säng, i ett svalt (i jämförelse med livmodern) rum, och lämnas utan en förälder som bebisen varit nära 24/7 i nio månader?

Jag skulle snarare vilja fråga varför du tycker att så som du uppfostrades är det rätta?

Anledningen till varför många föräldrar idag väljer att samsova med sina mindre barn är för att det ger barnen trygghet och närhet.

Ska man titta historiskt så har vi nog gjort så större delen av vår historia för jag tror inte barn hade egna rum i grottor och när man började bygga hyddor så var de ganska små och man sov ganska tätt. Så man skulle kunna påstå att samsova är det som är mest naturlig för människor. Vi är trotts allt sociala primater.

Du har rätt på den sista vet jag. Du behöver inte backa särskilt långt i tiden innan allmogen bodde väldigt trångt.

Utan motorsågar och bergvärme så fanns det en betydande poäng att ha mindre yta att värma upp!